Canalogg
I Hackås kyrka
Jag har lagt till en bild i min kollektion "Hackås Kyrka", som jag framkallade i går kväll och scannade med min filmscanner nu på morronen.
Bilden, sparad som TIFF efter scanningen är redigerad (dvs bildbehandlad mycket litet!) i Photoshop men inte beskuren - intensitet, kontrast och några dammprickar uppe i vänstra hörnet har jag klonat bort. Det blev väl inte så illa, eller hur?
Det ÄR roligt med det analoga...inte jobbigt eller "slabbigt" med filmframkallningens vätskor, utan bara spännande. Därefter, är det ju vid filmscanningen som sanningens ögonblick uppenbarar sig...om jag har exponerat rätt...eller glömt det!
Min M4 har ju ingen exponeringsmätare - inte ens ett batteri, så där ligger svårigheten att välja rätt bländare och slutartid. Erfarenhet och känsla för ljuset är värdefullt, - men min inställning på kameran blir förstås ofta kollad med Lux Meter-appen i iPhonen.
Det här var filmruta 6...så nu scannar jag vidare.
Simma lungt..!
/B.
Lathund för analognördar!
En Leicameter MR 4 är väl både ett dyrt och osäkert köp, för att exponera svartvit film korrekt? Kanske mest attraktivt för Leica-samlare, då det låter som att funktionen lätt kan bli svajig hos gamla mätare som legat och korroderat inuti alltför länge...
I synnerhet när jag borde kunna använda den här! Lathunden nedan är arvegods från min salig avlidne fader, den använde han ju till sin Zeiss Ikoflex på 50-talet med alldeles utmärkt resultat! Lathunden nedan kanske har samlarvärde idag och är därför synd att slita på....
Jag har ju varken hund, eller anser mig heller inte vara särskilt lat, så 70-plussare ("boomer" kallas man väl nuförtiden) som jag förvisso är behöver jag emellanåt lite exponeringshjälp för mina"viktigare" bilder.
Korrekt exponering har alltid intresserat mig, och för att svartvit Tri-X film i råformat tror jag inte finns - än, så är det fortfarande lite omständigt och tidsödande att kolla exponeringen med Luxmeter-appen i min iPhone 8...
Jag minns inte riktigt när jag köpte min första exponeringsmätare, den var ju en liten, batteridriven handhållen lös mätare. Men den första kameran jag hade med inbyggd exponeringsmätare tror jag var Minoltan SR7... rysskameran Zenit 3M som jag hade innan Minoltan hade väl ingen exponeringsmätare?
Farsans lathund kanske jag inte ska slita för mycket på heller, den kanske har samlarvärde nuförtiden?? Jag har ju fått tips om en modern motsvarighet, se länkarna nedan:
och
http://expomat.tripod.com/pdf/ExposureMatMini.pdf
Det är säkert en lämplig och rolig sysselsättning kommande regniga vårdagar i urtrist Corona-karens, att sitta vid köksbordet och klippa och klistra för att tillverka den ovannämnda moderna lathunden ExpoMat!! Om du själv är lat, låt vovven hjälpa till!
Ha D
/B
PS. När (och varför) ändrade man från slutartider 1/100 < 1/125, 1/50 > 1/60 1/25 > 1/30 osv? Min M4 (mitten sjuttiotal) har ju dom "modernare" slutartiderna t ex 1/30, 1/60, 1/125...
Nyframkallad
Nu har jag också kommit till skott med ett par filmer jag har haft liggande - så igår eftermiddag soppade jag två Tri-X 400 filmer och scannade sedan ett 20-tal rutor från den ena. Yes! Jag är helnöjd med resultatet - skärpa, kontrast, gråskala tycker jag knappast kunde vara bättre under de givna förutsättningarna. Det var ju inget idealväder för att fota med Tri-X 400 lördan den 27/7 - sol, blå himmel, hög kontrast med skarpa skuggor överallt. Den här filmen är lite FÖR känslig i det här vädret, man måste ligga på slutartider 1/500 - 1/1000-del och bländare 11 - 16 ungefär. Man får ju ett stort skärpedjup och liten risk för skakningsoskärpa, men det är lätt att ljusa partier blir utbrända i bilderna.
