Tröst. Plåta för Wikipedia. Fototips.

Människorna är olyckligare än man tror och blir aldrig vuxna. Så sammanfattar en berömd katolsk biktfader sina lärdomar i Hanna Engelmeiers essäsamling ”Trost. Vier Übungen” (Matthes & Seitz). Inte underligt då att trösten är så viktig för oss. Men hur ser den ut? Finns den alls att få, i så fall var? Kring sådana frågor kretsar boken. 

De här raderna - och resten av en mycket fin essä - återfinns i tisdagens nummer av SvD. Länk:

https://www.svd.se/det-eviga-sokandet-efter-tillfallig-lattnad

Att bidra till Wikipedia har gett mig tröst och mening. Man plåtar inte bara för egen del utan deltar med sitt lilla bidrag till något större. Det känns bra att bidra med foton på objekt som saknat bilder!

Normala år brukar jag lägga in några bilder i de aktuella Wikimediatävlingarna. I maj natur, på hösten kulturminnen. Nu under pandemin har jag varit noga med avstånd och sånt, inte alltid helt lätt då naturreservaten fyllts av stadsbor. 

Svenska Wikipedia bad mig bidra till deras blogg. Inlägget blev som ovan ungefär. Och de ville ha fototips. Jag skrev följande:

"Fototips: Utöver själva motivet är det ofta ljuset som avgör om en bild blir bra. Den som har tid - kanske extra tid just nu - kan pröva på Slow Photography. Leta reda på motivet, ta testbilder och sen vänta ut ljusets skiftningar. Det kan bli väldiga skillnader allteftersom moln drar förbi. För att inte tala om att tidig morgon eller sen eftermiddag / tidig kväll ofta är tacksamt för ljuset. Om man vill bli utvald kan det vara bra att bedöma sina bilder i lugn och ro. En bild som passar att skriva ut och hänga på väggen fungerar ofta bäst."

 Och ett praktiskt exempel:

"Bilden från Närsholmen hade vunnit på att jag tagit det lite lugnare! Jag var på plats, såg motivet, ställde bilen, tog en bild och åkte vidare. Om jag stannat en längre stund, tagit testbilder och ställt in kameran nogare hade resultatet blivit bättre. Nu fick jag fixa till i efterhand. Tog till grov överskärpning i Photoshop för att bilden skulle "bli nåt". Synd på ett så bra motiv."

Amazon / PostNord / Learning to Die in the Anthropocene.

Boken är känd för att sakna skygglappar. Författaren var menig i Irak, upplevde sammanbrottet efter USA-invasionen där, lärde sig leva med insikten om att den här dan kan vara min sista, kom hem till fridfulla USA. Då slog Katrina till mot New Orleans, han beordrades att rycka in där och upplevde samma sammanbrott fast i kriget mot naturen. Recension:

https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-roy-scrantons-klimatbok-ar-ett-nodvandigt-angrepp-pa-den-lognaktiga-optimismen/

Den finns numera i svensk översättning, men jag ville helst läsa originalet. Det fanns varken hos bokhandeln eller Adlibris / Bokus. Amazon hade boken på lager. Att köpa var ruskigt enkelt. Amazon vet min adress och mina kreditkortsdata hur dom nu burit sig åt, jag har inte registrerat mig hos dom. "Tack för ditt köp" stod det innan jag lagt boken i kundvagnen.

Sen kom en en ström av meddelanden. Först från en troligen fejkad avsändare Amazon nånting som ville ha ännu mer uppgifter. Sen från "PostNord" att dom behövde portkoden. Jag svarade inte, dom har ju koden sen decennier tillbaka, utan ringde Postens kundtjänst. Maskinen svarade "Thank you for your patience, your call is important to us".  Sen vart det tyst. 

Så småningom fick jag välja leveranssätt. Jag valde hämta själv. Ny skur meddelanden. Till slut var lilla kuvertet (drygt A4, boken har 150 sidor) framme och jag hämtade. Fem minuter senare lät det Pling! i mobilen. Post Nord meddelade att jag hämtat paketet! Pling pling igen. PostNord: Hur var din upplevelse?

Kuvertet med brevvikt Zeiss Ikon Ercona bälgkamera 6x9 med Tessarobjektiv 105mm f/3,5. Östtysk från Jena. 

