Förbannade A(H1N1)

Med nytt och oprövat objektiv var ju helgen verkligen något att se fram emot. Och hur bra gick det? I fredags kunde jag konstatera att jag nog drabbats av något skit, och i lördags morse var influensan ett faktum. Så gick det med de fotoplanerna. Idag känner jag mig i alla fall så pigg att jag kunde släpa mig ner till soffan, där finns både kamera, nytt objektiv och dator inom räckhåll, och något var jag ju tvungen att göra med det nya objektivet. Det blev dock ungefär lika roligt som sist.Skuggspel på väggen och en blomma. Blomman tagen på 1/10 sekund på fri hand, så man får väl konstatera att bildstabiliseringen fungerar tillfredsställande i alla fall.

Roligare än så blir det nog inte denna helg.

Jävla mörker....

"Förbanna inte mörkret...." är titeln på ett inlägg från en i mitt tycke mycket läsvärd blogg. Men det är precis vad jag gör. Jävla mörker, rent ut sagt. Igår efter jobbet var jag och hämtade ett nytt objektiv jag hade beställt, och när jag kommer hem kliar det natruligtvis oerhört i avtryckarfingret och jag vill fotografera en massa med det nya objektivet för att se vad det går för. Och visst, det är ett objektiv med bildstabilisering, och det vore ju kul att få prova den funktionen. Men det visar sig att med det kompakta novembermörkret som omger oss och den taskiga beslysning vi har inomhus är det näst intill omöjligt att komma ner på exponeringstider under 1 sekund med ISO 800. Jo, ett improviserat stilleben (läs ostädat kök) belyst med ett rejält lysrör kunde jag få till. Och hur kul blev det på en skala?

Jävla mörker, nu måste jag vänta till helgen innan jag på allvar kan prova objektivet

Men vad är det för fel på min smak?

Nu har jag varit på fotomässan i Älvsjö. Det besöket kan man skriva mycket om. Men jag börjar med en kort reflektion.

Jag vet att mina egna bilder inte är speciellt märkvärdiga. Och jag vet att jag inte alltid ser storheten i andras bilder. Och jag har till och med dristat mig att kritisera, eller i alla fall uttrycka min personliga åsikt om etablerade fotografers bilder, en åsikt som säkert inte delas av den stora massan.

Och nu är jag där igen. Jag har gått och tittat på massor av bilder på fotomässan, och många bilder tycker jag är bra, några tycker jag är tämligen tråkiga och en del berör mig inte alls. Och så, liksom förra året finns det en samling bilder av en fotograf som gör mig nästan lite förbannand. Men jag blir inte förbannad på fotografen, och jag tycker inte direkt illa om bilderna. Det som stör mig är den stora massans reaktioner. Förra året hyllades Serkan Günes bilder på vilda djur. Dom var så fantastiska och folk var så imponerade, och jag begrep ingenting.  I år är det folks reaktioner på Brutus Östlings bilder som retar mig. Jag har inget emot Brutus, och han gör säkert ett gott hantverk med sina fågelbilder, men det räcker liksom inte. Jag skulle vilja jämföra Serkans och Brutus bilder med välproducerade hitlåtar från dagens popartister. Det är något som tilltalar massorna. Det är lättsmält och ger därför inget tuggmotstånd. Det krävs liksom inget av lyssnaren eller betraktaren, musiken/bilden går rakt in i skallen. Och jag gillar inte lättsmält kultur. Det tror jag på sikt utarmar mänskligheten. (Och jag gillar bättre att gnaga på revbensspjäll än käka köttfärssås.) Allför lättsmält kultur gör oss till passiva kulturkonsumenter och håller inte vår hjärna i trim. Det innebär att vi blir allt lättare offer för kommersiella reklamkrafter, och ett sånt samhälle vill jag inte ha. (Okey, nu kanske jag drog det lite för långt. Vi kanske inte får ett samhälle helt styrt av reklammakare och de med pengar bara för att Brutus Östling visar fina fågelbilder på Älvsjömässan. Men ändå)

Men på samma sätt som jag beundrar till exempel Björn&Benny för att de lyckas göra musik som så otroligt många tycker om, beundrar jag också Serkan och Brutus för att de tar bilder som "alla" gillar. Frågan är bara om bilderna är ihågkomna om 10 år. Björn&Benny har lyckats göra musik som hänger sig kvar, men de flesta a hitlåtarna, liksom artisterna från  hösten 2007 är idag helt bortglömda.

Själv lyssnar jag aldrig på det som kallas för dagens hits. Jag har snöat in på Blues, så gissa vilken fotobok jag köpte på fotomässan idag.