Mirrors and windows

Det finns två kvalificerade fotograftyper, speglar och fönster. Detta enligt en inflytelserik essä i Museum of Modern Art. Fantastiska bilder, men också texten är värd att ta del av.

Ingen fotograf är 100% spegel eller fönster. Speglarna behöver ju nåt också framför kameran. Dom som tittar ut på världen kan ofta kännas igen i sin bildstil.

Fönster som spegel.

September 2021. Wiki Loves Monuments. Katrineholms Hembygdsmuseum. Lokomobil.

Wikipedia är i gång med sin återkommande hösttävling. Det är kul att vara med tycker jag! Det känns särskilt meningsfullt att bidra med bilder där Wikipedia inte har nån. Byggnadsminnen, arbetslivsmuséer, kyrkliga kulturminnen som är nya för mig.

I går var jag i Katrineholm och passade på att plåta stadens Hembygdsmuseum. Ett imponerande arbetslivsmuseum för hela Stora Malms socken. Från stenåldern till jordbruksbygden till järnvägsknuten som blev stad. Jag tänker lägga in huvudbilden i tävlingen och tar gärna emot synpunkter på vad som kan göras bättre.

Huvudbyggnaden har varit herrgårdsstall. Fotad med Pentax K-1 och Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2,8. Här @ f/8 och ISO 100.

Baksidan med lite mer av den fina miljön.

Ramp till loftet. Heter det ramp?

Byggnad från 2011 med utställningar om Katrineholm i markplanet och samlingar på övervåningen. K-1 och Pentax 77mm 1,8 Limited. Bilden tagen med f 2,0. 

Meyer-Optik Görlitz Orestegor 4/200: testbilder.

Meyer-Optik Görlitz Orestegor 200mm f/4 byggdes i Östtyskland, DDR, från 1961. Mitt ex köptes defekt på Tradera för att jag ville komma åt fästet att använda till ett annat objektiv. Det gick att pilla i ordning 18-bladiga bländaren och modifiera fästet för att fungera med adapter och en modern kamera, Pentax K-1.

Nu kom motljusskyddet. Köpt fabriksnytt på Tradera  av sign Hago  för 70:- inklusive främre lock och frakt. Helt OK grejor! En annan grej som kan vara bra är kabelutlösare. Med Live View låter jag ibland kameran vila i vänstra handen och trycker av med kabelutlösaren i högra handen.

Norrköping. Gamlebro. Skärpan inställd på broräcket. Bilden framkallad med mjukare skärpa än vanligt, testar om det passar objektivet bättre. Stativ,  kabelutlösare.

Snapshot. Frihand.

Norrköping. Drottninggatan med tvärgator. Mer trafik än vanligt på de få gator som inte är uppgrävda eller avstängda. Frihand.

Södra Promenaden. Skärpan inställd på mannen, hitom honom Monster Bokeh? Njae. Frihand.

Ett östtyskt objektiv konstruerat 1961 var rimligen i första hand avsett för svartvit fotografering. Här ett exempel. Frihand. Gamla Rådstugugatan, Norrköping.

Meyer-Optik Görlitz Orestor 2,8/135: Monster Bokeh?

Meyer-Optik Görlitz Orestor 2,8/135 tillverkades i Östtyskland. Optiken hade avsevärd ambitionsnivå. 1962 fick konstruktionen patent i DDR. Fem element i fyra grupper och en bländare med 18 blad. Motljusskydd var standard. Fästet är utbytbart och samma som på Meyer-Optik Görlitz Orestegor 200 mm. Det är så smalt baktill att det inte tar stöd mot en del moderna kamerahus. Det glappar och läcker in ljus. Min lösning av problemet, se gårdagens blogg.

Båda objektiven har tillräcklig skärpa för att ge användbara foton. Och ska ju ha bra "Bokeh". Det där med "Bokeh" är inte min grej, men kanske kan bli om jag får statsbidrag för att lära mig. (Ref. Monty Python, Ministeriet för fåniga gångarter.) Här bilder tagna med 135mm-objektivet.

