OmTag. Sista inlägget denna gång från mig om objektiv.

Mitt sista inlägg, åtminstone för denna gång, om olika objektiv och deras karaktärer, nytt vs gammalt, väl korrigerade och mindre väl korrigerade osv.

En sak jag tror att vi alla kan vara överens om är att dagens teknik och kunnande ger andra möjligheter att ta fram objektiv som är mer ”exakta” och att tillverka dem efter helt andra toleranser än vad man kunde göra förr. Dessutom har utvecklingen möjliggjort tillverkning av linser på ett sätt som man inte kunde göra förr, eller som med dåtidens teknik var extremt dyrt. Enkelt uttryck så har utvecklingen gått framåt.

Att man även kan gilla till exempel objektiv från förr eller retrovarianter av dessa är egentligen en annan fråga, på samma sätt som det finns dem som gillar alla möjliga äldre prylar.

Att inperfektionen kan skapa optiska effekter som man tycker om i sina bilder där bilden skiljer sig mer från det man fotograferade än vad den gör med ett ”modernare” objektiv är inte heller vare sig fel eller ovanligt. Det är en form av piktoralism direkt i kameran där man söker en mer målerisk effekt än vad som ges av ett modernt välkorrigerat objektiv.

Sedan kan det även finnas en viss nostalgi i det hela, man kanske vill att de egna bilderna skall se ut som de gamla idolernas bilder de tog på 30, 40 och 50 talen. Men de som var i farten då använde ju den utrustning som var modern då som regel, Cartier-Bresson och de andra knallade ju inte runt och plåtade storformat med våtplåtar.

Men som sagt, detta med gamla prylar kan vara ett intresse i sig och uppskattar man resultaten man får från dem så är det inget att ifrågasätta.

Bilden från en fotofika vid Stadsmuseet här i Stockholm är tagen med ett av de bästa objektiven jag har och har haft, ett Leica Summilux-M 50/1,4 ASPH (jag har även haft såväl Summicron-M 50/2,0 som den preasfäriska Summiluxen). Varför gillar jag hur det objektivet beter sig? Jo för det första har det hög upplösning ända ut i bildkanterna utan att för den skull bli ”hårt” i hur det tecknar och för det andra uppstår inga spökkonturer eller andra konstigheter i sådant som ligger utanför skärpeplanet. Dessutom har det låg distorsion, alltså raka linjer blir raka även i bilden liksom att det har låg vinjettering.

En annan sak som ofta skiljer det jag tycker är bra objektiv mot mindre bra är tonsepareringen i hög och lågdagrar vilket blir uppenbart när man till exempel plåtar på natten.

Hur som helst, jag förstår de som gillar gamla objektiv och hur en del av dem tecknar och har inga problem med det.

Bengan skrev i sin blogg:
”När det kommer till oss amatörfotografer så finns det nog i stort sett två olika grupper, de som jagar teknisk perfektion och skärpa, den de  som värnar om karaktär och konstnärliga uttryck via sitt objektiv!
Ungefär så ser det nog ut med ett antal mellanregister!” 

Jag håller inte med där, jag skulle snarare mena att vi främst tillhör de två grupperna som antingen är i huvudsak intresserad av bild eller gruppen som har sitt huvudsakliga intresse i prylarna. När det gäller de som främst intresserar sig för prylarna finns de två grupperna Bengan skriver om anser jag.

Men om jag främst intresserar mig för bild kommer prylarna att vara sekundära, alltså verktyg för att ta mina bilder. Om det handlar om ren fotografi (i bemärkelsen att fånga ett stycke verklighet på bild)  jag är intresserad av väljer jag personligen de prylar som bäst fångar denna verklighet med minsta möjliga förvrängningar. Sedan kan jag i bildbehandlingen oavsett i mörkrum eller vid datorn utifrån den fångade bilden jobba med den för att den skall bli som jag vill ha den vilket varierar från bild till bild.

För att runda av visar jag även en bild tagen den gångna natten, även den bilden plåtades med ett 50 mm objektiv som jag tycker presterar väldigt bra i förhållande till vad det kostar. Objektivet är ett Nikon Z 50/1,8 S.

2025-03-16 21:54   MattiasL

Ett vettigt resonemang. Jag tillhör nog de som tycker att prylarna är viktiga för uttrycket, men bara som krydda. Det blir fort extremt tråkigt om man tar bilder bara för att kolla hur objektivet tecknar skärpa och oskärpa och så vidare. Eller å andra sidan strävar efter det skarpaste och rakaste för sakens skull, inte för att det tjänar bilden.

Jag ser på det som med basar (du är väl också basist?). Ibland passar en Fender Precision från -51 bäst, ibland en 6-strängad Fodera eller en Dingwall med multiskala. Men för de allra flesta fungerar en billig Ibanez till det mesta.

Besvara

Svar från alf109 2025-03-16 22:41

Tack ska du ha Mattias, vi ser nog ganska lika på detta.
/Affe

Svara

2025-03-17 00:15   Måns H

Intressant resonemang tycker jag som också gillar sista bilden! Både mot- och medljus, måne och bark.

Besvara

Svar från alf109 2025-03-17 00:49

Tack ska du ha Måns.
/Affe

Svara

2025-03-17 08:09   Urr

Jo. Du har nog rätt i din analys. Många av oss ägnar oss för mycket åt prylsnack istället för åt bilderna och varför vi plåtar.

Besvara