OmTag. Överdriven bildbehandling och nu AI?

Jag har funderat en del på detta med att ”ta i” när man drar i spakarna när det gäller bildbehandling. Det jag skriver om här handlar inte om de som använder bildbehandling på olika sätt som del i sitt konstnärliga uttryck utan om de som bara vill ”krydda” sina dokumentära bilder.

Jag tror att nätet och vår extrema exponering för mängder av bilder är en orsak till att så stor del av alla bilder blivit mer och mer överdrivna idag. Oavsett om det gäller socialrealistiska bilder på, ofta nedgångna, människor där man gärna förstärker ”det fula” med blixt på nära håll och tar i extra med kontrasten för för att bilden skall bli ”slagkraftig”, eller rent dokumentära bilder från olika katastrofer och oroshärdar där man drar på med färg och kontraster och jobbar med bilden så att den knappast representerar hur det såg ut längre, eller dagens naturfotografi där motiven ofta tycks hämtade från Sagan om ringen är det samma sak som gäller.

Jag ser detta bland våra mest prisade fotografer och undrar varför de inte tror på sina egna bilder längre? Men sedan ser man vilka bilder som vinner stora internationella fototävlingar och det spelar ingen roll om det handlar om bildjournalistik eller naturbilder. Det som premieras är det överdrivna.

Om du fuskat med att lägga till något i bilden blir du stämplad och får springa gatlopp, men om du i bildbehandlingen överdriver, ljusare upp och mörkar ned och jobbar stenhårt med kontraster och färger så att bilden knappast kan påstås representera någon form av existerande verklighet är det ok?

Det jag var inne på tidigare är att jag tror att nätets snabba flöde där det handlar om att fånga uppmärksamhet på någon tiondels sekund och där ganska få ger sig tid att verkligen ta in en bild gett denna accelererande utveckling mot det mer och mer extrema. Allt styrs av antalet inklick och likes idag, och det är bara att se sig om på nätet för att förstå vad som genererar detta.

Det finns dock ett problem med denna utveckling och det är att vi blir mer och mer avtrubbade, kräver extremare och extremare bilder (och berättelser) för att vakna upp för ett ögonblick ur vår surfdvala.

Skulle sådana fotografer som Cartier-Bresson och Koudelka eller Ansel Adams och Edward Weston ens få chansen idag? Jag tror inte det. Deras bilder är alldeles för ”långsamma” för att vi i dagens tempo skulle hinna med att se dem, de flesta av oss.

Bildbehandlingens resa mot det extremare har pågått ganska länge, men nu kommer även AI så att man inte ens längre vet om det är ett fotografi man tittar på eller något sammansatt av en dator, som ytterligare kommer att styra algoritmerna mot det ”de flesta vill ha”. Risken är att vi kommer få en väldig likriktning av extremt slagkraftigt men på innehåll både likriktat och tunt material i framtiden. Denna utveckling har pågått ganska länge som sagt, men frågan är om inte AI verkligen kommer att sätta turbo på utvecklingen?

Föresten, här är samma bild som ovan fast som det såg ut i verkligheten:

2024-01-19 06:46   Benganbus

Mycket intressant betraktelse! Det gäller att synas i mängden och då gäller det att göra en bild som uppmärksammas! Och det direkt, för betraktaren e redan på väg mot nästa bild av tusen andra! Suck!
/B

Besvara

Svar från alf109 2024-01-19 20:01

Så är det Bengan.
/Affe

Svara

bassa 2024-01-19 23:47

Eller att visa en bild på en målare ett roulettbord och och några boxarbilder år efter år. Ut och fotografera!/ Bengt!

Svara

bassa 2024-01-20 00:09

Jag kan hålla med Bengan, men du är nog den som laddar upp mest bilder på FB av oss. Jag kanske inte kollar samtliga men jag stannar vid vissa. Men det viktiga är, du är ute och fotograferar!!! Och jag är säker på att även om många bläddrar förbi, så kommer dina bilder ha ett värde i framtiden. Men om man bara snackar och inte är ute och fotograferar så försvinner man nog eller genomskådas ju mer man snackar om hur andra borde bete sig.