Det här med Posten och Amazon är bara i-landsgnöl. Och nostalgi efter en tid då Posten lämnade ett kuvert i brevinkastet eller facket nere i entrén. Man ska se det positivt. Jag fick boken om civilisationens framtid. En större fråga än brevutbärningskrångel och Anderssons städhjälp. Fast Anderssons städhjälp är kanske en föraning.

Återfall i missbruk av tillträdesförbud

13 mars 2020 infördes besöksförbud på det äldreboende jag känner bäst till. Förbudet saknade lagstöd, men accepterades av de anhöriga och fotvårdarna, tandvården och damfrisören. Sen svepte smittan ändå genom huset. Regionen greps av panik och beordrade att de som bodde där inte skulle föras till sjukhus utan lämnas på sina rum med palliativa medel. Alla klarade sig inte.

Dropp och syrgas är rutin på sjukhusen, men närmast förbjudet på särskilda boenden. Orsaken ligger femtio år tillbaka i tiden. Då kommunerna tog över de särskilda boendena stadgades att de inte skulle vara sjukhem. Detta trots att flertalet boende är där på grund av sin sjukdom. En politisk kompromiss som inte var bra då och visat sig fungera allt sämre.

Nationellt infördes strax därefter samma besöksförbud, då med lagstöd. Samma scenario upprepades. Inga anhöriga fick tillträde, men smittan spred sig ändå. Bristen på insyn kan ha förvärrat läget. Det boende jag känner till skötte sig. Personalen kom till jobbet och skötte sina uppgifter fast många var rädda och det saknades skyddsutrustning. Men det var illa på en del andra håll.

Sverige har alltså råkat genomföra ett fullskaleförsök. Det går nu att utröna om tillträdesförbud för anhöriga hindrar smittspridning till särskilda boenden. Coronakommissionen har gjort sin utvärdering. Tillträdesförbudet var i stort sett verkningslöst för att hindra den spridningen. Biverkningarna var allvarliga. Stillasittande, inte komma ut, eftersatt tandvård, eftersatt fotvård, inte träffa maka/make/barn var synnerligen ohälsosamt.

Nu är det dags igen. Det särskilda boende jag känner bäst till har åter infört besöksförbud. Den här gången "avråder vi från fysiska besök". "Avråder" är bättre än förbud, men man tar man ändå till en metod som bevisligen inte fungerar.  

Jag hjälpte enhetschefen tejpa upp lappen på entrédörren. Du är som du är Måns sa hon, kom hit som vanligt men ta på dig munskydd i korridoren. Kamera Iphone SE med app Halide för RAW.

Det jag tycker är mest oroande är att vården inte tagit lärdom. Att skaffa fram syrgastuber, som landstingens boenden hade för 50 år sen,  borde inte vara omöjligt 2022.

Många boenden har utrustning och kompetens att ge dropp, men de möter administrativa hinder. Att ge dropp är förbjudet utom i extrema undantagsfall. De boenden som vill och kan ge dropp borde få göra det. För de boendes bästa och för att ge sjukhusen välbehövlig avlastning.

Fotfäste för fotografer

Är såna där dubbade vinterskor nåt att ha på isiga trottoarer i stadslandskapet? Själv hade jag vanliga skor med tillsatsdubbar som spänns baktill. Betydligt bättre än utan, absolut, men inte helt bra. Här på Fotosidan har Lena Eriksson skrivit positivt om sina Icebugs. I julas sa några av mina kompisar "dom är bra". Varför inte testa tänkte jag.

Butiken hade många modeller. De flesta mer eller mindre vanliga. Men en var så utstuderat klumpig att jag tyckte den hade konstnärlig verkshöjd! Tyvärr fanns inga Icebugs i min storlek (king size). Så jag kollade på nätet.

Där har tillverkaren en outletsajt för förra årets modeller. Jag hittade arbetsskor med neutral design, spiktrampskydd, inbyggd metallhätta och hyfsad plats för tårna. Ibland rör jag  mig där såna skydd är bra att ha och köpte ett par. Mina intryck:

+ Bra grepp på is och snö. Jag slappnade av och rörde mig nästan som på torr mark. Att fotografera gick bättre då kroppen kände fotfäste.  Här en provbild:

Klockgjutaregatan Norrköping. Foto Iphone SE 2020 med app Halide för RAW

+ Allmän komfort känns OK, men lite stelare i bottnen än vad jag föredrar. Vattentäta med Gore-tex. Hyfsat varma, certifierade för minus 20. 

