Hommage till Lennart Olson

Jag läste just att Lennart Olson dött. Han var i mångas ögon kanske inte en av de allra största fotograferna, men för mig var han en av viktigaste. Mitt fotointresse började i tonåren som ett rent teknikintresse. Jag tyckte det var fascinerande att man kunde trycka på en knapp, och lite senare i mörkrummet få se en bild växa fram på ett papper i ett "vattenbad". När jag som kunskapstörstande tonåring läste alla fototidningar jag kom över, stötte jag en gång på ett reportage om en fotograf som fotograferade broar. Av någon anledning blev jag otroligt fascinerad av hans bilder. De var både bildmässigt intressanta, liksom tekniskt helt överlägsna allt annat jag dittills hade sett. Jag minns inte alls hur han gjorde sina bilder, men jag minns att det var någon speciell teknik. Minnet sviker mig, men det är också möjligt att jag såg hans bilder på det smått legendariska fotogalleriet Camera Obscura i Gamla Stan i Stockholm. Oavsett det var Lennart Olson den första fotograf som verkligen berörde mig. När hans bok om broar kom för ett antal år sedan köpte jag den aldrig. Jag vet inte varför. Kom mig inte för/hade inte råd/var inte så intresserad av foto vid den tidpunkten. Oavsett skälet är det något som jag bittert ångrar idag, och jag har sökt med ljus och lykta efter den boken, utan att hitta den någonstans.(Men jag ger inte upp, JAG SKA HA DEN BOKEN!!)

Som en liten hyllning till Lennart Olson publicerar jag nedan en bild på en bro. Inte för att bilden är speceillt bra (jag har ju tidigare valt bort den från publicering när jag publicerade andra bilder från denna morgonpromenad i Stockholm i somras), utan bara för att det är en bro,

Mer hattar, samma människa

När jag nu har plöjt igenom alla bilder från torsdagen, hittade jag ytterligare två bra bilder på hatt och hattbärare. Det vore orätt att undanhålla dem från allmänheten, så här kommer dom.

Håll i hatten

Inspirerade av Monica Dahls bilder på sin dotter i hatt, har jag grävt i mina arkiv, och där hittade jag följande bilder. Först en bild från Folknykterhetens dag på Skansen igår, och sedan en bild på Elsa, dotter till våra bästa vänner.

Har det verkligen blivit rätt?

För några veckor sedan skrev jag ju ut några bilder som jag gav till lilla mamma i födelsedagspresent. Och jag konstaterade att bilderna inte såg ut likadana utskrivna som på skärmen. Jag frågade mig själv om jag var tvungen att kalibera skärm och börja mecka med skrivarprofiler och annat elände som jag inte begriper. Nu har jag emellertid meckat med att medelst Adobe Gamma försöka ställa in bildskärmen, och jag har pillat en massa i PSE. Summeringen är nu att jag faktiskt har hyfsad överenstämmelse mellan utskriven bild och bild på skärm Däremot tycker jag att mycket annat ser väldigt skumt ut på skärmen. Men det kanske är rätt nu. Tilläggas ska kanske att skärmen inte är något annat än en standardskärm, och skrivaren är en sån där multifunktionsskrivare, modell HP Photosmart C7100, och pappret jag använder är HP:s premiumpapper.

Nu har jag också fastnat i makroträsket

Idag, eller snarare ikväll var jag ute för första gången på allvar för att prova mitt nya makroobjektiv. Och det inser man lätt. Fota makro är ingen lätt sak. Eller snarare, att välja ut makrobilder bland alla man med lätthet har fotograferat, är ingen lätt sak. Nedan följer ett i stort sett slumpmässigt val av bilder från kvällens fotoutflykt. Och jag kan garantera att ingen av de bilder jag inte visar är ett dugg bättre än nedanstående. En låg, men i alla fall jämn kvalitet med andra ord.

Vi börjar lite traditionellt med en blå blomma

Givetvis måste man fotografera vitsippor såhär års. Jag gör inget undantag.

Så fortsätter vi med en blå blomma. Denna gång lite softad i PSE

Makro är fantastiskt. Man kan ta suddiga bilder och kalla det för abstrakt fotografi.

Och självklart körde jag Vespa.