Svara

2024-01-19 07:20   Sven Blomquist

Kloka synpunkter, men hur kan vi bromsa utvecklingen?

Besvara

Svar från alf109 2024-01-19 20:01

Tror inte att det går att bromsa, men lite trist är det tycker jag.
/Affe

Svara

bassa 2024-01-20 00:21

Ett sätt om man nu gillar att ta råd av AI, är väl att göra tvärtom/Bengt.

Svara

2024-01-19 08:28   Bob Bovin

Hej Alf,
Du har rätt i det. De flesta bilderna idag är en aning borta från verkligheten. Men det började redan på femtiotalet i vårt land. Tio fotografernas mer kontrastrika bildform bröt starkt mot Rosenlundarna. Internationellt såg man också detta och jag tycker Koudelka hörde till nybildarna.
Datorerna gör det så lätt att göra din första bild och alla andra som avviker från fotograferingstillfället. Betraktaren vet ju inte hur det såg ut.
Min blogg som ligger bredvid din idag är ett exempel på att fotografen försökt att framhålla känslan av starkt snöfall. Det gjorde inte kamerans algoritmer, vilka Olympus ingenjörerna bestämt, skulle verka på råbilden. Här blev det en balansgång mellan vad jag såg och kameran. Datorerna idag hjälper idag oss som var med i snön. På femtiotalet var det svårare att göra rätt ursprung hos bilden.
Jag vågar inte gå in på AI för jag undviker det om jag kan.
Ha det gott
Bob

Besvara

Svar från alf109 2024-01-19 20:12

Visst har man hållit på länge med att bildbehandla för att förstärka bilder osv. men inom den dokumentära fotografin handlade det mycket om att just förstärka ett uttryck tycker jag. Nu går det mer och mer mot att göra en "ny" bild i bildbehandlingen och när det gäller bilder som publicisten vill få oss att tro att de är dokumentära blir det ett problem anser jag.

Svara

2024-01-19 08:31   N Thomas Meldert

Vi är överens. Enda sättet är att göra motstånd. Jag redigerar mina bilder minimalt och ändå uppskattas de av många. Så jag fortsätter på den inslagna vägen.

Besvara

Svar från alf109 2024-01-19 20:14

Det är som det är och alla gör som de vill men lite trist är det när även journalistiska bilder är förändrade till oigenkännlighet.
/Affe

Svara

bassa 2024-01-20 00:59

Vilka journalistiska bilder då. Jag hämtar själv min kunskap hosDN fotograferna. Nämn några?

Svara

Nils Bergqvist 2024-01-20 08:21

Bengt H. Det har lugnat ner sig bland reportagefotograferna tycker jag. Men när detta med ps och extrem bikdbehandling med bl.a HDR kom så var det många som hakade på, även de alkra bästa i gebitet (nämner inga namn men man kan gå tillbaka titta för ett antal år sen och se hur det såg ut). Men nu ser man inte detta speciellt ofta. Tror de kommit till insikt. Bland naturfotografer däremot verkar det inte inte ha klingat av lika mycket.

Svara

bassa 2024-01-20 13:28

Det kan nog ha varit så, Men det bevisar också att nymodigheter som A! inte skrämmer mig.Man vet om man har tagit bilden själv,och är sin egen bildredaktör hur man har framkallat den i exempelvis Lrc.Tänk bara hur överdrivet färggrant diabilder kunde vara och hur det gick hem hos folk.
Vi får nog alltid räkna med vissa överdrifter,både när det gäller färgfoto, som svartvita bilder för att efterlikna mästarna. Det viktiga är att vara aktiv och fotografera. i stället för att ständigt tala om eftertänksam eller riktig fotografi. Det behövs nytänkande. Vi lever nu.

