OmTag. Vikten av saklig journalistik och fotografins betydelse
Andreas Cevrenka hamnade i topp i årets rankning av ekonomijournalister, välförtjänt och kul tycker jag. För alla som är intresserade av samhällsfrågor och missat Cevrenka föreslår jag att man surfar in på SvD och söker på hans namn.
SvD står för den sakligaste och mest balanserade journalistiken i dag tycker jag, lustigt kanske man kan tycka eftersom mina sympatier knappast ligger åt det håll som SvD traditionellt representerar. Men jag tycker att de alltid varit noga med sakligheten även om jag inte alltid delat deras åsikter.
De har aldrig, till skillnad från många andra, ramlat ned i skvallerträsket som tidigare sköttes av Hänt i veckan och Svensk damtidning m. fl. Man har inte heller torgfört de nyliberala idéerna som DN gått ned sig i, DN har i ganska stora stycken på senare år fört fram en människosyn som jag har svårt att sympatisera med.
Som sagt jag gillar saklig journalistik vilket är en förutsättning för att man skall kunna bilda sig en egen uppfattning, och följaktligen en grundbult för hela det demokratiska samhället. Jag såg att politikerna i Grekland vill skrota det nuvarande public service bolaget, man säger sig vilja skapa ett nytt bolag i stället för det man har? Vilka orsakerna är kan man bara spekulera om, men om de styrande börjar ge sig på den oberoende granskningen är demokratin i fara. Jag hoppas verkligen att EU bevakar detta och ser till att de fria opinionsbildarna värnas oavsett vilka dessa är.
När det gäller det fotografiska har det inte hänt så mycket, som jag känner till? Egentligen tror jag att vi som vill värna den dokumentära fotografin är ur fas med tiden. Det var ganska länge sedan reportage och fördjupning flyttade till nya medier, framför allt TV, så egentligen är det nog ganska hopplöst att hoppas på någon ny renässans för fotografin.
Det som produceras kommer nog i ännu högre utsträckning att styras av vad som efterfrågas i framtiden? Om ingen vill betala så blir det inte heller speciellt mycket producerat, det krävs det ingen raketforskning för att räkna ut. Jag tror också att jag liksom många som är intresserade av detta missbedömer fotografins betydelse ganska grovt. Vi vill nog tillskriva den en betydligt större betydelse än vad den har.
Gemene man skiter ganska högaktningsfullt i om bilderna i våra dagstidningar till exempel är tagna av någon framstående fotograf med konstnärliga ambitioner eller om de är knäppta i steget av någon Svensson med iPhone? Som sagt för gemene man är nog bilden mest till för att bryta upp textmassan för bättre läsbarhet. Att försöka ta strid mot detta är nog milt uttryckt att slåss mot väderkvarnar.
Vad blir då kvar av fotografin? Tja, det blir väl vi som går runt och knäpper lite för skojs skull. De genomarbetade fotografiska samhällsreportagens tid är sedan länge förbi, sedan kan man tycka vad man vill om detta.
-affe
Det kan låta hårt men om man vänder på det så är det bra om de som lagt decennier på att utveckla sig inom det fotografiska också får credit för det. Mvh Annika
-affe
De blir säkert till en skatt i framtiden om vi bara kan bevara dem på ett bra sätt.
Våra digitala bilder har ju ”metadata” så tidsmässigt är det inga större problem.
Gillar den andra bilden som är så rofylld.
Ha en skön sommar Alf!
Göran
-affe
Jag har en kompis, Donald Boström http://www.donaldbostrom.com/ . Det är en kille med hjärtat på rätt ställe. Han tar ställning och han reser runt i världen och fotograferar all världens elände och orättvisor. Han har aldrig suttit och väntat på att någon ska komma med en sedelbunt och givit honom ett fotojobb. Hans engagemang är brinnande och han ser till att det finns tillräckligt med pengar för att han ska kunna göra det han tycker är viktigt i livet. Det här har aldrig gjort Donald förmögen, men han spelar roll. Betydligt större roll än de flesta av oss. En kille att både beundra och respektera.
Mvh Hans
Men visst görs det bra genomarbetade saker som sagt, men ju färre möjligheter som finns att finansiera projekten ju färre kommer de också att bli, det är min övertygelse. Du kanske har en annan uppfattning, men för mig hänger detta ganska intimt samman.
Sedan var inte detta avsett som något "gnäll" utan mer ett konstaterande. Om vi antar att pressen är en marknad som vilken som helst kommer givetvis utbudet att anpassas till efterfrågan. Tidigare kanske det rent av funnits för många fotografer? Men sanningen är ju den att ganska få kan leva av att sälja journalistiska arkivbilder i dag, och de flesta måste på något sätt få maten på bordet.
När det gäller min egen situation så förstår jag inte riktigt vad den har med saken att göra. Jag gör så gott jag kan efter min egen förmåga, min personliga och privata situation avhandlar jag helst privat.
Se'n är det givetvis så att förr, när vi inte hade tv, internet osv så fanns större utrymme för bildreportage, eftersom det var bildreportage som beskrev världen utanför vår egen vardag. Därmed inte sagt att bildreportage är dött. Jag tror snarare att bildreportage får ett än större värde eftersom det mesta som produceras har så kort livslängd. Men ett väl genomarbetat bildreportage kan få genomslag och lång livslängd. Mvh Hans
Christine
-affe