Världens mest fotograferade hopptorn....

....är det nog inte, fast jag tycker det borde vara det. Men det är garanterat mitt mest fotograferade hopptorn. Hopptornet på Simbadet i Österbybruk. Var där i helgen igen, och så klart blev det nya bilder. Nedan ses lite blandat, både gamla och nya bilder. Bild 1 och 3 är från helgen, de andra från tidigare besök i Österby.

Nu ska här fotograferas vissna blommor...

.... och sedan ska jag gå med i gruppen Växter, insekter och detaljer och få mina bilder publicerade i Galleri FS.

Riktigt så kanske det inte går till. Men ibland verkar det så. Det är många makrobilder som höjs till skyarna.

Nu har jag bestämt mig och gått till handling. Det blev ett makroobjektiv i stället för studioutrustning. Makro känns mer användbart under sommaren. Det blev ett Tamron AF SP 90/2,8 Di Macro 1:1. Men som vanligt när man kommer hem sent på kvällen med ett nytt objektiv, har man varken tid eller motiv att fota, men något måste man ändå göra. Vi hade inga vissna blommor hemma, så jag slet fram en orkidé på köksbordet för att fotografera den. Så här blev det

Och nu kanske det är läge att lära sig hur spegellåsningen fungerar på kameran.

Vad behöver jag egentligen?

Jag har under ett par månader gått och funderat på att köpa några studioblixtar för att kunna ta hyfsade porträtt med full kontroll över ljuset. Stod i princip i begrepp att beställa några, då jag drabbades av något slags tvivel. Vad ska man med studioblixar till nu när vi går mot den ljusare årstiden? Vore det inte vettigare att köpa ett makroobjektiv, för det har jag ju inget? Men å andra sidan är det framför allt människor jag tycker är roligt att fotografera. Men det behöver man ju inte studioblixtar till, det går ju rätt bra med befintligt ljus också. Å ena sidan..... men å andra sidan.....

Vad vill jag egentligen? Kanske makro nu och blixtar i höst? Blixart hade jag bestämt mig för vad jag ville ha, men jag har ingen aning om vilket makroobjektiv jag ska köpa. Tips någon?

Fan också

För en tid sedan skrev jag ett blogginlägg med en massa bilder från en promenad runt söder i Stockholm. Under denna promenad tog jag en bild som tyvärr inte blev så skarp som jag hade önskat mig. Och därför valde jag att inte ta med den i blogginlägget. Men ju mer jag tittar på bilden desto mer gillar jag den, eller snarare ju mer jag tittar på den, desto mer förbannad blir jag övera tt den inte är skarp.

Om att låna bilder

För de flesta av oss som fotograferar är det självklart att vi äger rätten till våra bilder. Vilket innebär att det är vi som fotograf, inte personen som blivit fotograferad, som bestämmer hur bilden får användas. Jag upptäckte att en bild som jag tagit på en person återfanns i denne persons profil på en hemsida. Utan att jag blivit tillfrågad. Dock hade personen den goda smaken att justera färgerna på bilden. Jag hade glömt att konvertera färgprofilen, så bilden såg rätt skum ut. Hade jag blivit tillfrågad hade jag givetvis sagt ja. Och jag vet att personen i fråga på intet sätt vill snylta åt sig en bild. Vederbörande har bara inte koll på vad som gäller upphovsrättsligt för fotografier. Och påpekar jag det kommer vederbörande att skämmas och be om ursäkt, vilket inte kommer kännas bra för någon av oss. Ska fundera vidare på hur jag ska göra. Kanske i ett allmänt sammanhang berätta lite om hur det ligger till, men inte låtsas om att jag sett detta bildlån.