Svara

bassa 2024-01-20 14:15

Helt rätt. . Faran finns ju också att ensidigt försöka efterlikna mästerfotografer från förr. Tänk om alla jazzmusiker ,ständigt skulle sträva efter att låta som mästaren Louis Armstrong.

Svara

2024-01-19 08:34   N Thomas Meldert

Det kan väl ses som en slags verklighetsflykt. Världen som den är duger inte. Så man gör om den efter sin egen smak.

Besvara

Svar från alf109 2024-01-19 20:15

Tror att mycket handla om tempot idag, tiden för reflektion finns inte riktigt i den "moderna" tiden.
/Affe

Svara

2024-01-19 09:18   Ingela Ring

Bra skrivet. Håller helt med i dina funderingar. Den översta bilden passar bra i en Disneyfilm ;-)

Besvara

Svar från alf109 2024-01-19 20:15

Tack ska du ha Ingela.
/Affe

Svara

2024-01-19 09:34   syntax

Det här är ett brännbart område som det är svårt att hantera kortfattat.
Till att börja med vill jag säga att jag tycker att din andra verklighetsanknutna bild av Mariaberget är bra mycket bättre – och att det förefaller mig att dom som tycker att den första är bättre har dålig smak.
Kan man komma åt dom som föredrar det braskande och har dålig smak? Naturligtvis inte. Är det ens önskvärt att försöka?

Jag brukar jämföra lite med bilder åstadkomna med färg och pensel. Brukar man ifrågasätta konstnärer för deras val av palett, färger, eller penslar? Kan man förebrå marknaden som tillhandahåller en giftgrön pistagefärg som inte finns i verkligheten? Får man verkligen ha en sådan på paletten?

De flesta brukar vara överens om att bilden aldrig är objektiv - inte ens om fotografen anstränger sig för att visa verkligheten. Fotografens val och preferenser ligger alltid i botten som en subjektiv faktor.

Nu har vi fått väldigt många penslar och braskande färger på den fotografiska paletten, och har man väl släppt anden ur flaskan, så går det inte att få in honom igen.

Det är nog bara att hoppas på den goda smaken – och att folk tröttnar på braskande intetsägande försök till genvägar.

Besvara

Svar från alf109 2024-01-19 20:22

Jag tror inte heller att det går att göra så mycket åt. Men jag tycker att det blir ett problem när man publicerar bilder som dokumentära och de är så "fixade" att de i själva verket visar upp något som skiljer avsevärt från hur det faktiskt såg ut. Sedan har givetvis fotografi aldrig visat någon annan sanning än eventuellt fotografens genom val av vad fotografen fotograferar och hur det görs osv. Men det jag egentligen ville komma åt med inlägget var att ganska få idag ger sig tid att verkligen ta till sig en bild och då nätet till stor del styr så handlar det om att fånga uppmärksamheten på en bråkdels sekund för att någon skall stanna upp och jag tror att detta driver utvecklingen mot det mer extrema.
/Affe

Svara

syntax 2024-01-19 22:11

Tyvärr har du säkert rätt!
Kommer du ihåg vilka rosenröda förhoppningar som man knöt till internet i dess barndom? Alla skulle få säga sitt. Demokratin skulle fördjupas - och liknande snömos.
Det blev visst inte riktigt så... :-(

Svara

2024-01-19 14:18   Mats Axelsson

De förinställningar som säljs av photoshopexperter ger ofta sådana extrembilder du har som exempel och många bilder i fototävlingar ser ut att använda samma förinställningar. Tror nog att det är en övergående trend eller manér. Det blir mättat både bokstavligt och bildligt.
/MA

Besvara

Svar från alf109 2024-01-19 20:23

Så är det säkert.
/Affe

Svara

Nils Bergqvist 2024-01-20 08:01

Ja Mina Iphone-bilder brukar bli såna. Men detta leder till ettannat problem. iphånen strävar alltid mot samma. När det i verkliggeten ör dramatiskt, kontrastrikt och färgrikt, så tonar den ner det hela och det blir för lamt mot hur det såg ut 😄

