Negativ färgfilm - dålig lab-framkallning??

Jag är ju sedan ett par år tillbaka i en ”analog fas”- återuppväcker gamla kunskaper och tänkande, och tycker att det är väldigt spännande. Digitalfotograferingen har faktiskt blivit lite eftersatt ett tag nu - med jag kommer säkert igen på den sidan också.

Med diverse nyförvärv på den analoga sidan, vill jag gärna prova inte bara svartvit film (som jag ju kan framkalla själv) utan jag vill också testa mina analoga kameror med färgfilm - dock med vetskapen att när det gäller färg så är digitalfoto egentligen det enda vettiga, både ur bildkvalitets- och kostnadssynpunkt…

Men jag har utöver svartvitt film velat testa analogkamerornas och objektivens egenskaper också med färgfilm, och då negativ sådan. Diafilm, det är väl helt borta nu som det verkar?

Så jag har fotat en hel del analogt med både småbild 24x36 och mellanformat 4,5 x 6 och 6x6 på sistone, och har fått ganska blandade resultat - jag är lite bekymrad över småbildsresultaten i synnerhet! Mellanformat har klarat sig betydligt bättre, enligt min mening!

Mina betänkligheter gäller brusighet/korn och färghanteringen, och jag ska utveckla det här närmare, och ge bildexempel!

Bild 1A: Huset här har en del av er säkert sett bland mina tidigare bilder här på Fs (digitala), om det verkar bekant!

Portra 160, småbildsfilm 135-36 (iso 160) fotad med Leica M4-P och objektiv Zeiss Biogon T* 28 mm f2,8 ZM, bilden filmscannad i Minolta Dimage III och mjukvara VueScan. Filmen framkallad (C41) hos Götaplatsens Foto i Göteborg. Bilden är helt omanipulerad, bara scannad till TIFF och därefter förminskad.

Bilden har enligt min mening en grå-disig, trist färgton, utan "sting" eller klarhet, som jag inte är så förtjust i - jämförelsebild på annat medium, se nedan! 

 

Bild 1B: Jämförelsebilden av huset är digital, tagen med en Canon PowerShot G1x Mk III, i raw-format CR2 och med iso 200. Ej manipulerad, bara konverterad till Tiff/Jpeg och förminskad.  Jag får då en helt annan "färgbalans", klarhet och "sting" i färgerna. Det här resultatet  är jag helt nöjd med!

Bild 2A: En annan ruta på den i 1A nämnda Portra 160, småbildsfilm 135-36 (iso 160). Samma förutsättningar, filmen framkallad (C41) hos Götaplatsens Foto i Göteborg. Bilden är helt omanipulerad, bara scannad till TIFF och därefter förminskad. Samma lite gråtrista, tråkiga och "trötta" färgskala.

Bild 2B: Samma motiv, denna gång fotat med molbilkameran iPhone 18, som råformat DNG (med Adobes mobilapp Lightroom molnversionen). Ej manipulerad, bara konverterad till Tiff/Jpeg och förminskad. Här ses återigen en annan "färgbalans", mera naturlig och lika som digitalbild 1B tagen med Canon kompaktkameran. Här känns färgerna rätt!

Det är inte bara en enda filmrulle Portra 160 135-36 som denna skillnad gäller, utan jag har upplevt det med alla 135 - 36 filmrullar framkallade av Götaplatsens Foto.  

Här är bildexempel från en annan rulle Portra 160, fotad och framkallad hösten 2020:

Bild 3A: Portra 160, småbild 135-36, fotad med Leica M6 och objektiv Zeiss Biogon T* 35mm f2.0 ZM, Framkallad hos Götaplatsens Foto i Göteborg. Även här den tråkiga och "trötta" färgskalan - kanske inte lika påtagligt som tidigare exempel men ändå inte som en digitalbild.

Bild 3B: Samma konstverk i Torvalla, fotat digitalt vid samma tillfälle med iPhone 8. Ett helt annat "liv" i bilden.

Jag har också provat en helt annan färgfilm i småbildsformat 24x36, nämligen ADOX Color Mission (C41 process). Den filmen är rätt ny på marknaden, och jag köpte 2 rullar av den av Fotoimpex i Berlin -  visserligen lite sen leverans men inga större problem (det var innan de nuvarande leveransproblemen med negativ färgfilm uppstod), dvs. i februari/mars i år handlade jag hos Fotoimpex.

