Ännu en blogg: Lettlandsresa 1 - Ventspils

För drygt 10 dagar sedan bestämde jag mig ganska spontant för en resa till Lettland. Killen måste jobba, pojken semestrade åt annat håll, och då kunde jag leka att vara ung backpacker och couchsurfa. Varför inte Lettland? Lätt att komma dit med färjan från Nynäshamn och ett kvarts sekel efter självständighetsförklaringen kan det vara dags att kolla läget där.

Så en tidig morgon anlände jag i Ventspils vid Lettlands norra kust.

Min lettiska couchsurfingvärd där var ute på resa själv men jag fick låna lägenheten ändå och bli ompysslad av mamman som bor granne. Jag bytte skift med en traveller från Australien. Mamman roade sig med att klä upp tjejen med en traditionell lettisk folkdräkt.

På frågan hur folk i Lettland skulle reagera på en gatufotograf fick jag svaret att de troligen inte bryr sig. Så jag gav mig iväg till stan.

När man kommer med färjan är stora industrianläggningar i oljehamnen det första man lägger märke till. Stadskärnan däremot är som en jättestor by. Knappt något hus högre en två våningar, mest i trä, och ett väldigt vidsträckt centrum.

Just den helgen var det något idrottsevenemang i staden, med bl.a. en tävling i ghetto dance dit jag drog.

Visst, lite sitting duck-foto men det var kul att bara titta också.

Annars har Ventspils fina parker och stränder att bjuda på, samt en del skulpturer, tack vare en av landets tre oligarker som p.g.a. sin rikedom styrde rätt mycket i landet ett tag. Det var lite svårt att ta reda på huruvida de fortfarande har makt eller inte.

Men en dag i Ventspils räckte och jag åkte vidare dagen därpå. Fortsättning följer.

Ännu en blogg: Någon som vet vad detta är?

Hittade jag i skogen. De där röda "igelkottarna" verkar växa igenom bladen.

Någon biologiskt kunnig människa här som kan upplysa mig om vad det är för något?

Ännu en blogg: Får man göra reklam för ett icke-fotegeniskt resmål?

Jag tillbringade en veckas semester på Läsö i Danmark. Småskalig, icke-glamorös och fotografiskt sett valvis ingen utmaning alls eller en desto större sådan. Landskapet bjuder nämligen inte på några spektakulära överraskningar. Inte optiskt i alla fall. Däremot blåste det ibland ganska imponerande.

Det enda sättet att göra nåt på denna platta ö var då att leka med exponeringstiden.

Eller ge upp ambitionerna och hålla sig till turistfoto.

Det finns några tjusiga ställen på ön, bl.a. gårdscaféet Storhaven, en blanding av bondgård och djurpark.

De roligaste höns jag någonsin har sett! Gården är värd ett besök för alla barnfamiljer.

Jag försökte få med någon bild från varje promenad. Den här ovan tog jag på norra sidan av ön.

Tacksammare var det att fota där det fanns lite folk. I Österby hamn var det festival på gång.

Jag vet inte hur mycket som händer i denna hamn när seglarnas säsong är slut. Hela ön var full med Till salu-skilder överallt.

Till slut en fråga till alla som kan skog: Vad är det för gula klämmor?

Någon som vet?

Jag var tveksam om jag ens skulle blogga om denna vistelse eftersom det fotomässigt inte var så storslaget. Men ön är mysig (i alla fall på sommaren). Många svenska seglare verkar ha upptäckt det för längesedan. Egentligen skulle jag gärna vilja veta hur folk har det som bor där året runt. Fast troligen ungefär så som de bohuslänska kustsamhällena har det.

Ännu en blogg: Vissa fel gör man om och om...

... fast ibland är det tur!

Ett fel som t.ex. jag gör jämt är att jag glömmer ändra kamerainställningarna till någon typ av standardinställning när jag har fotat färdigt, eller åtminstone kolla de befintliga inställningarna när jag sätter igång. Till kanske 70% fotar jag i p-läge, med singel-autofocus, ISO-talet på nåt mellan 500-800 och ett steg nerbländat. Sen ändrar jag ju inställningarna ibland så klart men när det är dags nästa gång så utgår jag på nåt sätt ifrån att det är så allting är inställt, utan att dubbelkolla.

Nån som känner igen det?

I lördags var det gatufest i lilla Uddevalla. Inget fotoljus, mitt på dagen hände det inte mycket heller och jag hade kameran med snarare av vana än med avsikten att faktiskt fota.

Å så hände det nåt ändå: Två outtröttliga herrar dansade spontant till lika outtröttligt spelande musiker som jag tror var från Kurdistan. Då åkte kameran upp: Med ISO 500 och bländare på 2.8, utan att jag märkte det. I vanliga fall hade jag valt (eller låtit kameran välja i p-läge) en mindre bländare för att inte äventyra skärpan med det rörliga motivet. Så jag trodde att jag HADE en mindre bländare och slarvade med fokuseringen. Fokuset hamnade då så klart i bakgrunden, vilket inte var meningen egentligen, men det blev inte så dumt faktiskt:

Själv hade jag bara ögon för dansarna så att jag missade barnen i bakgrunden. Det gjorde inte kameran med sina felaktiga inställningarna!

I efterhand kan jag tycka att jag borde ha kommit på det själv att fota med stor bländare. Troligen hade jag inte vågat eftersom det gällde dans. Fast det var ju det enda sättet att på nåt sätt tona ner den röriga bakgrunden en smula för att framhäva huvudmotivet. Lite lägre ISO hade jag nog valt då. Det blev generösa justeringar med white- och highlights-reglaget i Lightroom sen. Fast den ursprungliga överexponeringen var inte heller så fel för de hårda skuggorna.

Vad har jag lärt mig av detta:

Var inte rädd för stor bländare även vid rörliga motiv.

Och sätt ett tejp på kameran: "Kolla alltid inställningarna och bakgrunden!"

Ännu en blogg: Framförvattensbild - går det ens?

Har man en chans att få skarpa bilder när det tillkommer glas och vatten till mörka ljusförhållanden?

I helgen hamnade jag på Kullabergs Naturum. De hade ett akvarium där och en "ta på"-bassäng eller vad det kan tänkas heta.

Både barn och vuxna blev helt uppslukade, och jag blev också det, fast mer av fotandet.

Någon polfilter hade jag inte med mig så fota rakt ner i vattnet uppifrån gav för många reflexer. Det blev väl bara hyfsatt bra när jag tog kort med Fujifilm X-E-2 på nån som filmade under vattnet med en GoPro. Så jag hukade mig mest framför glaset och fotade vågrätt in.

Vad svårt det var ändå!

En kamera med inte helt moderna ISO-egenskaper (Nikon D90) gör ju inte exponeringen lätt men även med Fujifilm X-E2:an gick det så där. Är det här en typ av fotografering som ens går utan egen ljussättning?

Jag var lite frustrerad när jag kom hem och såg bilderna på skärmen.

.

Vad gör man på sådana här ställen? Gilla läget och kvalitén därefter? Köpa ny kamera? Eller inte fota alls och klappa på djuren i stället?

Jag kan ju börja med att alltid ha långärmad svart tröja på mig när jag fotar, inga tjusiga randiga sommarkläder. Märks kanske inte så mycket just här men man suckar ju lite hemma vid skärmen.