Ännu en blogg: Jag börjar gilla reportageböcker

Jag hinner inte läsa alla blogginlägg här på Fotosidan men ibland råkar jag se att någon tipsar om en bok. Två hade jag lagt på minnet och båda läste jag runt årsskiftet:

"På strövtåg i Aiboland" som Håkan Eklund tipsade om, och så

"Feminism i Kurdistan" efter att Alf Jagnell uppmärksammade den.

.

Riktigt intressanta reportageböcker båda två! Den sistnämnda köpte mitt bibliotek in på direkten när jag ville fjärrlåna den.

Stort tack till er, Håkan och Alf!

..

Jag vet, det finns den där klyschan: Bilderna ska tala för sig själva. Det gör kanske inte bilderna i dessa böcker. De hade inte sagt mig så mycket utan texterna tror jag om jag ska vara ärlig. Fast det struntar jag faktiskt i eftersom bara texterna i sin tur behöver bilderna lika mycket som tvärtom som jag ser det. Båda delarna ger varandra kontext. Jag gillar det. Även om jag inte skriver själv (än?) så är jag kanske lika mycket textmänniska som bildmänniska.

Lite avundsjuk är jag på författarna. Hur får de till tiden för att resa dit så många gånger, göra research, följa upp och allt annat som hör till? För att inte tala om de finansiella resurserna.

Alldeles nyss lyssnade jag på senaste Fotopodden: Gräv där du står. Så gjorde jag för att få till de här två bilderna (fast det kanske var mer ett skrapande bara):

En biljardkväll med min tonårsson. Det var inte lätt att byta mellan kamera och kö hela tiden. Jag förlorade alla matcherna så klart.

Restaurangen på färjan från Trelleborg till Rostock. Få turistresande. Ett antal lastbilschaufförer skyfflar i sig otroliga mängder mat där innan de försvinner i sina hytter för att få ihop ett par timmars sömn.

.

Visst, nu har jag "förklarat" mina bilder. Somliga svär ju också i kyrkan.