Förvandlad stad

Bävrar är flitiga med att dämma upp. Stadsbor är flitiga med att dränera och fylla ut. För trehundra år sen gick en liten arm av Norrköpings ström  ungefär mitt i bilden. På kartan här nere syns det vattnet och träbryggan över det. Berättelsen om valvet genom huset längst fram i bilden finns i denna blogg: 

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/valvet-for-menige-man.htm

Kartan  är från 1728. Markeringen visar var bilden togs. Träbryggan ledde till den holme där vikingatida befästningen Knäppingsborg låg. 1728 var den holmen bebyggd på annat sätt. Idag ingår den, fast med senare bebyggelse, i det ganska stora kvarteret Knäppingsborg, en liten stad i staden.

Huvudbilden togs 4 april 2021 med Pentax K-1 och Pentax-FA  35mm/f2,0. Bländare 7,1.

Kvarteret Bron. Norrköpingsgula spårvagnar. Hertig Johan 1614.

Bilden visar gatunamnsskylten och nuvarande Saltängsbron. Den är den sjätte på platsen och blev klar 1980. Kvartersnamnet tillkom 1728. Det syftar på läget vid Nya bron som då fanns på plats.

Den allra första Saltängsbron bekostades av hertig Johan av Östergötland (1599 - 1618, barnbarn till Gustav Vasa, kusin till Gustav II Adolf och uppfostrad tillsammans med honom sedan föräldrarna dött) och byggdes av allmogen 1614.

På bron ligger Drottninggatan, en huvudgata som sedan 150 år leder fram till Norrköpings Centralstation. Sen 1904 går spårvagnarna här. Att de finns kvar beror helt på folkliga protester vid olika nedläggningshot. Numera fattar stan att det är bra att ha 46 % av kollektiva tätortstrafiken helt avgasfri och börjar vänja sig. Bisarrt nog måste Norrköping betala Östgötatrafiken extra för att få ha miljövänliga spårvagnar.

Att de är Norrköpingsgula beror på att de alltid varit det. Och att det blir folkstorm då nån klåfingrig överhet, senast Östgötatrafiken,  vill ändra.

"Norrköpingsgult" tror jag har sitt ursprung i att husen i stan ofta var putsade och gulmålade med kalkfärg. Billig, särskilt om man använde lite järnvitriol i kalken i stället för att köpa pigment. Hållbar och bra för husen men nuförtiden alldeles omodern. Kalkfärg funkar inte på plåt, så spårvagnarna målades väl med nån sorts oljefärg tills lackfärgerna kom.

Valvet för menige man.

Tobaksfabrikören John Swartz d. y. var värd cirka 30 miljarder kronor i dagens penningvärde då han 1842 lät bygga sitt palats vid Norrköpings ström. Arkitekt och byggmästare var den då nytillträdde stadsarkitekten Carl Theodor Malm, en man som gått den långa vägen. Från ganska fattig barndom via muraryrket till högre utbildning och till slut det här uppdraget. På hans tid skulle stadsarkitekten kombinera ämbetsmannarollen med att rita hus i egen verksamhet.

John Swartz hade inte alls tänkt sig att låta menige man fortsätta gå den väg man gått sedan ur minnes tid. Men stadens styre, andra framstående män, lät honom inte bygga utan att samtidigt tillskapa det här valvet.

Jag kan tänka mig att det var en rätt laddad situation. Swartz var massivt rik, hade inflytelserik släkt och ägde marken. Stadsarkitekten ritade byggnadskomplexet. Det skulle utföras i italiensk stil med ett belvedere och tillföra såväl Swartz som Norrköping avsevärd status. Ändå såg magistraten till att allmänhetens sedvanerätt skulle prioriteras.

Valvet finns där sedan dess och kallas i folkmun Swartziska valvet. Det fyller även idag en viktig funktion.

Bild 2021-04-01.

Kamera Pentax K-3II med APS-C-sensor. Objektiv Sigma 17-50 f/2,8.  17 linselement i 13 grupper. 7 rundade bländarblad. Ett utmärkt allroundobjektiv utan egentliga egenheter.

