Negativ färgfilm - dålig lab-framkallning??

Jag är ju sedan ett par år tillbaka i en ”analog fas”- återuppväcker gamla kunskaper och tänkande, och tycker att det är väldigt spännande. Digitalfotograferingen har faktiskt blivit lite eftersatt ett tag nu - med jag kommer säkert igen på den sidan också.

Med diverse nyförvärv på den analoga sidan, vill jag gärna prova inte bara svartvit film (som jag ju kan framkalla själv) utan jag vill också testa mina analoga kameror med färgfilm - dock med vetskapen att när det gäller färg så är digitalfoto egentligen det enda vettiga, både ur bildkvalitets- och kostnadssynpunkt…

Men jag har utöver svartvitt film velat testa analogkamerornas och objektivens egenskaper också med färgfilm, och då negativ sådan. Diafilm, det är väl helt borta nu som det verkar?

Så jag har fotat en hel del analogt med både småbild 24x36 och mellanformat 4,5 x 6 och 6x6 på sistone, och har fått ganska blandade resultat - jag är lite bekymrad över småbildsresultaten i synnerhet! Mellanformat har klarat sig betydligt bättre, enligt min mening!

Mina betänkligheter gäller brusighet/korn och färghanteringen, och jag ska utveckla det här närmare, och ge bildexempel!

Bild 1A: Huset här har en del av er säkert sett bland mina tidigare bilder här på Fs (digitala), om det verkar bekant!

Portra 160, småbildsfilm 135-36 (iso 160) fotad med Leica M4-P och objektiv Zeiss Biogon T* 28 mm f2,8 ZM, bilden filmscannad i Minolta Dimage III och mjukvara VueScan. Filmen framkallad (C41) hos Götaplatsens Foto i Göteborg. Bilden är helt omanipulerad, bara scannad till TIFF och därefter förminskad.

Bilden har enligt min mening en grå-disig, trist färgton, utan "sting" eller klarhet, som jag inte är så förtjust i - jämförelsebild på annat medium, se nedan! 

Bild 1B: Jämförelsebilden av huset är digital, tagen med en Canon PowerShot G1x Mk III, i raw-format CR2 och med iso 200. Ej manipulerad, bara konverterad till Tiff/Jpeg och förminskad.  Jag får då en helt annan "färgbalans", klarhet och "sting" i färgerna. Det här resultatet  är jag helt nöjd med!

Bild 2A: En annan ruta på den i 1A nämnda Portra 160, småbildsfilm 135-36 (iso 160). Samma förutsättningar, filmen framkallad (C41) hos Götaplatsens Foto i Göteborg. Bilden är helt omanipulerad, bara scannad till TIFF och därefter förminskad. Samma lite gråtrista, tråkiga och "trötta" färgskala.

Bild 2B: Samma motiv, denna gång fotat med molbilkameran iPhone 18, som råformat DNG (med Adobes mobilapp Lightroom molnversionen). Ej manipulerad, bara konverterad till Tiff/Jpeg och förminskad. Här ses återigen en annan "färgbalans", mera naturlig och lika som digitalbild 1B tagen med Canon kompaktkameran. Här känns färgerna rätt!

Det är inte bara en enda filmrulle Portra 160 135-36 som denna skillnad gäller, utan jag har upplevt det med alla 135 - 36 filmrullar framkallade av Götaplatsens Foto.  

Här är bildexempel från en annan rulle Portra 160, fotad och framkallad hösten 2020:

Bild 3A: Portra 160, småbild 135-36, fotad med Leica M6 och objektiv Zeiss Biogon T* 35mm f2.0 ZM, Framkallad hos Götaplatsens Foto i Göteborg. Även här den tråkiga och "trötta" färgskalan - kanske inte lika påtagligt som tidigare exempel men ändå inte som en digitalbild.

Bild 3B: Samma konstverk i Torvalla, fotat digitalt vid samma tillfälle med iPhone 8. Ett helt annat "liv" i bilden.

Jag har också provat en helt annan färgfilm i småbildsformat 24x36, nämligen ADOX Color Mission (C41 process). Den filmen är rätt ny på marknaden, och jag köpte 2 rullar av den av Fotoimpex i Berlin -  visserligen lite sen leverans men inga större problem (det var innan de nuvarande leveransproblemen med negativ färgfilm uppstod), dvs. i februari/mars i år handlade jag hos Fotoimpex.

