Första stora vindkraftverket i Sverige

Norrköping har ännu så länge inga vindkraftverk. Nu vill skogs- och pappersföretaget Holmen AB bygga  ett trettiotal mycket stora verk, navhöjd 200 meter. De ska placeras på bolagets egen mark. De ska producera ström så att det räcker till halva Östergötland inklusive Bravikens pappersbruk som bara det drar lika mycket ström som Malmö.  Liknande planer drivs i andra trakter av andra intressenter.

Planerna möts av massivt motstånd. De mest berörda har organiserat sig i motståndsföreningar. 

Gotland 1975: Vattenfall skulle göra ett tekniksprång och bygga en testanläggning med rekordstort 2 MW verk. På den tiden ansågs verk om 100 kW stora. Den skulle ligga bekvämt nära Visby flygplats och nära elkraftcentralen i Ygne. Den ligger strax söder om Visby och tar hand om strömmen från fastlandskabeln. (Numera exporterar Gotland ibland ström genom samma kabel.)

Kommunen, länsstyrelsen och ledande krafter i strandsocknen Näs på södra Gotland ville ha verket till Näs. De sistnämnda fick med sig statsministern Thorbjörn Fälldin. Vid en samlad bedömning ställde Vattenfall upp för Näs. Det är alltid bra att ha befolkningen med sig.

Som stadsarkitekt företrädde jag Gotlands kommun i plan- och utformningsfrågor. Vattenfall och ortsborna hade hittat ett godtagbart läge. Vattenfall lovade att rusta upp vägen dit. Vatten och avlopp gick att ordna. Service- och utställningsbyggnaden kom vi överens om. Men designen på själva verket var inte nåt vidare. Klumpigt betongtorn med en  konkav form. Formen hade konstruktiv relevans, men estetiskt hade rakare linjer varit att föredra. Och då det till slut såg tämligen OK på ritningarna fegade Vattenfall ut och byggde tornet lägre och stabbigare. Navhöjden sänktes till 80 meter. Men visst, det höll.

Matilda 1 hade ett litet maskinhus och vingar av stålplåt. Plåten drabbades av utmattningssprickor och maskineriet  av andra problem.

Då monterades en ny version, Matilda 2 (bilderna) med stort maskinhus och effektivare vingar på samma torn. Förtänksamt nog hade Vattenfall gjutit fast gejdrar på tornet för transporterna. Matilda 2 hade högre effekt, 3 MW, och producerade under sin drifttid mer ström än något annat vindkraftverk i världen. Men allt har sin ände och verket togs ur drift. 

Bilderna togs 2008. Året därpå revs det.

Kameran var en Pentax K10D. Så här i efterhand tycker jag att den tog minst lika bra bilder som efterträdaren K20D.

NY UTMANING: DÅ DET STORA VEMODET RULLAR IN

Höstens utmaning här på Cityscapes är att i bild gestalta vemod i stadslandskapet. Att själva stadskärnan, förorten eller den lilla tätorten är vemodig i sig eller att vädret skapat vemod. Inte att en vemodig person råkar befinna sig i stan.

TID: 2021-11-06 till 2021 -12 -13.

UPPLADDNING: Lägg upp din bild/dina bilder som stämmer med utmaningens motto på Cityscapes. Nyckelordet Vemod ska stå nånstans i rubriken. Bilderna kan vara nytagna eller ur eget arkiv.

TEKNIK: Som vanligt, färg eller svartvitt. Följ Fotosidans regler om manipulation, d v s tillåten men ska redovisas.

KOMMENTARER: Det är helt i sin ordning att kommentera andras bilder och att svara på kommentarer.

HJÄLP: Maila mig via Fotosidans kontaktformulär eller till hagberg2000 snabela hotmail punkt com så svarar jag alla här i bloggen och länkar bloggen till Cityscapes. .

FÖRSTA PRIS: Fotobildboken "What happens when nothing happens" av August Eriksson.

BEDÖMNING: Norrköpingsstationerade yrkesfotografen Anders Ristenstrand ställer upp som domare. Tidplan för bedömningen är 14/12 2021 fram till årsskiftet.