Sadelstol ett inte så dumt sittredskap

I Håkan "Med leriga skor" Eklunds blogg här på fs figurerade för några månader sen en ovanlig pall. Som en sorts sadel. Den var intressant för mig, jag behövde nåt att sitta på som gav mer rörelsefrihet. På min fråga meddelade Håkan att han tyckte att sadelstolen fungerade bra. Han hade köpt sin i butik i Finland, men var väldigt hjälpsam och skickade en länk. Sen letade jag reda på en variant jag trodde skulle passa mig:

https://www.quirumed.com/en/saddle-chair-with-steel-rolling-base.html?sid=82845

Priset var minst sagt överkomligt och frakten skulle ta 3-5 dar. Så jag beställde och betalade. Då kröp det fram att produkten först måste tillverkas. Efter tio-tolv veckor började avskickningsdatum närma sig. Och så PLA-PLOFF så ringde ett bud med paket. Det var förvånansvärt litet, nåt måste fattas tänkte jag, men sen jag monterat på hjulen och satt dit mittpelaren och själva sitsen på den så blev det en ungefär likadan sadelstol som Håkans.

Made in China, så nu är jag glad att det inte fastnade i Suezkanalen.

Höjden är ställbar upp till 55 centimeter. Lite mer hade varit bra för mig som mäter dryga 1,90. I övrigt tycker jag den fungerar bra. Man byter ställning spontant och vrider sig lätt, det finns ergonomiska fördelar. Kvalitén verkar OK med tanke på det låga priset, får se hur länge den håller. Här en länk till den lite högre stol som nog passat mig bättre.

https://www.quirumed.com/en/pony-seating-stool-chrome-plated-base-with-5-wheels.html?sid=43242

Om kroppen känner att sittandet blir för ensidigt på en vanlig stol är det absolut värt att pröva andra sittmöbler Lite vanskligt att köpa från nätet, man ska nog helst prova före köp. Det finns fler fabrikat. IKEA har egna varianter, att man kan ståsitta med stöd.

Om ni hör till dem som anser att ett rörigt skrivbord avslöjar en rörig skrivbordsinnehavare så visst, det kan nog stämma. Men vad avslöjar då ett tomt skrivbord?

Monicas Syateljé och Augustinus Bekännelser

Städer har haft handel, butiker och serviceställen åtminstone sen antiken. Nu går det utför men somligt finns kvar. Tätheten, interaktionen, utbudet gör staden.

Monica har sen 44 år egen syateljé i Norrköping. Hon kan sitt jobb. Syr nya scenkläder. Andra kläder. Lägger upp. Passar in. Broderar. Sen några år byter hon emellanåt ut slitna delar på min frus morgonrock. Snart är det 40% nytt tyg i den. Konstigt projekt? Den klär fortfarande min fru bättre än andra morgonrockar. Det är som i en stad, man kan byta ut husen ett och ett mot någotsånär passande och staden finns kvar.

En namne till Monica blev mamma till Augustinus. Han levde rullan som ung, omvändes till kristendomen och blev omsider biskop och   kyrkofader. I sin lysande självbiografi "Bekännelser" beskrev han en episod från yngre dar.  Han kollade på stans butiksstråk tillsammans med en kompis. Då högg en kille med yxa bort en bit av ett blygaller från en butik. Kompisen sprang i kapp missdådaren och tog gallerbiten. Men då skrek missdådaren "Ta fast tjuven!" och pekade på kompisen. Folkmassan tog fast honom, Augustinus ingrep, kompisen släpptes, blyet återlämnades, men tjuven klarade sig. Det var om jag fattat rätt i Kartago omkring år 370.

1. Stan har utbud: Från vänster en likbod ombyggd till glassbar, Skolgatan, en katolsk kyrka, dess församlingshem, huset från 1881 där Monica har ateljé på gården och så hörnhuset mot Drottninggatan med bröllopsaffär. 

2. Brett utbud: Frisör. Mobilreparatören som fick fart på min Nokia 3310 från 2005. Monicas skylt. Ett veganskt drop-in som samtidigt har loppis.

3. En för dagen, Dymmelonsdagen, ovanligt bilfri innergård. Bilägarna har väl förträngt statsministerns vädjanden och åkt till nåt kul ställe. Monicas ateljé inne i hörnet. Där har Monica en av sina Pfaff symaskiner. De tvångsmatar fram tyget ett stygn i taget med synkroniserad under- och övermatning. Jättebra i största allmänhet och ett måste med dagens "konstiga" textilier anser Monica.

Bilderna togs med Pentax K-1 och Pentax FA f/2 35mm. Ett objektiv med anor från filmtiden. Denna version tillverkad 1999 - 2019 och fortfarande fast med HD-coating. Sex linser i fyra grupper, frontlinsen påfallande konkav, bakersta linsen hybridasfärisk.