Den filmen har recenserats av ett par fotografer på nätet, bl.a Phil Harrison (35MMC) och Matt Murray, som båda lovordar filmen. Flera exempel på bilder visas med den filmen, men jag kommer inte i närheten av de resultaten. Framkallade båd dessa filmer hos Götaplatsens Foto, och här är ett par bilder med de resultat jag fick:

Bild 4: Gatubild tagen med Leica M4 och 21 mm Super Angulon - Ljusmätning gjord med iPhoneappen Luxmeter som hittills aldrig misslyckats för mig...men erbarmligt dåligt resultat tycker jag - brusigt, oskarpt! Film framkallad hos Götaplatsens Foto. 

Bild 5: Här är en naturbild, tagen på Adox Color Mission 200 135-36, med Canon FTb analog systemkamera, objektiv FD 24 mm f1.4 S.S.C., framkallad hos Götaplatsens Foto, och scannad/digitaliserad likadans som tidigare bildexempel. Ljusmätaren i denna kamera fungerar korrekt. Även här är bilden dålig, väldigt brusig, och har matta, trötta färger enligt min mening.

På samma identiska sätt har jag scannat och digitaliserat många äldre analoga färgnegativ, i 24 x 36 från 70-, 80- och 1990-tal, oftast olika Kodak färgfilmer, och då fått helt andra resultat - bilder med lågt brus, skarpa och tydliga, med klara distinkta fina färger - ett par exempel på dessa: Samma scanner- och mjukvaruinställning, och omanipulerade bilder - bara förminskade till 1200x800 jpeg 144 dpi. 

Bild 6: Bild från sent 80-tal: Kodak 5094 neg färgfilm, fotad med Canon FTb, vidvinkel FD 35 mm f3,5. Labframkallad. Bra resultat, m a p skärpa, brus, färgskala - eller hur?!

Bild 7: Ytterligare en bild, analog, fotad (1990-tal?) på Kodak neg färgfilm GA 100 5095, fotad med Canon FTb, vidvinkel FD 35 mm f3,5. Labframkallad. Även här acceptabelt  resultat, m a p skärpa, brus, färgskala. 

Och nu - kommer jag till det märkligaste:

Samtidigt som jag skickade in rullen 135-36 Portra 160 (ref. Bild 1A ovan) så bifogade jag också en exponerad rulle Portra 160 i på 120-spole, som jag hade fotograferat med min Zeiss Ikoflex tvåögd spegelreflex med Tessar -objektiv: När jag fick båda filmerna tillbaka, och hade scannat småbildsfilmen i filmscannern, så tog jag itu med 120-filmen...

Jag har ju ingen filmscanner för mellanformatet 6x6 från Ikoflexen, utan avfotograferade dessa negativ med min DLSR Canon 5D3 och makroobjektivet Tamron 90 mm f2,8. Kameran inställd på råformat CR2.

Dessa avfotograferade färgnegativ tog jag sedan in i programmet VueScan konverterade till TIFF-format, och se till min förvåning vilken hög kvalitet, skarpa, brusfria, och med "rätt" färgskala enligt min åsikt. Jag bifogar bildexempel: 

Bild 8: Portra 160, på 120-spole, färgnegativ 6x6 cm - omanipulerad bild, bara förminskad och sparad som jpeg 1200x12oo px, 144 DPI

 Väldigt bra enligt min mening - helt annat, bättre resultat än småbildsfilmen! 

Bild 9: Kraftig detaljförstoring av samma negativ (bild 8) för att studera bildkvaliteten. Imponerande!

Bild 10, bild 11: Jag har också två bildexempel från en annan Portra 160 mellanformatsfilm, exponerad i en annan kamera: Zeiss Ikon Ikonta 531 med objektiv Tessar 7 cm f3,5 (tillv. 1936). Dessa två bilder skäms inte heller för sig anser jag, m.a.p. brus och färgskala, även om bild 11 inte är riktigt fokuserad.

Bild 11: Även detta exempel, taget med samma kamera och Portra 160 film på 120-spole som bild 10, och som i likhet med samtliga redovisade negativa färgfilmer framkallades hos Götaplatsens Foto.

Jag är alltså mycket konfunderad över vad detta beror på? Har dom olika framkallningsmaskiner för 120- film och 136-36? Hur kommer det sig att mellanformatsnegativen blir så bra jämfört med småbild?

Resultaten från småbildsfilmerna är ju så dåliga att de bilderna inte är användbara anser jag - och jämfört med svartvitt (som jag ju framkallar själv) har jag inte alls de problemen med korn och skärpa (färg faller ju utanför förstås, i den jämförelsen).

Jag hoppas att jag får några reaktioner från er andra som har erfarenhet av analogt fotande med negativ färgfilm på sistone - jag är ju inne på att byta lab men vill höra  av er också!

mvh

/B 

ADOX Color Mission 200 - en ny färgfilm på marknaden!

