Fotografera eller skriva, det är frågan
"The decisive moment", hur svårt kan det va'?
Inte för att jag tycker det är speciellt viktigt med att ha tydliga definitioner av olika kategorier av foton, men jag har ändå fastnat för "the decisive moment" som definition av gatufoto, om inte annat så för att utmana mig själv. Men fan vad svårt det är att hitta ögonblick värda att frysa på bild när man vandrar runt i stan. Inte heller denna gång gick det speciellt bra. Jag fick nöja mig med bilder som i alla fall på något sätt har fångat en känsla, i alla fall i mina ögon. (Och som vanligt blandar jag friskt färg och svartvitt.)
PS Gör er icke besväret att fika på Sturekatten. Det är inte längre vad det varit, annat än vad priset anbelangar. Dyrt som fan men inte speciellt gott.
Something for everybody
Titeln på denna bloggpost syftar dels på att innehållet är lite gott och blandat, och dels är det en hyllning till Sveriges största Blues- och Soulartist Sven Zetterberg, som nyligen gick bort. Hans sista skiva heter nämligen Something for everybody, och vi börjar med en bild på Sven från en spelning på Fasching 2012.
Idag gick jag en sväng på stan med kameran som sällskap. Om man promenerar i Stockholm mellan halv tre och halv fyra är det väldigt svårt att inte fotografera färg, så här kommer ett gäng färgbilder från den promenaden.
Egentligen hade jag tänkt mig ta svartvita bilder, grovkorniga och med mycket svärta i. Men det var som sagt svårt när stan såg ut som den gjorde. Emellertid fick jag i alla fall ihop några svartvita bilder.
Och där blev det dags att åka hem och äta middag. Förhoppningsvis blev det Something for everybody.