OmTag. Avmystifiera gatufotografin

Jag tycker att man ibland tenderar att mystifiera detta med gatufoto lite i onödan. Om man ägnar mycket tid åt att fotografera, på gatan eller någon annan stans kommer man med tiden öva upp en viss färdighet. Detta gäller känsla för komposition till exempel och en känsla för att trycka av när något spännande dyker upp.

Ofta hamnar diskussionerna i allt från val av prylar till hur man bäst hanterar dessa. Som vanligt är det främst övning som ger färdighet, och en ofta förbisedd parameter som är viktigare än allt annat är hur mycket tid man lägger ned. Situationer uppstår inte på löpande band, så ju mer tid man lägger ned ju fler situationer kommer man att springa på.

Fotografering är i sin teknik bland det enklaste man kan syssla med, egentligen handlar det om att trycka på en knapp. Och detta lär man sig ganska snart, seendet är något man tränar upp genom att praktisera och titta på bilder man gillar. När det gäller val av kameran skulle mitt enkla råd vara att plåta med något man trivs med, sedan må detta vara en digitalkompakt, en dslr eller en mätsökarkamera.

Plåtar man mycket på gatan kommer ganska många fram till att en genomsiktssökare där man ser lite vad som händer utanför ramarna kan vara praktiskt. Men långt ifrån alla tycker så, så för dem är det andra val som gäller.

En annan faktor som jag själv är dålig på men som jag ofta tycker blir ganska viktig är att våga gå nära när man fotograferar, och ärligt talat är det ganska få som bryr sig om man inte blir påträngande med sin kamera. Detta leder in på nästa område, som egentligen är resultatet av det jag skrivit om. Man måste kunna hantera sin utrustning på ett smidigt sätt som ges av den övning man får av att plåta ofta och mycket.

Hur som helst, det finns inga genvägar tror jag, om det vore så enkelt som att följa olika tumregler och så vidare skulle säkert många fler vara duktiga på detta. Köp ett piano och du äger ett piano, köp en kamera och du är fotograf tycks en hel del tro. För att bli duktig måste man lägga ned en massa tid, som med det mesta.

Vilka prylar du använder däremot spelar ingen som helst roll så länge de känns rätt för dig. Dessutom kan jag ibland tycka att diskussionerna om hur gatufoto skall se ut tenderar att spåra ur en smula. Tänk om Cartier-Bresson, Doisneau, Ronis med flera skulle ha ratat allt som inte såg ut som Atgets fotografier och envisats med att tillämpa hans teknik för att det ”skulle vara på riktigt”? Vart hade vi stått då? Så om ni tycker det är kul, ge er ut på gatan och dokumentera hur och med vad ni vill, bilderna kommer med tiden.

2013-04-14 04:30   peter e

ja man har ju funderat om dom har tid att fota i huvudtaget? =) för hade dom lagt ned lite tid på att foto istället kanske man behöver inte vela med man ska fota med
ha en fin natt affe
peter

Besvara

Svar från alf109 2013-04-14 20:06

Tack ska du ha Peter.
-affe

Svara

2013-04-14 08:20   Nisse Larsson

Du har så rätt med det där att öva med kameran. Det tar nåt år av mycket fotande innan blir hemmastadd med ett nytt kamerahus eller objektiv. - Nilserik

Besvara

Svar från alf109 2013-04-14 20:07

Jo det gäller att köra in sig på sina prylar.
-affe

Svara

2013-04-14 09:27   ylva_h

Mycket bra råd och liknelsen med pianot är suverän!
Man får vara glad för det digitala. Nu ser man ju mycket fortare vad som är bra eller ej, och då kan man enklare lära från sina misstag innan man har glömt hur man gjorde dem.

Besvara

Svar från alf109 2013-04-14 20:07

Tack ska du ha Ylva.
-affe

Svara

2013-04-14 11:04   froderberg

En trevlig sak med gatufoto är just att det inte kräver någon speciell utrustning, till skillnad från att fotografera närbilder eller vilda djur. Däremot kräver gatufoto mer träning än många andra genrer innan bilderna ser bra ut.