Jag har just fått hem negativen från den nyframkallade filmen ADOX Color Mission 200, 135-36 som just har kommit ut på marknaden. Jag beställde den från Fotoimpex i Berlin, och fick leveransbeskedet att den skulle åter finnas i lager hos dom från ca. mitten mars. 

Det fick bli bl. a. lite bilder från stan (Östersund) och de här färgstarka damerna lät sig fotograferas, om än något motvilligt först. Vågar jag kalla bilden "Gatufoto"? Dvs. som min egen bildtitel, och inte kategorisering av motivet...Hoppas jag inte får "bildpolisen" på mig nu!

Jag upplever denna negativa färgfilm (framkallningsprocess C-41) som har lanserats med "buller och bång" av ADOX och Fotoimpex i Berlin (som vad jag förstår har ensamrätt på att sälja filmen)  att den har en ganska kraftig färgåtergivning, så hög lite väl färgmättnad och samtidigt låg exponeringstolerans - som ju betyder att man måste vara väldigt noga med exponeringen.

Bilderna tog jag med min Leica M4 bestyckad med vidvinkeln Super Angulon 21 mm f/3,4 - M4:an har ju ingen inbyggd exponeringsmätare, så jag mätte hela tiden ljuset med iPhone-appen Lux Meter. Men tydligen är den metoden inte tillräckligt precis, flera underexponerade bilder hade den höga brusfaktorn omkring 30 som indikator på filmens korn i jämförelse med t ex Kodak Portra 160 och/eller bilder tagna med iPhonens kamera som sällan överstiger värden på 10-12, dvs lågt i jämförelse med den här filmen. Bilden ovan som jag visar här har jag bildbehandlat ganska mycket i Photoshop, Camera Raw och Nik Collections Color Efex 4. 

Jag är medveten om att detta är en högst personlig "ovetenskaplig" bedömning - måhända andra kommer till bättre utlåtanden. Tyvärr finns ADOX Color Mission 200 f.n. bara konfektionerad för småbild 135-36 - jag hade gärna velat testa den på 120-spole också. 

I största allmänhet kommer jag säkert som tidigare att oftast fota digitalt när det gäller färgbilder, den analoga tekniken lämpar sig bäst för svartvitt i mitt fall, eftersom jag framkallar svartvit film själv och kan då styra framkallningen på helt annat sätt. Även om "hemframkallning" av färgfilm numera är betydligt enklare än förut vad jag förstår, så fortsätter jag nog att skicka iväg negativ färgfilm till något proffslabb för filmframkallningen!

Det vore intressant att ta del av andras erfarenheter av ADOX-filmen!

/B

Reprostativ klart!

Av ett stativ till förstoringsapparaten Opemus II har jag gjort ett stativ för att fästa kameran vid avfotografering av negativ - i synnerhet för negativformaten 6x9, 6x6 och 4,5 x 6. För småbildsnegativ och dia har jag ju redan en filmscanner, så 24x36 blir inte aktuellt även om det säkert funkar också.

Den enda modifieringen jag behövde göra var ett litet urtag upptill med bågfilen, mitt för skallen för kamerafästskruven 1/4 " UNC 38 mm lång.

Ljuslådan är ett hembygge också, funkar bra sedan länge. Den har ett cirkelformat lysrör som ljuskälla.

Då var det alltså dags att prova den nya anordningen, och här kommer ett 6x9 cm dia, fotat på Kodak Ektachrome med en Linhof Technika III från 1956. Jag tycker resultatet räcker för mina behov och är helt ok! (Det är f.ö. en skada på negativet till höger, en båge som strächer sig över ungefär halva bilden, men det är på detta dia bara).

Tillägg/ändring 21 januari 2022:

En ännu bättre och stadigare infästning av kameran fås om man använder Manfrotto stativhuvud 234RC som ju också har snabbplatta. Ditsättning och borttagning av kamera görs då mycket enkelt, dessutom är detta stativhuvud tiltbart i vertikalled som möjliggör en exakt lodrät inställning.

Stativhuvudet fästs med en UNC 3/8" skruv ca 20 mm lång, sedan 8 mm hålet i det gröna fästet borrats upp till 9,5 mm för att kunna få dit skruven bakifrån. Se bilder nedan:

Den hemmagjorda "ljuslådan" på första bilden duger inte - en Kaiser som på sista bilden här ger ett helt annat (bättre!) resultat...

/B

Agitera mera!

...för analog fotografi!

- i synnerhet om du framkallar filmen själv i en dosa som jag gör! 