Bild 1) S/S Östersund - förtöjd i Badhusparken under yranveckan, för kort-turer med turister dagtid och musikturer på kvällarna (Leica M6, Zeiss Biogon 28 mm f 2,8)
Men trots det så tycker jag att filmen (och inte minst kameran!) levererar...Det är såå roligt att fota analogt när det går bra!
Här är två bilder till på ångaren - en sv/v och en bild tagen med iPhonen 6s vid samma tillfälle...det är väl en smaksak vilken man föredrar, men den svartvita räcker långt för min del! Att ladda ner en iPhonebild i datorn ger inte riktigt samma tillfredsställelse som att se det svartvita negativet framkallat, fixerat och sköljt, och att vänta på torkningen så att negativet kan scannas!
Bild 2) Flera fotoentusiaster på motivjakt...(Leica M6, Zeiss Biogon 28 mm f 2,8)
Bild 3) Direkt ur kameran - iPhone bilden i färg (Apple iPhone 6s)
Jag tror också att det har betydelse att jag i detta fall hade en helt purfärsk framkallare, en påse D-76 pulver för en liter lösning som jag blandande till bara några timmar innan framkallningen - jag har framkallat flera svartvita filmer tidigare i år och förra året, med en D-76 som kanske hade passerat bäst-före-datum...Jag tillredde den för ett bra tag sedan, pulverpåse för 1 gallon i en 5-liters plastdunk. Trots att den framkallaren var oanvänd vid framkallningen så tror jag att bäst-före-datum passeras redan efter ett par månader! Att framkallaren också hade gulnat lite var nog ytterligare ett tecken på det...
Så när jag jämför Tri-X filmen jag framkallade igår och det tidigare framkallade filmerna (men tagna med samma kamera/optik) så tycker jag att resultatet är klart bättre nu!
Bild 4) En man och hans Fiat - får han sålt nåt tunnbröd? (Leica M6, Zeiss Biogon 28 mm f 2,8)
Bilden ovan tänkte jag låta ingå i min kollektion med bilder på den pimpade Fiat 500 som jag har i albumet Forza Italia! bland mina vanliga bilder här på Fotosidan. Hoppas den platsar här i bloggen också!
Till sist - Bengt: jag såg en bild tidigare du hade i din blogg som visade när du sköljer filmen -
Så här gör jag, jag har en sköljslang till Paterson-dosan som jag inbillar mig ger en bättre genomströmning i dosan vid sköljning. Men det kanske bara är ett sätt av flera!
Bild 5) Äntligen sköljning!
Tills nästa blogg -
/B
Retro-Nostalgi för en fotonörd
Nu när det snart börjar dra ihop sig (5 veckor kvar) till en av mina drömresor som jag länge har fantiserat om, nämligen flodkryssning på Donau med strandhugg i flera historiska städer, så måste jag snart också bestämma mig för en ambitionsnivå på fotandet, under resan...
Jag har ju en ganska omfattande digital utrustning, med två rejäla kamerahus (7D MkI och 5D MK3) och en bra uppsättning med gluggar som täcker brännvidder från 10 mm upp till 640 (crop-sensorn på 7D), 16 -400 mm på fullformat. Jag hade inte tänkt dra med mig en stor systemkamera med flera utbytbara objektiv, främst för att det blir för mycket att bära på och sannolikt minskar min lust att se nya sevärdheter, men också för den ökade stöld- och skaderisken på dyr utrustning. Det känns också jobbigt att gå igenom alla omfattande säkerhetskontroller på flyget och frågan om incheckat bagage/tillåtet handbagage och därmed förknippade risker att tappa/skada objektiv mm.
Nä, så det får nog bli den lilla G1x:an igen, som jag ju hade med mig på Italienresan till Mille Miglia i våras - den funkade ju jättebra för det fotandet - trots slutarfördröjningen, som kunde vara lite "opraktisk" när jag ville panorera och följa bilar som kom körande.
Och nu kommer jag till min retro/nostalgi-fantasi:
Utöver min förhållandevis lilla och hanterbara kompaktkamera Canon G1x, så skulle jag mycket gärna ha med mej en gammaldags analog kamera, laddad med Tri-X för att kunna ta spännande miljöbilder i Bratislava och Budapest...Så en gammal dröm om att äga en Leica i M-serien med ett ljusstarkt 50 mm objektiv har vaknat till liv igen. Jag kan ju fota med svartvit film, framkalla den hemma själv i min Paterson-dosa från 70-talet och scanna negativen i min filmscanner - för att på så sätt digitalisera dem och kunna bildbehandla i Mac:en. Jag har börja undersöka vad en M6 (med ljusmätare) och ett bra objektiv, t ex helst i A, A- eller B+ skick skulle kosta, och tillsammans med ett välvårdat Summicron 50/2,0 objektiv är man ju uppe på i runda slängar drygt 20 000. Är det värt det? Och inte minst - duger jag till den typen av "gatufoto" jag fantiserar om? Leicans hanterbarhet (storlek, vikt) föreställer jag mej vara klart bättre än en "präktig" systemkamera med flera gluggar, därtill också lättare att resa med samt den behöver kanske inte vara så "iögonenfallande" på stan annat än för andra "retro-nördar" med M-Leicor...
Jag har snokat upp en säljare som har de Leica-prylar jag suktar efter, men "snålvargen" i mig säger till mej oupphörligen att "nöj dig med den digitala G1x:an - du kan ju alltid konvertera dess råfiler till sv/v närsomhelst...och till praktiskt taget ingen kostnad..."
Jag önskar ju nästan att nån annan "analog-nörd" skulle försöka att övertala mej att "go for the Leica - that is what you REALLY want, isn´t it? Ja ja - strax innan resan kanske jag ändå "fegar ur"...vi får se!
En annan bild som bra illustrerar ett annat av mina svartvita fotominnen är den som kan ses i länken här:
http://msnbcmedia.msn.com/j/MSNBC/Components/Photo/_new/pb-111108-sinatra-frazier-ps.photoblog900.jpg
Tungviktskampen i mars 1971 mellan Mohammed Ali och Joe Frazier som jag tror ägde rum i Madison Square Garden blev de facto också fotograferad av ingen mindre än Frank Sinatra - se bilden som isar hur flera andra fotografer plåtar den fotograferande "Frankie Boy". Jag har länge haft en övertygelse i bakhuvudet att Frank Sinatra fotade som frilans vid några tillfällen då för LIFE Magazine - och att han av Canon hade försetts med deras nya "superkamera" dvs Canon 7S med det extrema normalobjektivet 50 mm/f. 0,95! Nu tycker jag mej se på bilden i länken, att kameran snarare är en av Nikons proffsmodeller från den tiden - kanske är det en förhastad slutsats som jag har gjort, att han vid den boxningsmatchen använde just Canons kamera med supergluggen...Jag har ju under hela min "fotografiska karriär" varit Canon-nörd, och den kameran 7S med 50 mm 0,95 har i sig varit en "drömkamera" utöver "kamerornas Rolls Royce" dvs Leica M-serien. Då på 60- och 70-talet var ju en Leica nåt som bara riktiga pressfotografer hade råd med. Jag såg just på en annons på E-bay, att någpn där sålde en Canon 7S med supergluggen för ca 25000:- Är samlarvärdet så högt?
En annan Canon-kamera som det också skulle vara roligt att äga, är en Canon Dial 35-2. Det är en halvformatskamera för 35 mm film med ett karakteristiskt utseende - tror att den också har ett visst samlarvärde men kanske inte så högt som superkameran. En sådan skulle jag kunna ha i fickan under min förestående resa - kanske det finns nån till salu i Sverige?
Nåja - nu får det vara nog med drömmandet och de fria fantasierna för denna gång! Jag hoppas att jag kan visa lite intressanta bilder i en kommande blogg från Donaukryssningen - digitala färgbilder eller t.o.m "äkta" sv/v analoga...vem vet?
"Den som gör en resa har ju alltid något att berätta" heter det ju - vi får se!
Börje Norhager