Svara

2024-01-19 16:26   mombasa

Den extremt stora exponeringen av bilder på nätet har en stor del i det , precis som du skriver. De må väl i viss mån vara förlåtet på facebooksidor som "Vi som älskar X-köping och liknande, även om det irriterar. Men när det som de senaste åren blivit så uppenbart inom kvalitetsbildssegmentet handlar det om nåt annat, lite allvarligare. Tekniken krokar arm med berättelsen. Och precis som i skriven text, rubriker med mera tar i från tårna. Det blir mycket brösttoner, även bildjusteringen. Min reflektion.
Den nedre bilden är den som helt klart skildrar miljö och atmosfär bäst. "Vi som gillar X-köping håller nog på den övre. Det är fint med färg. (Det finns nog mycket mer att tycka om det här. Kul att du tar upp det.)
/Gunnar S

Besvara

Svar från alf109 2024-01-19 20:24

Tack ska du ha Gunnar.
/Affe

Svara

2024-01-19 17:16   ylva_h

Visst vore det synd om den verkliga världen börjar kännas för blek och tam?
Men den utvecklingen började väl redan när de färgade glasögonen lanserades...

Besvara

Svar från alf109 2024-01-19 20:27

Jo att skruva på bilder har man gjort så länge fotografin funnits. Men jag tror att det utvecklingen idag beror mer på att du "måste ta i ordentligt" för att över huvud taget bli sedd. Nätet driver fram den typen av "konsumtion" både när det gäller bild och text tror jag, utan en väldigt "slagkraftig rubrik eller bild så kommer du bara att bläddras förbi.
/Affe

Svara

2024-01-20 08:11   Nils Bergqvist

”Ett tag skulle det vara Tri-X, Rodinal och 5-ans Brovira.”
”Allt som visas är så skruvat idag. Snart är det bara det vanliga som är ovanligt.”
Gerry i en intervju.

Besvara

Svar från alf109 2024-01-20 11:43

Jo man har ju hållit på med att förstärka på olika sätt så länge fotografin funnits, men det som jag tycker mig se är att det snabba flödet idag driver på utvecklingen mot allt extremare bilder, du har någon tiondels sekund på dig att väcka uppmärksamhet innan betraktaren klickat iväg till nästa bild.
/Affe

Svara

2024-01-20 12:30   Sven Blomquist

Apropå förstärka: det är inget nytt. Tänk på målaren van Goghs måleri där verkligheten förstärktes på det grövsta!

Besvara

Svar från alf109 2024-01-20 21:46

"...Det jag skriver om här handlar inte om de som använder bildbehandling på olika sätt som del i sitt konstnärliga uttryck utan om de som bara vill ”krydda” sina dokumentära bilder."

Det jag egentligen vill med inlägget handlar inte så mycket om att överdriven bildbehandling när det gäller dokumentära bilder i sig. Utan vad som driver utvecklingen mot detta. Och där tror jag att det snabba flödet på nätet är avgörande, du har inte många tiondelar på dig att fånga människors uppmärksamhet. Och när det fungerar så att mer eller mindre alla baserar sitt utbud på antalet inklick vilket även är det som genererar pengar så gäller det att se till att bli klickad så mycket som möjligt. Detta tror jag skapar enkelriktning. Jag tror dessutom att detta rasande tempo står i direkt motsats till eftertanke och kontemplation. Det var egentligen detta jag ville peka på i mitt inlägg.
Jag har inga lösningar utan jag tror att det bara är att acceptera att det är som det är. Men jag tycker att det är intressanta frågeställningar.

