Wir haben unser in der luft......

....som tyskarna säger. Sven Melander sa Nu har vi vår i luften flickor, var har ni er? På detta tema gick jag en sväng på Djurgården i Stockholm idag. Man ska ju inte fotografera mitt på dagen, då är det ju så platt ljus, heter det. Och gatufotografering ska företrädesvis vara svartvitt. Men det var mitt på dagen jag hade tid, och det var bland annat vårfärgerna jag ville fånga, och då blev det både platt ljus och färg.

Båtvård är ju alltid vår

Äta lunch på Blå Porten är också vår. Och sommar. Och vinter. Och höst. Men det är väl aldrig så mycket folk som på våren. Inte fan orkade jag stå i den kön.

"Nej då jag är INTE sur, jag är bara trött på ditt förbannade tjatter i telefonen"

Ett fruktfat på kafét/restaurangen som numer byter namn lika ofta som jag byter skjorta. Förr i världen hette den Amadeus vill jag minnas, och ligger i backen ner från Rosendal ner mot Djurgårdsbrunnskanalen.

Har hon en svart hund när hon går barbent?

Det är inte bara lärkan som slår drillar på våren.

Den lilla sjöjungfrun ska inte sitta på standen, men OK för den här gången.

Och så för alla gatufotopuritaner kommer här två svartvita bilder.

Äntligen.....första vårkvällen.

Det tråkiga med våren är att den kan vara så förbannat kall. Det kan ju snöa fram i maj om det vill sig riktigt illa, och regn och 5 grader varmt är inte alls ovanligt i april. Ett oerhört slöseri med de ljusa kvällarna anser jag. Men ikväll var det riktigt varmt. Vi gick en sväng på golfbanan med hunden. Kvällsljuset, den förhållandevis ljumma luften och den där doften av våtmark lockade fram vårkänslor, och inspirerade till lite vårporr enligt nedan.

Besök på fotografiska

Nu har jag invigt min frus julklapp. Eller så. Hon fick ett presentkort på ett årskort på fotografiska av mig i julklapp. Nu har vi varit där, och hon kunde köpa sig ett årskort. (Vilket jag också gjorde.) Såhär en söndagskväll var det lagom med folk. Det var ju framför allt Albert Watson och Sara Moon jag ville se. Det är klart att Intended Consequences är en angelägen utställning, men det är ju inget man blir speciellt munter av att se. Dessutom tyckte jag bilderna var konstigt ljussatta (när dom togs alltså, inte när dom hängde på muséet).  Men jag måste säga att den bild som berörde mig mest var en bild av Anders Petersen (finns att beskåda här. Så får man väl göra. Skapa en länk till en bild, trots att den är skyddad av upphovsrätten). Vet inte varför, men jag gillade den skarpt. En sån ska jag ta när jag blir stor.

När vi kom ut från fotografiska hade det nästan blivit mörkt och vi möttes av ett underbart ljus. Tur att man alltid har sin lilla S95 i fickan.