OmTag. Pictoralism, fika och regnväder
I går var det fika med Claes, som vanligt avhandlades viktiga spörsmål. I dag var det regnskurar och gråväder, typisk sommar alltså. Jag gillar egentligen skitväder också, men det är lite bökigt när man måste ut med hunden. Jag får lära henne att gå på toaletten så vi slipper att gå ut.
Annars har det stått ganska stilla på fotofronten för egen del, det kan vara skönt det med ibland. Fick mig en funderare hur det står till med den fotografiska allmänbildningen i går. På en facebook-grupp som jag är med i, black and white photography, var det en som lade upp en av fotohistoriens mest kända bilder Eugene W Smith´s A walk to the paradise garden. Genast dök det upp en massa tummar och berömmande kommentarer!?
Givetvis finns ingen här på fotosidan som inte skulle känna igen bilden, men som sagt de fotografiska historiekunskaperna verkar inte vara de bästa alla gånger. Jag har funderat över detta även när man ibland lyfter olika fotografer till skyarna som nyskapande och nytänkande för bilder som man ofta sett förlagorna till tidigare.
Speciellt när det gäller de pictoralistiska ansatserna som hade sin blomstringstid i slutet av 1800 talet fram till ca 1920. Pictoralismen handlade om att man i hög utsträckning försökte efterlikna måleriet för att på så sätt få en konstnärlig tusch över bilderna. Fotografiet sågs i sin egenskap av reproduktion av det fångade ljuset inte som konstnärligt i sin egen rätt.
Sedan skapades en motrörelse mot detta där man lyfta fram fotografiets unika egenskap att just avbilda något med en detaljrikedom och autenticitet som överträffade måleriet. Det konstnärliga hamnade i stället i fotografens förmåga att se och fånga det denne såg på ett konstnärligt sätt. Senare kom den mer konceptuella inriktningen där man med kamerans hjälp försökte gestalta olika tillstånd, yttre eller inre. Mycket av denna strömning ser vi idag i till exempel Petersens med fleras bilder.
Nu har vi kommit till en punkt där man genom överdriven efterbehandling, hög/låg kontrast, överdrivna/desaturerade färger och så vidare är på väg tillbaks mot de pictoralistiska strömningarna. Dessutom har mer eller mindre kreativt skapande i datorn ytterligare knuffat på denna inriktning. Ganska mycket Hötorgskonst och sagan om ringen produceras i dag. Dessutom med verktyg och möjligheter som skulle gjort en Oscar Gustave Rejlander eller en Henry Peach Robinson gröna av avund. Allt går i cykler, och ganska lite är nytt.