Svara

2024-01-20 15:03   Khalad

Det finns något grundläggande med fotografiska bilder som inte är uppklarat. Vad gäller avsiktligt dokumentära bilder är det självklart att man inte bör "förstärka" bilden, den bör vara så nära verkligheten som möjligt. Om vi däremot går utanför dom rent dokumentära bilderna förstår nog inte jag varför det är viktigt att fortfarande vara väldigt restriktiv med hur man hanterar bilden. Befinner man sig utanför den dokumentära genren måste väl den slutgiltiga bilden stå för sig själv? Går vi till ett annat konstområde, måleri, finns inget krav på att målningarna inte får vara överdrivna, för nedtonade eller på annat sätt i grund förändrade jämfört med verkligheten. Vissa konstnärer håller sig nära verkligheten, Lerin tex, men går vi till impressionisterna eller kubismen är friheten stor och ingen skulle säga att sådär såg väl inte Guernica ut? Och jag tycker frågan är intressant, inte minst på den här sidan talas ofta lite nedlåtande om vardags- och amatörfotografi eller massfotografi. Bakom detta finns ofta åsikten att foto minsann är en konstform precis som andra, måleri tex. Ändå tycks kamerans tekniska förmåga att dokumentera verkligheten bra och det verklighetstrogna ideal som där finns liksom spilla över på alla andra områden av fotografi, trots det inom dessa andra områden inte finns någon självklar styrka i att vara så verklighetstrogen som möjligt.
/ Björn
PS1 Bra bilder båda och bara du Affe kan säga om du haft en mening med bilden som gör andra bilden bättre
PS2 För att göra det ytterligare komplicerat är det lätt att få för sig att detta gamla krav på att alla foton ska vara rimligt naturtrogna satt sig så väl att väldigt många har bestämt sig för att det är detta man tycker om, inte det "överdrivna". Sett ur ett konstnärligt och bredare perspektiv är det för mig uppenbart att väldigt mkt av konsten handlar om att hitta nya uttryckssätt och gärna både chockera och kanske tom genera.

Besvara

Svar från alf109 2024-01-20 21:50

Tack ska du ha Björn.
Jag tror att vi ser ungefär likadant på detta. Läs min kommentar till Sven ovan.
/Affe

Svara

2024-01-20 21:57   Måns H

Intressant inlägg och givande diskussion!

Första tiondels sekunderna gillade jag din första bild, efter närmare titt såg jag bara nyglaserade pepparkakshus i den. Din andra står sig bättre!

Blev inspirerad att läsa om ett par kapitel i Kurt Bergengrens "Att fotografera är nödvändigt". Sammanfattning av etthundra års utveckling: Det viktiga är vad du har att säga och hur du säger det.

Besvara

Svar från alf109 2024-01-20 22:02

Tack ska du ha Måns!
/Affe
Ps. Skulle behövas någon som skrev lika initierat om fotografi som Bergengren idag.
I och för sig är Claes Gabrielsons blogg riktigt bra:
https://claesgabrielson.wordpress.com
/Affe

Svara

Måns H 2024-01-20 22:19

Och tack Affe för länken! Kände inte till den och har sparat ner den.

Svara

2024-01-21 13:22   MattiasL

Intressant reflektion. Samtidigt har jag faktiskt en huvudsakligen motsatt erfarenhet. Det finns (och har länge funnits) några stycken som tar i hårt. Daido Moriyama kommer i tankarna, och absolut Bruce Gildens nutida (kontroversiella) produktion. Det fanns en period i pressfotografiet runt 2005 då väldigt mycket fotograferades med 16-35 i vidvinkelläget och redigerades med branta kurvor. Men jag upplevde att det lugnade ner sig ganska snabbt och att det snarast sågs som lite dålig klass bland fotografer. På det stora hela tycker jag vi lugnat ner oss betydligt. När det gäller utgivning av fotoböcker är de stora satsningarna högst traditionella. Gärna storformat eller en stil som påminner om det, med mjuka gråskalor eller färger. Jag tänker på Andrea Modica, Gregory Halpern, Gerry Johansson. Även de som är poppis på Instagram, som Gustav Gräll arbetar snarare naturtroget, rakt, med normalbrännvidd. Koudelka är ju alltid aktuell, inte minst nu då hans biografi nyligen kommit ut (rekommenderas!).

Besvara

Svar från alf109 2024-01-21 22:04

Intressanta reflektioner.
/Affe

Svara