Förstör inte ackordet!
”Förstör inte ackordet, pojkj***l, ekade det i den stora, nästan tomma lokalen.
Stående i staty-pose på den allra största orangea eltrucken, med bakåtvänd blå lantmännen-smäck år 1964...så visade han sin pondus i egenskap av att vara den informelle kungen av arbetslaget. Atletisk byggd med sina 1,95 över havet, bredaxlad, med stenhård ”tvättbräda” som skymtade mellan glipan i flanellskjortan och mörkt brunbränd i det fårade ansiktet...
...han, stenansiktet från Mount Rushmore, nu när han med irriterad örnblick såg mej vila litet på en stapel med EUR-pallar.
Lag-ackordet gällde det ju - och den som inte lyssnade till vad hövdingen sa, för att hålla nivån uppe och den magra lönen något sånär oförändrad varje avlöningsdag, varannan vecka kunde nog få det jobbigt där inne.
Han tyckte väl att jag maskade, eller att jag var för klen att hålla de andra erfarna gubbarnas takt...jag hade ju inte blivit invald i denna samling, utan fått mitt sommarjobb genom att farsan kände nån på kontoret.
Tidsstudieman...det var vålnaden som ledningen och förmannen ibland hotade med...ett sagoväsen som jag aldrig fått se...kunde han vara så farlig??
Jag ville ju bara tjäna ihop till en riktig kamera, en rysk Zenith 3M, en enögd spegelreflex med utbytbart objektiv. Och för småbild! Jag hade ju bara haft min simpla Agfa Isolette före det, med 6x6 och bara 12 bilder på rullen.
Men ackordet höll...och jag fick min efterlängtade kamera. Jobbaren som basade, han med stenansiktet på eltrucken, sken upp som en sol med sina bländande vita tänder när han i senare i fikarummet frågade mig...”är du trött, pojk? Det blr jag också ibland, ska du veta. Trött kommer du att bli många gånger, om du fortsätter att jobba här!
Jag jobbade där somrarna 1966 och 1967 också, tjänandes mina EGNA pengar...som väl lade grunden till min fascination för konstformen och yrket fotografi!
/B
/ Gunnar
Men - Liras blues på mandolin?? Kanske man kan!!
mvh
/B
/Gunnar S
klia en mandolin och lira genuin blues. Det var det enda instrument jag numera har hemma, så det fick duga för att visualisera min bloggidé.
En kär släkting till mig kommenterade bloggen som följer: ” ...och när jag sommarjobbade på Bahco/Stratos var det någon som tyckte att jag förstörde ackordet genom att jobba för fort (förmodligen så att den som normalt gjorde det jag gjorde skulle komma att anses maska när han var tillbaks på det stället där jag stod). Jag hade inte en aning om att det var ackord på Bahco utan ville bara göra mitt bästa!”
mvh
/B
/ Gunnar S