Den filmen har recenserats av ett par fotografer på nätet, bl.a Phil Harrison (35MMC) och Matt Murray, som båda lovordar filmen. Flera exempel på bilder visas med den filmen, men jag kommer inte i närheten av de resultaten. Framkallade båd dessa filmer hos Götaplatsens Foto, och här är ett par bilder med de resultat jag fick:

Bild 4: Gatubild tagen med Leica M4 och 21 mm Super Angulon - Ljusmätning gjord med iPhoneappen Luxmeter som hittills aldrig misslyckats för mig...men erbarmligt dåligt resultat tycker jag - brusigt, oskarpt! Film framkallad hos Götaplatsens Foto. 

 

Bild 5: Här är en naturbild, tagen på Adox Color Mission 200 135-36, med Canon FTb analog systemkamera, objektiv FD 24 mm f1.4 S.S.C., framkallad hos Götaplatsens Foto, och scannad/digitaliserad likadans som tidigare bildexempel. Ljusmätaren i denna kamera fungerar korrekt. Även här är bilden dålig, väldigt brusig, och har matta, trötta färger enligt min mening.

På samma identiska sätt har jag scannat och digitaliserat många äldre analoga färgnegativ, i 24 x 36 från 70-, 80- och 1990-tal, oftast olika Kodak färgfilmer, och då fått helt andra resultat - bilder med lågt brus, skarpa och tydliga, med klara distinkta fina färger - ett par exempel på dessa: Samma scanner- och mjukvaruinställning, och omanipulerade bilder - bara förminskade till 1200x800 jpeg 144 dpi. 

Bild 6: Bild från sent 80-tal: Kodak 5094 neg färgfilm, fotad med Canon FTb, vidvinkel FD 35 mm f3,5. Labframkallad. Bra resultat, m a p skärpa, brus, färgskala - eller hur?!

Bild 7: Ytterligare en bild, analog, fotad (1990-tal?) på Kodak neg färgfilm GA 100 5095, fotad med Canon FTb, vidvinkel FD 35 mm f3,5. Labframkallad. Även här acceptabelt  resultat, m a p skärpa, brus, färgskala. 

Och nu - kommer jag till det märkligaste:

Samtidigt som jag skickade in rullen 135-36 Portra 160 (ref. Bild 1A ovan) så bifogade jag också en exponerad rulle Portra 160 i på 120-spole, som jag hade fotograferat med min Zeiss Ikoflex tvåögd spegelreflex med Tessar -objektiv: När jag fick båda filmerna tillbaka, och hade scannat småbildsfilmen i filmscannern, så tog jag itu med 120-filmen...

Jag har ju ingen filmscanner för mellanformatet 6x6 från Ikoflexen, utan avfotograferade dessa negativ med min DLSR Canon 5D3 och makroobjektivet Tamron 90 mm f2,8. Kameran inställd på råformat CR2.

Dessa avfotograferade färgnegativ tog jag sedan in i programmet VueScan konverterade till TIFF-format, och se till min förvåning vilken hög kvalitet, skarpa, brusfria, och med "rätt" färgskala enligt min åsikt. Jag bifogar bildexempel: 

Bild 8: Portra 160, på 120-spole, färgnegativ 6x6 cm - omanipulerad bild, bara förminskad och sparad som jpeg 1200x12oo px, 144 DPI

 Väldigt bra enligt min mening - helt annat, bättre resultat än småbildsfilmen! 

Bild 9: Kraftig detaljförstoring av samma negativ (bild 8) för att studera bildkvaliteten. Imponerande!

Bild 10, bild 11: Jag har också två bildexempel från en annan Portra 160 mellanformatsfilm, exponerad i en annan kamera: Zeiss Ikon Ikonta 531 med objektiv Tessar 7 cm f3,5 (tillv. 1936). Dessa två bilder skäms inte heller för sig anser jag, m.a.p. brus och färgskala, även om bild 11 inte är riktigt fokuserad.

Bild 11: Även detta exempel, taget med samma kamera och Portra 160 film på 120-spole som bild 10, och som i likhet med samtliga redovisade negativa färgfilmer framkallades hos Götaplatsens Foto.

Jag är alltså mycket konfunderad över vad detta beror på? Har dom olika framkallningsmaskiner för 120- film och 136-36? Hur kommer det sig att mellanformatsnegativen blir så bra jämfört med småbild?

Resultaten från småbildsfilmerna är ju så dåliga att de bilderna inte är användbara anser jag - och jämfört med svartvitt (som jag ju framkallar själv) har jag inte alls de problemen med korn och skärpa (färg faller ju utanför förstås, i den jämförelsen).

Jag hoppas att jag får några reaktioner från er andra som har erfarenhet av analogt fotande med negativ färgfilm på sistone - jag är ju inne på att byta lab men vill höra  av er också!

mvh

/B