Kan inte låta bli

Jag noterar att här på FS vimlar det redan av inlägg med tema Fotomässan. I princip tror jag inte det behövs fler. Men man skriver ju inte för andra, utan för sig själv (Det LÄT i alla fall bra, även om det knappast är sant för någon enda bloggare.)

Även jag besökte Fotomässan i går fredag. Jag hade en from förhoppning om att en fredag, en vanlig arbetsdag skulle det inte vara så mycket folk. Men uppenbart är att fler än jag tagit ledigt från jobbet för att åka till Älvsjö.

Till skillnad från en del andra besökare vars inlägg jag läst, var jag extremt nöjd med besöket. Jag vill kanske inte tillskriva varken mässarrangörerna eller utställarna hela äran till denna smått euforiska upplevelse. Säkerligen berodde det också på min egen sinnesstämning. Efter en extremt hård arbetsvecka, där jag redan i onsdags kväll nog hade gjort mina 40 timmar, satt ett besök på mässan som en smeck.

Den största behållningen var inte heller utställarna, även om jag hos Kaffebrus köpte både reflexskärm och softbox till blixten. Den största behållningen var ett antal människor. John Hagby, som föreläste om ljussättning. Dels lärde han enkelt ut precis det jag ville lära mig, och dels var han en otroligt ödmjuk person, vilket kanske är den egenskap jag värdesätter mest hos människor. Göran Segeholm, som föreläste om hur man kan betrakta bilder. Han är också en mycket ödmjuk person, samt inte minst en otrolig både föreläsare och pedagog. Elisabeth Ohlson Wallin, som berättade om sina utsätllningar och visade bilder. En sanslös människa, som verkligen brinner för att försöka förändra samhället så att även HBT-personer ska känna sig trygga. Tack ni tre för att ni gjorde min dag. Dessutom fick jag den stora äran att fika med Anna Ulmestrand och bära hennes kameraväska (Nejdå, jag har inte alls behov av att kyssa marken hon trampat på :-) Vad mer kan man begära av en dag på fotomässan? Inte mycket. (Skulle möjligen vara att bli tilltalad av Magnus Fröderberg. Och det blev jag. -Flytta på dig, du står i vägen, sa han.... Näe, det sa han inte alls. Han frågade om jag ville ha kaffe.)

Det morbida, det makabra, det mörka

Rubriken ovan är temat på de bilder vi ska ta till sista kurstillfället nu på tidsag i den fotokurs jag går. Rent principiellt är det ett jävla ämne. Inte direkt något man blir glad av. Och jag tycker faktiskt att man lika gärna kan ha roligt i väntan på döden. Men när vi nu i kväll, liksom de flesta andra svenskar, åkte till kyrkogården för att tända lite ljus, tog jag i alla fall med mig kameran. Och då börjar det faktiskt likna rubriken ovan. Såhär blev det: