Analoga stadsbilder

Ett axplock  av analoga stadsbilder till största delen tagna med min Leica M4 och Super Angulon 21 mm f/3,4 - utan särskilt tema eller annan gemensam nämnare är att jag framkallat filmen själv. Tack vare det stora skärpedjupet hos 21 mm- objektivet är det ju inte så noga med avståndsintällningen.

Snälla och oförargliga bilder som därför kanske är ointressanta för en del analoga fotografer. Det må vara - men jag gillar dom i alla fall!

/B

I Hackås kyrka

Jag har lagt till en bild i min kollektion "Hackås Kyrka", som jag framkallade i går kväll och scannade med min filmscanner nu på morronen.

Bilden, sparad som TIFF efter scanningen är redigerad (dvs bildbehandlad mycket litet!) i Photoshop men inte beskuren - intensitet, kontrast och några dammprickar uppe i vänstra hörnet har jag klonat bort. Det blev väl inte så illa, eller hur?

Det ÄR roligt med det analoga...inte jobbigt eller "slabbigt" med filmframkallningens vätskor, utan bara spännande. Därefter, är det ju vid filmscanningen som sanningens ögonblick uppenbarar sig...om jag har exponerat rätt...eller glömt det!

Min M4 har ju ingen exponeringsmätare - inte ens ett batteri, så där ligger svårigheten att välja rätt bländare och slutartid. Erfarenhet och känsla för ljuset är värdefullt,  - men min inställning på kameran blir förstås ofta kollad med Lux Meter-appen i iPhonen. 

Det här var filmruta 6...så nu scannar jag vidare.

Simma lungt..!

/B.

Förstör inte ackordet!

”Förstör inte ackordet, pojkj***l, ekade det i den stora, nästan tomma lokalen.

Stående i staty-pose på den allra största orangea eltrucken, med bakåtvänd blå lantmännen-smäck år 1964...så visade han sin pondus i egenskap av att vara den informelle kungen av arbetslaget. Atletisk byggd med sina 1,95 över havet, bredaxlad, med stenhård ”tvättbräda” som skymtade mellan glipan i flanellskjortan och mörkt brunbränd i det fårade ansiktet...

...han, stenansiktet från Mount Rushmore, nu när han med irriterad örnblick såg mej vila litet på en stapel med EUR-pallar. 

Lag-ackordet gällde det ju - och den som inte lyssnade till vad hövdingen sa, för att hålla nivån uppe och den magra lönen något sånär oförändrad varje avlöningsdag, varannan vecka kunde nog få det jobbigt där inne. 

Han tyckte väl att jag maskade, eller att jag var för klen att hålla de andra erfarna gubbarnas takt...jag hade ju inte blivit invald i denna samling, utan fått mitt sommarjobb genom att farsan kände nån på kontoret. 

Tidsstudieman...det var vålnaden som ledningen och förmannen ibland hotade med...ett sagoväsen som jag aldrig fått se...kunde han vara så farlig??

Jag ville ju bara tjäna ihop till en riktig kamera, en rysk Zenith 3M, en enögd spegelreflex med utbytbart objektiv. Och för småbild! Jag hade ju bara haft min simpla Agfa Isolette före det, med 6x6 och bara 12 bilder på rullen.     

Men ackordet höll...och jag fick min efterlängtade kamera. Jobbaren som basade, han med stenansiktet på eltrucken, sken upp som en sol med sina bländande vita tänder när han i senare i fikarummet frågade mig...”är du trött, pojk? Det blr jag också ibland, ska du veta. Trött kommer du att bli många gånger, om du fortsätter att jobba här!

Jag jobbade där somrarna 1966 och 1967 också, tjänandes mina EGNA pengar...som väl lade grunden till min fascination för konstformen och yrket fotografi!

/B

Lathund för analognördar!

En Leicameter MR 4 är väl både ett dyrt och osäkert köp, för att exponera svartvit film korrekt? Kanske mest attraktivt för Leica-samlare, då det låter som att funktionen lätt kan bli svajig hos gamla mätare som legat och korroderat inuti alltför länge...

I synnerhet när jag borde kunna använda den här! Lathunden nedan är arvegods från min salig avlidne fader, den använde han ju till sin Zeiss Ikoflex på 50-talet med alldeles utmärkt resultat! Lathunden nedan kanske har samlarvärde idag och är därför synd att slita på....

Jag har ju varken hund, eller anser mig heller inte vara särskilt lat, så 70-plussare ("boomer" kallas man väl nuförtiden) som jag förvisso är behöver jag emellanåt lite exponeringshjälp för mina"viktigare" bilder.  

Korrekt exponering har alltid intresserat mig, och för att svartvit Tri-X film i råformat tror jag inte finns - än, så är det fortfarande lite omständigt och tidsödande att kolla exponeringen med Luxmeter-appen i min iPhone 8...

Jag minns inte riktigt när jag köpte min första exponeringsmätare, den var ju en liten, batteridriven handhållen lös mätare. Men den första kameran jag hade med inbyggd exponeringsmätare tror jag var Minoltan SR7... rysskameran Zenit 3M som jag hade innan Minoltan hade väl ingen exponeringsmätare?

Farsans lathund kanske jag inte ska slita för mycket på heller, den kanske har samlarvärde nuförtiden?? Jag har ju fått tips om en modern motsvarighet, se länkarna nedan:

http://expomat.tripod.com

och

http://expomat.tripod.com/pdf/ExposureMatMini.pdf

Det är säkert en lämplig och rolig sysselsättning kommande regniga vårdagar i urtrist Corona-karens, att sitta vid köksbordet och klippa och klistra för att tillverka den ovannämnda moderna lathunden ExpoMat!! Om du själv är lat, låt vovven hjälpa till! 

Ha D

/B

PS. När (och varför) ändrade man från slutartider 1/100 < 1/125, 1/50 > 1/60 1/25 > 1/30 osv? Min M4 (mitten sjuttiotal) har ju dom "modernare" slutartiderna t ex 1/30, 1/60, 1/125... 

Nyframkallad

Nu har jag också kommit till skott med ett par filmer jag har haft liggande - så igår eftermiddag soppade jag två Tri-X 400 filmer och scannade sedan ett 20-tal rutor från den ena. Yes! Jag är helnöjd med resultatet - skärpa, kontrast, gråskala tycker jag knappast kunde vara bättre under de givna förutsättningarna. Det var ju inget idealväder för att fota med Tri-X 400 lördan den 27/7 - sol, blå himmel, hög kontrast med skarpa skuggor överallt.  Den här filmen är lite FÖR känslig i det här vädret, man måste ligga på slutartider 1/500 - 1/1000-del och bländare 11 - 16 ungefär. Man får ju ett stort skärpedjup och liten risk för skakningsoskärpa, men det är lätt att ljusa partier blir utbrända i bilderna.

Bild 1) S/S Östersund - förtöjd i Badhusparken under yranveckan, för kort-turer med turister dagtid och musikturer på kvällarna (Leica M6, Zeiss Biogon 28 mm f 2,8)

Men trots det så tycker jag att filmen (och inte minst kameran!) levererar...Det är såå roligt att fota analogt när det går bra!

Här är två bilder till på ångaren - en sv/v och en bild tagen med iPhonen 6s vid samma tillfälle...det är väl en smaksak vilken man föredrar, men den svartvita räcker långt för min del! Att ladda ner en iPhonebild i datorn ger inte riktigt samma tillfredsställelse som att se det svartvita negativet framkallat, fixerat och sköljt, och att vänta på torkningen så att negativet kan scannas!

Bild 2) Flera fotoentusiaster på motivjakt...(Leica M6, Zeiss Biogon 28 mm f 2,8)

Bild 3) Direkt ur kameran - iPhone bilden i färg (Apple iPhone 6s)

Jag tror också att det har betydelse att jag i detta fall hade en helt purfärsk framkallare, en påse D-76 pulver för en liter lösning som jag blandande till bara några timmar innan framkallningen - jag har framkallat flera svartvita filmer tidigare i år och förra året, med en D-76 som kanske hade passerat bäst-före-datum...Jag tillredde den för ett bra tag sedan, pulverpåse för 1 gallon i en 5-liters plastdunk. Trots att den framkallaren var oanvänd vid framkallningen så tror jag att bäst-före-datum passeras redan efter ett par månader! Att framkallaren också hade gulnat lite var nog ytterligare ett tecken på det...

Så när jag jämför Tri-X filmen jag framkallade igår och det tidigare framkallade filmerna (men tagna med samma kamera/optik) så tycker jag att resultatet är klart bättre nu!

Bild 4) En man och hans Fiat - får han sålt nåt tunnbröd? (Leica M6, Zeiss Biogon 28 mm f 2,8)

Bilden ovan tänkte jag låta ingå i min kollektion med bilder på den pimpade Fiat 500 som jag har i albumet Forza Italia! bland mina vanliga bilder här på Fotosidan. Hoppas den platsar här i bloggen också! 

Till sist - Bengt: jag såg en bild tidigare du hade i din blogg som visade när du sköljer filmen - 

Så här gör jag, jag har en sköljslang till Paterson-dosan som jag inbillar mig ger en bättre genomströmning i dosan vid sköljning. Men det kanske bara är ett sätt av flera!

Bild 5) Äntligen sköljning!

Tills nästa blogg -

/B