Gott Nytt År 2022! Och liten återblick.

FEBRUARI: Den här bloggen hade premiär 9 februari 2021. Den direkta anledningen var utmaningen "Gråväder" på Cityscapes. Göran Segeholm hade ställt upp som domare. Han ville delge gruppen sina synpunkter både på utmaningen och hela konceptet för Cityscapes.

Sen dess har bloggen både handlat om Cityscapes och allt möjligt annat.

Premiären hade den här puffbilden:

Bildtext: Darkness past Noon. Norrköpings industrilandskap.

MARS: En hel del gatunamnsskyltar och oförställd reklam för att de ska göras av emaljerad stålplåt i Fritsla.

APRIL: Anders Tegnell var skeptisk mot munskydd och höll på fysisk distans. Folk ville ha exakta besked, ska man ha en distans om 1,00,  1,50 eller 2,00 meter för att slippa bli smittad?  Här min fundering:

Då det blåser bildas en turbulent strömningsvak i lä av personen. Med erfarenhet från vindkraften kan vaken bedömas vara 7 gånger längre än personens bredd. I den vaken så räcker nog varken 1,5 eller 2 meter. I lovart borde nån meter räcka  om personen i fråga har ansiktet riktat mot lä som på bilden.

MAJ: åkte till Gotland och fotograferade naturreservat åt Wikipedia. På Vivesholm hade jag hittat rätta motivet, rätta ljuset och ställt in kameran rätt. Då flög en flock gäss in från höger. Tack snälla gässen! Bilden vann Wikipedias svenska tävling WIKI Loves Earth 2021.

HÅLL UT, DET KOMMER EN VÅR! Gott nytt år 2022!

JUNI: Elsparkstöttingarna tog över Norrköpings trottoarer. Jag blev inte påkörd, men nästan. Bästa bilden blev iallafall den här killen som kör motordriven skateboard medan han kollar in tjejen på trottoaren.

Han körde rally och utnyttjade hela gatubredden från fasad till fasad. Just här valde han körbanan.

JULI: Oskarshamn har ett mellanlager för utbränt reaktorbränsle. Där finns nu mer avfall än det byggdes för. Mer avfall kommer. Bygg slutförvaret, NU!

AUGUSTI: stor Volvo P1800-träff i stan. Volvo, Volvo, Volvo överallt dessa Volvo!

Dubbelexponering i Pentax K-1 med objektiv Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @f8

SEPTEMBER: Återvunnen bild av återvunna batterier.

Batterier. Kamera Iphone SE 2020. Jpg direkt ur kameran.

OKTOBER: Debatt överallt om att riva statyer. Jag tror att det är dumt att sudda i historien.

Louis De Geer (1587–1652) står staty på Gamla Torget. Det finns dom som tycker att statyn ska städas undan. Möjligen få stå på nåt museum med varningsskyltar. Han var nämligen inte bara den svenska industrins fader och en nyckelfigur i att Sverige ändrats från efterblivet fattigt utkantsland till en framgångsrik industrination. Han profiterade på den svenska slavhandeln med afrikaner som skeppades till USA.

Statyn utformad av Carl Milles. Foto: Pentax K-1 + Zeiss Flektogon 20mm.

NOVEMBER: Ny utmaning "Då det stora vemodet rullar in".

Resultatet är nu klart. Fotografen Anders Ristenstrand utsåg Lennart Runhages bild  "En gammal och sliten stadsdel" till vinnare.

TACK FÖR I ÅR: SLUT FÖR I ÅR; VI SES IGEN!

SAD

Snart börjar det vända, tack och lov. Men för en del av oss blir det för snabb och stor vändning då ljuset kommer tillbaka på allvar. SAD, Seasonal Affecive Disorder, kan ta sig uttryck som hösttrötthet. Eller som överaktivitet framemot maj. I sämsta fall att den drabbade inte blir uppåt utan alldeles nere. Själv brukar jag bli lätt euforisk framemot maj. Köper nytt hus eller ny kamera. I juli och framöver känns det stabilare igen. 

I går publicerade Medscape en genomgång av hur amerikansk medicin ser på läget. USA ligger ju långt söderut jämfört med Sverige, men även där känner många av problemen. Fler ju längre norrut de bor. Länk:

https://reference.medscape.com/slideshow/seasonal-affective-disorder-6007256?uac=93377DT&faf=1&sso=true&impID=3908165&src=mkm_ret_211228_mscpmrk_neuropsych_depress

Själv har jag känt av SAD mer i Stockholm än här i Norrköping eller då jag bodde i Lund. Uppe i Norrland är ju förändringarna i ljuset ännu mycket extremare.

Medscape menar att de som har en allvarlig psykiatrisk diagnos kan behöva medicinering mot SAD, men att för de flesta kan ljusterapi vara en hjälp. Jag fastnade särskilt för  att ha sovrummet ordentligt mörklagt framemot våren eller t o m sova med ögonbindel för att humöret inte ska rusa åstad.