Det tar tid att träna upp sin förmåga att se motiven, hitta tajmingen och dessutom få till en bra komposition. Svårast är kanske att fånga intressanta händelser. Det är lättare att hitta en spännande miljö och sedan få en människa att passa in i den. Och ännu enklare att bara fotografera en enskild person som går framåt.

Besvara

Wolfgang 2013-04-14 12:57

Magnus, jag tror inte att gatufoto kräver mer träning än annan fotografi. Prova att fotografera fåglar, så får Du se! Och även landskapsfotografin kräver mycket övning att se en komposition mellan sökarens fyra hörn som gör sig bra på bild och att välja lämpligt ljus.
All sorts fotografi har sin speciella utmaning, tycker jag.

Svara

Svar från alf109 2013-04-14 20:16

Det viktiga är nog som sagt att gilla att vara ute och knalla och att fotografera hela tiden, resten kommer av sig själv tror jag.
-affe

Svara

froderberg 2013-04-14 20:52

All slags fotografi kräver nog väldigt mycket träning om man ska bli riktigt bra, men det tar olika lång tid för en nybörjare att lära sig ta en okej bild inom olika genrer.

Svara

2013-04-14 12:52   Wolfgang

Det är rätt det Du säger, Alf!
Jag måste tänka på den stora violinisten Jascha Heifetz. Någon sa till honom att det måste ju bli bra, när han spelar på en Stradivarius-violin.
Då lyfte Heifetz sin Stradivarius till sitt öra och sa: "Jag hör ingenting". :-)

Besvara

janolof 2013-04-14 19:00

En bra liknelse! Tack för den Wolfgang!

Svara

Svar från alf109 2013-04-14 20:18

Tack ska du ha Wolfgang, det ligger många timmar bakom en framstående violinist, liksom en fotograf eller vad som helst om man skall bli bra på det man gör.
-affe

Svara

2013-04-14 19:58   Marie_1

hej! Intressant inlägg om gatufoto. Jag har själv inte provat men förstår vad du menar med komposition efter att ha tittat på många bilder här på fotosidan. Jag känner inte till Atget och undrar vad det är på hans fotografier och hans teknik som var annorlunda än de andras? /marie

Besvara

Svar från alf109 2013-04-14 20:03

Tack ska du ha Marie.
Atget var en fransk fotograf som plåtade i början av 1900-talet och knallade runt med storformatskamera (en sådan där stor träkamera där man har ett skynke över huvudet för att fokusera) på Paris gator och plåtade.
-affe
Ps. lite Atgetbilder:
https://www.google.se/search?q=eugene+atget&oe=utf-8&aq=t&rls=org.mozilla:sv-SE:official&client=firefox-a&um=1&ie=UTF-8&hl=sv&tbm=isch&source=og&sa=N&tab=wi&ei=Vu9qUeC5LuPo4QSTuYGYDw&biw=1920&bih=1066&sei=Wu9qUdGXIYqE4ASgnICQCw

Svara

2013-04-15 12:34   bassa

Hörde talas om en känd fotograf jag tror det var Capa, som placerades vid samma bord som en stor känd författare, och författaren sa. Mr Capa ni måste ha en väldigt fin kamera.Då svarade Capa jo, och ni en väldigt fin skrivmaskin. Det säger väl en del. Minns själv en gång när jag fick väldigt mycket beröm för mitt basspel efter en konsert. Mannen sa -Vilket fantastisk ton, och vad det bär ut!! det måste vara ett väldigt gammalt fint instrument, det där?. -Nej svarade jag , den är från 1969.. Och hela samtalet dog ut på direkten. Hörde senare att han var bastokig, rik och hade en uppsjö med 1700-1800tals kontrabasar, och att det som var det intressanta, inte mitt spel.
Ha det bra Bengt

Besvara

Svar från alf109 2013-04-15 18:07

Jo prylarna tillmäts lite för stor betydelse ganska ofta, såväl inom musiken som fotografin.
-affe

Svara