Drottninggatan Norrköping. F/8.

Monster Bokeh? F 8, skärpan inställd på elsparkstöttingens gröna "att hyra" signal. Vita oskärpebollen en bit upp därifrån i bilden har 18 strålar om man tittar noga, resten tecknas bara runda.

Prästgatan. Skärpan inställd på guldsmedens skylt. Schysst oskärpeteckning i bakgrunden tycker jag. F8.

Här är skärpan inställd på blindfönstret. En aning mjukare teckning på hitsidan av gatan. Liksom övriga bilder tagen med Meyer-Optik Görlitz Orestor 135mm f2,8 @ f8 med Pentax K-1 kamera.

Så blev östtysk "Monster Bokeh"-optik användbar på nutida kamera

Av nyfikenhet köpte jag en östtysk optik på Myrorna. Det stod Meyer-Optik Görlitz Orestor 2,8/135 på den. Själva fattningen fattades. Den är utbytbar och samma som på  Meyer-Optik Görlitz Orestegor 4/200mm. Jag köpte ett defekt exemplar av det objektivet billigt på Tradera för att komma åt fattningen.

Bländaren på Orestogoren var en enda sallad. På kul skruvade jag isär objektivet så att det gick att komma åt salladen. Efter en hel del pillande fungerade bländaren igen. Bra spänst i östtyska stålet! Jag torkade av bladen med bensin för att ta bort eventuell olja. Bladen är fläckiga men intakta.

Nu hade jag ett fäste och två gamla östtyska objektiv. Men fotoresultaten var direkt dåliga. Så småningom insåg jag roten till problemet. Objektivfästet har så liten diameter att det inte tar stöd mot kamerahuset. Optiken hänger bara i M42-adaptern. Det glappar och det läcker in ljus. Detta gäller en hel del klassiska tyska och ryska objektiv ihop med Pentax M42-adapter.

Jag breddade det alltför smala fästet med epoxylim blandat med krita som jag råkade ha till hands. Formen gjorde jag som ett ringformat urklipp från ett plastlock.

Utbyggnaden av fästets diameter syns under adaptern. Epoxy och krita gav den ljusa färgen. Utsidan är svartmålad för att ta bort genomläckande ljus.

Nu funkade allting som det skulle! Med FF-kamera känns båda så pass bra att jag kan använda dem på fullt allvar. De kan ge bilder med "tillräcklig" skärpa precis som Rolls Royce på den tiden hade bilar med "tillräcklig" motoreffekt. Och nu har jag beställt motljusskydd även till Orestogoren! 200mm på frihand är inget större problem med stabilisering i kamerahuset. Med moderna objektiv brukar jag ställa in exponeringskompensation -0,7. Här är -1,0 lagom att starta med.

Meyer-Optik Görlitz var en anrik firma med start 1896. 1920 tog de in Zeiss legendariska konstruktör Paul Rudolph. Efter andra världskriget befann sig firman i DDR. Konstruktören Hubert Ulrich jobbade med de glassorter som gick att få fram i Östtyskland, samma som på 1930-talet. För Orestegoren valde Ulrich bara de mest högbrytande sorterna.

Objektiven känns välbyggda. Bländarna med 15 blad ger en nästan helt rund öppning. Fokus går att ställa in mycket noga, nuförtiden med Live View. Men slaglängden är så lång att det tar tid. Orestegoren fick DDR-patent 1961, Orestorn 1962. De tillverkades till 1976 då firman slogs ihop med Pentacon. Objektiven bytte namn och moderniserades med springbländare och mer antireflexbehandling och fick tyvärr färre bländarblad.

"Monster Bokeh" är ett bra klickbete men ska nog tas med en rejäl nypa salt. Den helt runda bländaröppningen har förvisso fördelar, men nåt monstruöst är det inte fråga om alls!