Vintertid rekommenderar Medscape att se till att komma ut mitt på dan då det är ljust. Som på julaftonen i år, vit jul med solen fullt synlig mitt på dan här i Norrköping!

Utmaningen "Då det stora vemodet rullar in" avgjord!

Nu har utmaningen "Då det stora vemodet rullar in" avgjorts! De 24 bidragen vill på var sitt sätt förmedla en känsla av vemod genom stadslandskapet. Bilderna återfinns på Cityscapesidor från 7 november till 13 december 2021.

Oväldig domare var Norrköpingsbaserade proffsfotografen Anders Ristenstrand. Titta gärna på hans hemsidor!

Fotograf Ristenstrand

www.ristenstrand.se

www.instagram.com/ristenstrand

Anders lovade att gå på känsla och välja ut den bild som bäst framkallade "vemod" hos honom. Här är hans resultat:

Vinnaren - En åldrad och sliten stadsdel. Fotograf Lennart Runhage.

Med höghusen och dess raka linjer som bakre kuliss, sugs man in i bilden via den äldre byggnadens rundare form i en mycket trivsam komposition. I bildens högra nedre kant finns damen med hennes rullator. Elsparkcykeln bredvid är en detalj som bidrar till bildens vemodiga känsla. En tidlös stadsbild som visar kontrasterna mellan gammalt och nytt, högt och lågt. Bra jobbat! 

Anders skrev också "Personligen hade jag beskurit bilden lite mer i högerkant samt höjt kontrasten. Men det är såklart en smaksak!"

Smaksak, såklart, tycker även jag! Betänk också att kontrasten kan vara en del av Lennarts bildspråk och bidra till vemodskänslan i den här bilden.

"En åldrad och sliten stadsdel." Fotograf Lennart Runhage. Publiceras med hans tillstånd.

"Ingen lätt grej" sa Lennart om utmaningen då jag ringde honom. "Att försöka gestalta den känslan kändes speciellt".

Grattis Lennart! Tack till alla som tog sig ut, plåtade och lade in bilder. Och tack domaren Anders Ristenstrand och alla ni som kommenterade bilderna och bidrog med tankar kring utmaningen!

Förstapriset, August Erikssons fotobildbok "What happens when nothing happens" är på väg till Lennart.

Länk till Lennarts Runhages bild som återfinns på Cityscapes:

https://www.fotosidan.se/pools/view/11241/3836087.htm

WELCOME HOME

Så här står det i appen: "De flesta av oss längtar efter en plats att kalla hem. Det är en plats där vi känner oss trygga."  "WELCOME HOME påminner oss om vart varje sökande efter ett hem börjar och tar slut."

Installationen ingår i Norrköping Light Festival 2021. Verket utfört av Christina Schneider.

Kommunikation är svårt. Det gäller även konst. Professionella curatorer och andra som är inne i konstvärlden är omöjliga att provocera, men jag ser mest Strömmens mörka vatten och tänker på det som står i Maj-Gull Axelssons "Stad av slott": Det första den som flyttade till stan fick reda på var man skulle hoppa i om livet blev för tungt (Bergsbron, strax till höger om bilden) och var kroppen skulle flyta upp. Detta var för femtio år sen, men händer än.

Och jag ser insidan av en dörr som leder ut. (Kolla själv, kammarlås sitter på insidan.)  Staketet tar emot, annars skulle den som kliver ut hamna i Strömmens mycket kalla vatten.

Skuggan av en ek ad memoriam

Annandag jul är tid för återblick och möjligen kontemplation. Mitt i det stora skeendena med klimat och corona minns jag ett naturminne som inte längre finns.

En majvecka hade jag glädjen att vara på Gotland. Där passade jag på att fotografera naturreservat inom ramen för Wikipedias fototävling "Wiki loves Earth" 2021.

På deras karta finns ett naturminne i grannsocknen Sanda, en skyddad ek. Men på plats fanns ingen ek! Jag blev brydd, snubblade på en sten, fick skavsår på knäet men hittade ingen ek. På kvällen hittade jag skuggan av eken på ett gammalt flygfoto på nätet.

Dan därpå gjorde jag en ny koll på plats. Ingen ek, ingen stubbe, inga lämningar alls. Fotot av platsen där eken stått visar andra träd och en lucka där eken stått.

Svartvita flygfotot från 1950-talet visar skuggan av en ek. Nya flygfotot i färg visar ingen sådan skugga. Fotot på platsen togs 17 maj 2021. Där finns ingen ek.

Wikipedia raderade det här bildmontaget direkt. Och det är klart, det visar egentligen nåt annat än ett naturminne. Alltings förgänglighet. En månghundraårig ek finns bara kvar som en skugga på ett gammalt flygfoto.