Bild 1 ovan (pushbilden) tog jag i maj 2017, när jag var nybliven ägare till min Leica M6 med Summilux-M 50 mm 1,4. Filmen T-max iso 400 framkallad i D76.

Jag använder mig av appen ”Massive Dev Chart Timer” i min iPhone som framkallningsguide när jag framkallar mina filmer, den verkar ha framkallningstider för stort sett alla filmer och alla fabrikat av framkallare, och den säger till precis vad jag ska göra och när! Agitering, avbrytningsbad, fixering, sköljning osv. Och den låter mej veta med en ljudlig ringsignal när jag ska stoppa det aktuella momentet.

Jag har kört den appen ett par år nu, och jag tycker att jag får riktigt bra resultat vid mina framkallningar!

Bild 2 Framkallningsappen ”Massive Dev Chart Timer”

Agitering? Jo, appen visar med en rörlig silhuett av en dosa som kontinuerligt vänder sig upp och ner, att jag ska göra detsamma med min dosa. Alltså, oavbutet och taktfast vända dosan den första minuten av framkallningstiden, sedan de första 10 sekunderna av varje påbörjad framkallningsminut.

Likadan agitering för både avbrytningsbad och fixering - dock inte under sköljtiden (jag sköljer ju med en särskild sköljslang som jag sätter dit på på vattenkranen).

Bild 3 Sköljslang för Paterson-dosa

Jag har funderat nån gång - vad händer med filmen om jag t ex agiterar under hela framkallningstiden? Eller bara under den första minuten? På vilket sätt påverkas resultatet av framkallningen, om jag agiterar mer eller mindre? Och visst - det är ju bara att prova, men oftast har man ju någon eller några rutor på filmen som man är särskilt ”rädd om” där man vill få till en riktigt bra framkallning...om jag själv ändrar några framkallningsvariabler för den här filmen kanske jag sabbar dom negativrutorna! 

Nåväl, jag soppade en Ilford HP5+ fotad efter iso 400 i purfärsk D-76 1+1 häromkvällen, strikt efter appens instruktioner, och som alltid, den påföljande spännande filmscanningen blir ju det stora testet på hur det gick...Jättenöjd!! (med undantag av 2 rutor - jag återkommer till det längre ner). Det är såå roligt med det analoga! Jag kan inte hjälpa att jag blir så euforisk på gamla dar!

Hur blev resultatet då?

Jag hade varit ute på stan ett par gånger i oktober, mest för att fånga lite höstfärger men då är ju svartvitt ganska värdelöst, men en gång hade jag med en Leica som motvikt (på vänster axel) till digitalkameran men hade då Leican då laddad med Kodak Portra 160, den negativa färgfilm som jag tycker ger bäst resultat. Men inga svartvita bilder blev det den dan. 

Men några bilder jag tog nere på stan ett par dagar senare i svartvitt kommer här - M4:an bestyckad med favoritgluggen hittills, vidvinkeln Super Angulon 21 mm. Men jag tog också med mig i fickan min 35:a som jag nyligen köpt - jag har ju inte tagit så många bilder med den ännu, så jag är fortfarande nyfiken på vad den presterar.

Bild 4 Planeringsmöte (eller "ö-råd"?) Leica M4 med Zeiss Biogon T* 2/35 ZM, Ilford HP5+ 400, D-76 1+1

Jag tycker att det är lite svårare att fota med hyperfokalinställning på 35:an - skärpedjupet är ju inte alls lika stort som med 21 mm-objektivet...där räcker det med bl 8 för att få skärpa på allt från 70 cm avstånd till oändligt, och att rikta in kameran någotsånär åt rätt håll. Jag brukar kunna ha kameran hängande på magen och diskret kunna trycka på avtryckaren som i sig själv är väldigt tyst! Om bara exponeringen är rätt är det stora chanser att få till en skarp bild utan att väcka uppmärksamhet...Det är nog bara dom som fotar med mobilen som betraktas som "ofarliga fotografer" på stan bland folk!

Däremot är det lite svårare med 35:an, om jag vill hyperfokalfota obemärkt utan att ta upp kameran till ögat. Dels är skärpedjupet kortare, på bl 8 från ca 2-3 meter till oändligt och dels är bildvinkeln snävare - alltså viktigare att rikta kameran rätt! Men jag får träna på det! Det är nog ofta det som gör de bästa fotograferna - dom som tvärt vågar ge sig in i de händelserika situationerna och ta de där bilderna som sticker ut! Att våga lämna sin komfortzon och eventuellt utsätta sig för ogillande reaktioner! 

