Näste man till rakning

I ett tidigare inlägg hade jag vissa synpunkter på valet av Olle Carlsson som expertkommentator till bilder i ämnet Fine Art Nude. Jag var mycket noga med att inte göra ett personligt angrepp på Olle fast fan vet om det lyckades. Nu ska jag försöka mig på konststycket att ha synpunkter igen, som jag inte vill ska uppfattas som ett personligt påhopp, utan bara någon slags reflektion från en som inte begriper bättre.  (Fan vet om jag kan undvika personangreppet den här gången heller.)

I ondags köpte jag senaste numret av Foto, för att ha något att läsa på planet ner till Göteborg. I den tidningen är det ett reportage med bilder av Maria Steén, och jag måste faktiskt säga att de flesta av bilderna i tidningen tycker jag inte är ett dugg imponerande. Förmodligen beror det på att jag som sagt inte begriper bättre. Men så här tycker jag.

 Det finns en bild på en israelisk kvinna som står och sprutar vatten med en vattenslag.Och?????? Av bildtexten framgår att hon är medlem i byns kvinnogrupp. Men varför står hon och sprutar vatten? Bilden fångar inte speciellt mycket av hennes miljö, och inte speciellt mycket av hennes ansiktsuttryck. Det är inget spännande ljus i bilden, bakgrunden blir väldigt rörig av stängslet bakom kvinnan och som sagt, jag förstår inte vad fotografen vill säga med bilden.

Nästa bild på samma sida, Marja-Liisa som kommit ur sitt drogberoende, är väl OK. Men i vänstra nederhörnet skymtar en stol som bara irriterar, och längs högerkanten är det något som är svårt att identifiera. Bildtexten informerar oss om att Marja-Liisa fått en egen lägenhet. Jaha, och hur känner hon inför det? Man skulle ju kunna tänka sig att hon är jävligt glad över det, men det framgår inte av bilden. Marja-Liisa ser mest betänksam ut.

Sedan är det två bilder från ett reportage om rika människor i USA som spelar bort stora summor på casino där vinsten går till välgörenhet. Personligen tycker jag sådana företeelser är äckliga. Välgörenhet tycker jag är ett fruktansvärt enkelt sätt för de besuttna att lätta sitt samvete för att de roffat åt sig pengar på andras bekostnad. Men vad tycker Maria Steén? Tycker hon samma som jag, eller tycker hon det är en fin företeelse med välgörenhetskvällar på casinon? Man kan inte objektivt skildra en sådan företeelse. Som fotograf måste man ta ställnng. Det är möjligt att Maria gjort, men det ser inte jag i bilderna. Bilderna visar bara glada amerikaner. Varför över huvudtaget göra ett sådant reportage om man inte tar ställning.

Men sedan händer det något. På de kommander sidorna tycker jag vissa bilder tar sig. Till exempel bilden på den före detta missbrukaren som tittar ut över Sergels Torg. Eller bilden på prästerna.

 Säkert finns det massor av människor som tycker att de bilder jag haft synpunker på härovan, är suveräna. Men jag fattar inte. Jag ser inte storheten i bilderna. Kan någon förklara?