Hans presentation:

------

Anders vill gärna att vi länkar till hans hemsida så att han hamnar högre upp på Google. Ett synnerligen rimligt förslag!

https://ristenstrand.se

Fridays for future in Norrköping, Sweden

Greta Thunbergs ensamma skolstrejk för klimatet för tre år sen har växt till aktioner på 1400 platser i 150 länder och flera miljoner deltagare. I Norrköping samlas ett gäng varje fredag kl 15-17 i Hörsalsparken med banderoll, infolappar, trevligt bemötande och polistillstånd.

Pentax K-1 med SMC Pentax-FA 1:2 35mm AL

Jag pratade med aktivisterna (om man nu kan kalla stillsamt laglydiga personer för aktivister) och  såna som hängde i utkanten, först en där det stod "fotograf" på nån väska,  och sen med Olle som höll banderollens ena ände.

Pentax K-1 med SMC Pentax-FA 1:2 35mm AL. Beskuren bild.

Min fråga:  Det finns ju många som är emot omställningen, vilket är deras bästa argument?

Olle funderade lite och svarade "Att de inte vill ta bort de fungerande välfärdssamhällen som finns i västvärlden."

Och hur bemöter man det argumentet? Så här svarade han, inte ordagrant utan med mina ord:

"Att det sannerligen inte blir lätt, men utan ett beboeligt klimat, växter och djur blir det heller ingen välfärd. Vi måste ställa om, det finns inget val."

Pentax K-1 med SMC Pentax-FA 1:2 35mm AL

Hannes Alfvéns plats

Hannes Alfvéns plats ligger centralt i Norrköping, den stad han växte upp i. Läroverket där han var  elev ligger inom synhåll  från platsen. I skolan lyftes han fram ungefär som idrottsbegåvningar nu. Som gymnasist blev han betrodd med själv använda observatoriet! 

Bilden nedan: Hannes Alfvéns plats t v, läroverket längst fram till höger.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20 mm f 2,8.

Efter framgångsrika studier i Uppsala blev han docent och professor (med tre något olika professurer) vid KTH. Nobelpriset i fysik 1970.

Alfvén kunde en del om kärnenergi och blev kärnkraftsmotståndare. Han fick kontakt med Thorbjörn Fälldin (C) som sen drev kärnkraftsmotstånd politiskt. Centern fick fler väljare än någonsin och Fälldin statsminister. Dock utan att nå ända fram i kärnkraftfrågan. Alfvén blev motarbetad av sina kollegor och fick inga forskningsmedel. Han lämnade därför Sverige och fortsatte sin forskning i USA.

Platsen tillskapades på 1990-talet. På stadsarkitektkontoret diskuterade vi hur stans kommersiella centrum skulle få bättre kontakt med gångvägen genom Holmentornet. Jag tyckte att det var bäst om den fick förbli lite knixig, allt behöver inte serveras på silverfat. Men kollegorna, särskilt planchefen Nils E. Ryman,  ville hellre tillskapa en gångförbindelse  som riktade in sig mot Holmentornet och jag lät mig övertalas. Andra förvaltningar och politiken köpte förslaget.

Och så gjordes den lilla trekant som blev över om till Hannes Alfvéns plats. En landskapsarkitekt lade ner sin själ i jobbet. Platsen invigdes 1998. Bra att Norrköping hedrar en av sina stora ättlingar fast han både var vit, man, medelålders då han gjorde sina största rön och blev miljöpartist med åren. 

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2,8.

Vidvinkel i skymningen

Med 20mm vidvinkel och FF går det att komma närmare. Här står jag inpå Hörsalen i Norrköping med lite av lilla Hörsalsparken emellan.  Klockan är bara 16.26 men mörkret har redan fallit.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f/2,8. Bilden tagen med ISO 3200, f/8, 1/50 sekund slutartid.

Hörsalen var från början en kyrka. Byggd 1827 på medeltida kyrkplats. 1913 byggdes den om till hörsal med Carl Bergsten som arkitekt. Symfoniorkestern höll till där fast utrymmena var i trängsta laget. Efter en renovering 1977 är Hörsalen nu åter renoverad. Särskilt utvändigt med avsevärd omtanke. Symfoniorkestern har fått nya lokaler i Louis De Geer Konsert och Kongress.

Carl Bergsten var Norrköpingsfödd. Som arkitekt kunde han både skapa egensinnigt nytt i jämnhöjd med det nyaste på kontinenten och renovera gamla byggnader på deras villkor. I Stockholm är han mest känd för Liljevalchs konsthall som blev ett genombrott för en modern arkitektur. I Göteborg för Stadsteatern.