Modernt eller kalkon?

Måste man ha fel i huvudet för att bli "arkitekt"? rubricerade Martin Hertsius sin blogg häromdan. Den handlar om somlig "modern" arkitektur som gör honom illa bara genom att stå där. Och Martin tar verkligen i!

Jag som är arkitekt borde resa ragg och stå upp för kårens värderingar. Men icke. Jag är för byggnadsvård, mot klåfingriga rivningar och tycker att sånt som byggs nytt ska passa in snarare än sticka ut. "Sticka ut", jag blir så trött.

För mig är det jättesvårt att fotografera hus som jag ogillar. Man vill ju ändå inte ge nån nidbild utan försöka fånga upphovspersonernas intentioner.

Comfort Hotel i Norrköping nominerades till Arkitekturupprorets Kasper Kalkonpris för några år sen. Arkitekten själv var inte nöjd. Han hade tänkt sig en ganska neutral, lugn byggnad men stadsarkitekten krävde att byggnaden skulle "sticka ut".

På sätt och vis gör den väl det, men eftersom så mycket som byggs nytt försöker "sticka ut" så funkar det ändå inte. Fönsterband som är sneda eller böljar är ju legio. Kul i femton sekunder men sen mest onödiga. Tycker jag.

Kameraväska

Johan Bergmarks fotoväska men dess väl valda innehåll var riktigt kul att läsa om på FS häromdan! Även jag äger en Domke F. Fast oanvänd. Så här ligger det till:

Sen hur länge som helst har jag undvikit att ha en kameraväska som skriker KAMERAVÄSKA. Och jag har liksom Johan tejpat över kameraloggan. Man vill ju inte skryta med sin Pentax.

För nåt dussin år sen blev det en fådd reklamväska från finska vindkraftföretaget WinWinD, saligt i åminnelse.

Jag klippte isär ett gult liggunderlag för att ha som stötskydd inuti. Gult för att ibland kunna hitta nåt där nere i mörkret.

Sen blev kamerorna bara större och större. Så jag skaffade en Domke model F "a little bit bigger". Den har i motsats till Johans Domke inredning, men den går att ta bort.

Men jag kom aldrig igång med Domken. Med de allt större kamerorna kändes det för tungt. Så jag skaffade en rullväska Andersen Royal med stora hjul. Den rymmer nästan alla kameraprylar jag äger och har plats för stativ utanpå. Den är jättebra, ska bli en egen blogg.

Till vardags så använder jag just nu en bärkasse. Den kom med en brandsläckare som Länsförsäkringar Gotland delade ut till sina kunder. I den har jag en tygpåse från Myrorna med en enda kamera och tillhörande objektiv. Och ett paraply och pennor och ficklampa. Nån enstaka gång även en extra kamera och ett par objektiv. Bärkassen har bra reflexer och ser inte ut som en kameraväska. Funkar bra i stan.

Jag borde sälja Domken. Fin väska. Har rätt vibbar för rätt fotograf.

Skymning över stadens södra promenad

Norrköping 13 0ktober 2021. Lindarnas löv gulnar och faller. Norrköpings innerstad avgränsas av norra, östra och södra promenaden, avenyer som anlades mot slutet av 1800-talet. Byggnadsminnen (!) sen 1990. Här står de ursprungliga träden kvar.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR 20mm f2,8 @f/8

Undergjutning - Nu med mer info!

Idag fanns en Skanska-tekniker på plats vid spårvägsrälsbytet på Nygatan i Norrköping Han verkade proffsig.

Jag passade på att fråga mer om den utlovade vibrationsisoleringen.Han visste inte att Skanska lovat nåt i den vägen i sin information.

Jag: Ligger alltihopa nu på nån gummimatta?

Svar: Nej. Rälsen är inklädd i gummi, men det är för att isolera den elektriskt mot marken så att det inte kommer ut läckströmmar. Nån mer påtaglig annan effekt har det gummit nog inte.

Jag: Så om det blir mindre vibrationer så beror det på att rälsen blir ny, noga injusterad och ligger stadigt på betong?

Svar: Ja, så kan det nog vara.

Sen återgick han till jobbet. Geodesiapparaten såg proffsig ut.  Stativet också. Jag har ett likadant fast betydligt äldre. Sen man sparkat ner metallfötterna i jorden så  rör det sig inte alls.

---------------

Gårdagens blogg:

Morfar jobbade som rallare och var med och byggde järnväg upp till Kiruna och sen Malmbanan. På den tiden byggde man banvallen först, lade sen ut sliprarna, spikade sen fast skenorna på sliprarna och sist lite finjustering.

Spårvägsräls läggs oftast utan sliprar. Skenorna har en extra bred fot. Avståndet hålls korrekt med  tvärstag av järn. Med tillräckligt bra undergrund håller det länge, men inte hur länge som helst.  

Här i Norrköping byts nu spårvägsrälsen ut på Nygatan och flera andra sträckor.

Numera jobbar man inte som min morfar. De nya rälerna sätts upp på små stag en bra bit från underlaget. Det är tomt under skenorna.

Sen genomför byggarna en undergjutning så att rälsen vilar på betong. På lappar på portarna till hyreshusen stod att vibrationshämmande åtgärder skulle genomföras. Om de ska lyckas till 100 % så behövs både gummikuddar för att ta upp vertikala vibrationer och att man schaktar ned för avskärande konstruktioner i sidled. Det skulle bli både dyrt och besvärligt, så här är det nog bara gummimatta nånstans under betongen.

En fråga som verkligen hänger i luften är varför alla åtgärder görs på en gång. Här i Norrköping grävs Östra Promenaden upp för ett tvåårigt jobb, Nygatan nåt liknande, en mängd andra gator är avstängda, trottoarerna grävs upp för att fibrer ska fram. T o m elsparkcykelåkarna får svårt att ta sig fram. Samtidigt repareras den tvärgående kringfartsled som bilisterna hänvisas till.

På lunchen idag hörde jag trafikplaneringsregionrådet försöka förklara. Det är olyckligt, men ibland blir det så. Somliga jobb har varit försenade och kommer äntligen i gång, andra följer tidplan och somliga tidigareläggs. Då blir det struligt värre men går förhoppningsvis över.

Äntligen öppet igen

I går söndags  eftermiddag syntes nåt ovanligt utanför vanligtvis övergivna Louis De Geer Konsert och Kongress här i Norrköping. Är det inte folk där? Och fler kommer ut?

Så var det. Ingen flod av folk, men människor. De kanske blivit utsläppta en bänkrad i taget.

Fantastiskt att se huset användas fullt ut igen. Några såg lite lagom lätt upprymda ut, de hade sett och hört Jonas Gardell och haft kul. Samtidigt gnager en liten känsla i mig, ungefär samma som kungen gett uttryck för, att det här kanske gick lite i fortaste laget.

Jag är ju svårt insnöad på själva huset. (Kom nu på mig att skriva "själva" huset fast det ju bara är ett skal kring det som utspelas där.)

Från  början var det en fabriksbyggnad, ett skal kring en stor pappersmaskin. Det ritades av Ivar Tengbom (tänk Stockholms konserthus). Transformationen från nedsliten industribyggnad till arena var ett äventyr i sig. Alla tyckte inte lika för att uttrycka det försiktigt. Där den här smala spången ligger ville vd på LE Lundberg AB Uffe Löf ha en fyrfilig infart till ett helt nytt hus. Sen tänkte han om och bar fram projektet med sina bara händer.