- Hala på blanka stengolv. Kan nog skada trägolv och linoleum. Se upp med en del torkmattor, det blir friktion så skon nästan fastnar.

Så här ser sulan ut. Gott om hårdmetalldubbar och räfflingen är genomtänkt för att ge halkskydd. Tillverkaren framhåller att gummit valts ut för att fungera på vintern.

- Påtagning: Jag saknar den där skinnstroppen baktill som finns på en del andra kängor. 

Sammantaget känns de här skodonen bra. Fotfästet känns ganska så tryggt. Självklart inget totalskydd mot att halka, men man kan slappna av.

Emma Lennartsson och syndabocksjakten i Transportstyrelseskandalen

Emma Lennartsson har än en gång utsetts till statssekreterare åt statsministern. Hon avgick för några år sen i samband med den så kallade Transportstyrelseskandalen. Högljutt partipolitiskt gnöl pågår. Somliga hävdar att Lennartsson är olämplig. Tidningarnas rubriksättare hittar på fake news. Tröttsamt tycker jag som ser till hennes gärningar. De visar att hon är högkompetent och har en egen, väl fungerande moralisk kompass.

Enligt mig ligger det till så här:

Teknologie doktorn i trafikplanering Staffan Widlert utsågs 2008 till GD för nyinrättade Transportstyrelsen. Han blev ledamot i den e-delegation som regeringen Reinfeldt tillsatte 26 mars 2009. Regeringen beordrade sedermera sina myndigheter att lägga ut sina IT-verksamheter på entreprenad. Upphandling enligt EU-reglerna, så upphandlingen får inte gynna egna landet. Som GD drev han Transportstyrelsens IT-upphandling 2014-2015. IBM vann upphandlingen. I början av 2015 hade den del av f d Vägverket som skötte helsvenska datahanteringen nästan lagts ner. Personalen var uppsagd, inte många kvar. Widlert skrev inte på kontraktet med IBM. Han gick i pension. Efterträdaren Maria Ågren skrev på kontraktet.

Internt insåg Transportstyrelsen att IBM inte skötte verksamheten med säkerhetskontrollerad svensk personal. Det kräver svenskt medborgarskap. Den sköttes i Serbien med serbisk, icke säkerhetsklassad personal. Maria Ågren bedömde att hon hade att välja mellan att fimpa IBM, ta kostnaderna för kontraktsbrottet, stoppa den svenska körkortshanteringen, stoppa även hamnar med mera, nästan sätta stopp för Sveriges transportsystem. Eller att göra minsta möjliga skada i det uppkomna läget fast det innebar regelbrott. Hon valde att göra avsteg från reglerna och kommunicerade läget med relevant statssekreterare.

Sommaren 2017 grävde DN fram att Maria Ågren hade utretts för brottsmisstanke av Riksenheten för säkerhetsmål för att ha röjt sekretessbelagda uppgifter och efter erkännande fått strafföreläggande att betala 70.000 kronor i dagsböter.

Då skulle syndabockar framletas och offras. Widlert hade gått i pension. Ågren blev syndabock och avskedades. Men det krävdes syndabockar högre upp! Den statssekreterare i Näringsdepartementet som borde  ställas till ansvar hade redan fått sluta av andra orsaker.

Oppositionen och delar av media ville se politiska avgångar. Helst statsministern som då inte längre hette Reinfeldt utan Löfven. Ministrarna Anna Johansson och Anders Ygeman valde att avgå i stället för att avsättas genom misstroendeomröstning. Då det gällde statsministern tog Emma Lennartsson på sig ansvaret, uppgav att hon inte informerat honom, och begärde sitt avsked.

Det brukar gå till så att parterna pratar igenom saken och kommer överens om att nu gör vi så här. I det här fallet, min gissning, stort tack Emma att du är villig att ta på dig det här. Du har vårt stöd att få nåt vettigt att göra och vi hoppas och tror att vi ses här igen. (Hon fick jobb näst högst upp i Region Uppsala.)

Bilen på fotot tillverkades i utlandet. Den har varit registrerad i Vägverkets datorer. Kanske även i IBMs Serbienstationerade datorer. Nu utgör den en installation i Norrköpings Ljusfestival.

Mobilkamera Iphone SE 2020 med RAW-app Halide.

Syndabock på upphällningen? Smältande julbock på Gamla Torget i Norrköping.

Syndabocken drivs ut i öknen. Bild William Holman Hunt 1854. Wikimediabild in public domain.