Men nu vidare - mera stadsbilder från promenaden:

Bild 5 Nedmontering av välfärden pågår - liksom av byggnadsställningen på bilden! Leica M4 med Super Angulon 21 mm f3,4

Det jobbas för fullt på stan - Brunnsgränd t ex strax intill där jag bor, där har man grävt upp fixat och donat med diverse rör och ledningar i marken, sedan fyllt igen och asfalterat, för att nån månad senare åter gräva upp samma gata och göra nya åtgärder för att därefter åter fylla igen och asfaltera. Jag tror man har hållit på så med Brunnsgränd snart i tio år på detta sätt!  Nästa gränd lite längre bort jobbas det också - att lägga kantstenar snyggt före  färdigfyllning och asfaltering.

Bild 6 Korsningen Postgränd/Prästgatan - Leica M4 med Super Angulon 21 mm f3,4

Så småningom ner på gågatan för att exponera de sista rutorna på filmen - det här var ju strax innan Halloween, så denna utåtagerande högtflygande dam kunde jag fota nere på Prästgatan innan det mörknade...Min 35:a visade sig vara den perfekta brännvidden där!

Bild 7 "Halloween Queen" - Leica M4 med Zeiss Biogon T* 2/35 ZM

Två rutor som jag inte var nöjd med nämnde jag tidigare, på den här filmen  - bildmässigt bara skräp men tekniskt sett lite "oroväckande" i ett avseende. Bilderna togs med M4:an utanför glaset på den nya ”padelburen” i Björkbackaparken så om defekterna möjligen har uppstått pga detta så är jag lugnare, annars måste jag kolla upp det framöver.

Bild 8 Den ena "problembilden" - mörk på vänster sida. Leica M4 med Super Angulon 21 mm f3,4

Uppe i vänstra hörnet synst det tydligast, att bilden är mörkare. Sackar slutaren vid 1/1000-dels slutartid? (fast då borde väl bilden ha blivit för ljus där i stället, inte mörk?) Slutaren kan väl inte ha accelererat över tusendelen i slutet eller början av rutan? Vissa glasreflexeffekter (?) kan ju ses på åtminstone den ena bilden (Bild 9), men det är ju inte det som egentligen oroar mig, utan det mörka där i vänstra kanten!

Bild 9 Den andra "problembilden" mörk (och med tydlig reflex) på vänster sida. Leica M4 med Super Angulon 21 mm f3,4

Om någon kan ha en idé om vad det beror på så vill jag gärna höra - ni är säkert flera Leica M-nördar därute i etern (förresten, "cyberrymden" deter det väl numera) som är mycket erfarnare och kunnigare än jag!  Så tipsa mig gärna om nån som kan utföra service på min M4 om det är det som erfordras. Jag ska förstås ta flera nya tusendels-bilder för att kolla igen om defekten består, men utifall att...!

Jag har ju alltså två Zeiss vidvinklar nu, dels Zeiss Biogon T* 2/35 ZM, men också en Biogon T* 2,8/28 ZM, båda köpta sprillans nya. Härliga objektiv båda två! Tyvärr följer det ju inte med nåt motljussskydd till Zeiss objektiv, utan de måste man köpa separat - och Zeiss original är förstås rätt dyra! 

Men jag hittade för någon månad sedan en kinesisk leverantör av motljusskydd till Zeiss-objektiven, rektangulära sådana (i metall!) till både min Zeiss 28 mm och även till min nya 35:a. Bra priser, inkl frakt, och ser riktigt schyssta ut! (Viktig faktor? Ja lite, måste jag erkänna!) Se bilden nedan - motljusskydden finns både i svart och krom! Och leverans från Kina funkade felfritt (med bara en smärre anmärkning mot Postnord här i Sverige - förstås)

Bild 10 De två nya motljusskydden på resp. objektiv - 35 mm  (på kameran) och 28 mm från Kina

Nu börjar det bli dags att kliva ur bingen och spara ner utkastet till bloggtext som jag just skrivit här i sängen på paddan..uret närmar sig nollsex nollnoll, och det är hög tid att sparka igång perkulatorn för lite morronkaffe nu!

Bloggbilderna fixar jag senare idag!

Ha det bra! 

/B

Analoga stadsbilder

Ett axplock  av analoga stadsbilder till största delen tagna med min Leica M4 och Super Angulon 21 mm f/3,4 - utan särskilt tema eller annan gemensam nämnare är att jag framkallat filmen själv. Tack vare det stora skärpedjupet hos 21 mm- objektivet är det ju inte så noga med avståndsintällningen.

Snälla och oförargliga bilder som därför kanske är ointressanta för en del analoga fotografer. Det må vara - men jag gillar dom i alla fall!

/B