Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. En levande fotolegend.

Anders Petersen är den kanske mest betydelsefulla nu levande svenska fotografen. Jag tog bilden när jag träffade på honom i närområdet för några år sedan. Jag känner honom inte personligen men vi har några gemensamma vänner. Det som omedelbart slog mig var att han är väldigt sympatisk och jordnära och att han är väldigt förtjust i hundar, min Tobbe gillade honom starkt 🙂. Av hans arbeten gillar jag de tidiga bäst, de senare är lite för "hårda" för min smak. Café Lehmitz som han gjorde 1967-1970 är banbrytande, googla om ni inte redan känner till det.

Inlagt 2025-01-08 06:13 | Läst 360 ggr. | Permalink

"Anders är en gigant. Och en mycket sympatisk och generös person. Han har nen jäkla diciplin och har gjort ett trettiotal böcker, hundratals separatutställningar och är fortfarande 80+ fyllda ständigt aktiv. Lehmitz-sviten tillhör fotohistorien men mest tycker jag om hans böcker från svensk institutioner, fängelset och mentalsjukhuset. Jag lärde känna honom i början av 70-talet i Göteborg och han fick mig att fatta att 35:an är det viktigaste objektivet. Han gav mig en adress i Nordirland 1972 och tipsade om Strömholms fotoskola…. det kom att bli hellt avgörande för min fortsatta vinglande väg genom fotografin och livet. Din porträttbild fångar honom väl. /per-erik"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Anders är en gigant. Och en mycket sympatisk och generös person. Han har nen jäkla diciplin och har gjort ett trettiotal böcker, hundratals separatutställningar och är fortfarande 80+ fyllda ständigt aktiv. Lehmitz-sviten tillhör fotohistorien men mest tycker jag om hans böcker från svensk institutioner, fängelset och mentalsjukhuset. Jag lärde känna honom i början av 70-talet i Göteborg och han fick mig att fatta att 35:an är det viktigaste objektivet. Han gav mig en adress i Nordirland 1972 och tipsade om Strömholms fotoskola…. det kom att bli hellt avgörande för min fortsatta vinglande väg genom fotografin och livet. Din porträttbild fångar honom väl.
/per-erik
Svar från alf109 2025-01-08 20:08
Jo han är onekligen en gigant inom fotografin. Jag tror att Lehmitz kan vara en bra ingång för de som inte är bekanta med hans fotografi ännu (om de finns?). Men jag gillar också trilogin.
/Affe
Håller med dig, Alf. Anders Petersen är förmodligen den största, nu levande, inom svensk fotografi. Han har alltid varit en av mina absoluta favoritfotografer, sedan jag började fotografera. Till skillnad från dig så gillar jag starkt även hans nyare "hårdare" bilder. Men visst, att de är lite "hårdare" gör också att man blir "mätt" på dem lite snabbare, och vill ha mer/fler. De äldre mer "nyansrika" bilderna, återvänder man oftare till, utan att tröttna på dem. Fint porträtt du tagit.
Svar från alf109 2025-01-08 20:12
Tack ska du ha Johan.
Jag kanske uttryckte mig lite luddigt, med "hårdare" menar jag inte så mycket kopieringen utan snarare att bilderna i sig blivit "råare" och som jag upplever det mindre personliga, vilket borde vara självklart med tanke på att de nyare arbetena inte alls har getts möjlighet till att ta den tid som de tidigare tog där han fick möjlighet att under långa perioder "bli en" av de han fotograferade och lära känna såväl personerna som situationen de befann sig i på djupet.
/Affe
Johan Pihl 2025-01-09 12:43
Jo, det misstänkte jag att var det du menade. Men precis som Nils är inne på, så går det lite hand i hand. Att den djupa svärtan och de hårda kontrasterna (förmodligen) är något som han vill förstärka innehållet i bilderna med. Själv syftade jag på båda delarna när jag skrev "hårdare" .
Men det stämmer som du säger. Han "låser" ju inte längre in sig på institutioner som fängelser och psykvård, där han spenderar ett par år med att umgås och dokumentera de som lever där. Nu är det väl snarare att han spenderar några veckor/månader i en stad, där han kommer i kontakt med människor som han umgås med och plåtar (och sammanställer till en så kallad "City Diary" i bok- och/eller utställningsform), om jag förstått saken rätt. Undantag är väl det större projektet han hade om Stockholm för nåt år sedan, där han samlade ihop en större bildskörd från en större tidsperiod.
Tycker lite som du att det blivit lite hårda printar nuförtiden, men det är ju ett medvetet val och en stil han anammat. Finns flera berömdheter som kör likadant och på något sätt har det skapat en trend. Men det är bilderna och innehållet i dom som är det viktigaste och där kommer man inte ifrån att det är otroligt bra fotograferat. Den djupa svärtan och kontrasterna är något som jag tror han vill ska förstärka känslan i bilderna, och det gör det nog också får man säga. Har mött honom en gång för ett par år sen på ett litet galleri på Hornsgatan, men trodde då inte det var han . Så jag sa till fotografen som ställde ut när han gått, att den killen var lik Anders Petersen. Och fick till svar att, det var ju han. Synd att man då inte vågade fråga honom själv, för då kunde man kanske fått ett intressant samtal om fotografi. Han gillade i alla fall en bild jag lagt in i mörkrumsgruppen på fb före jul. Och det får man känna sig lite stolt över :-)