OmTag. det gäller att ligga i om man skall vara på topp

Att blogga handlar mycket om att ha en relativt hög frekvens med inlägg, om vi tar bloggarna här på FS till exempel så finns man ungefär så länge som man finns på startsidan. Och just detta tycker jag verkar känneteckna tiden vi lever i, det handlar om snabb genomströmning och ganska lite analys och eftertanke.

Vi ser något som berör oss på facebook, och vi ger en tumme och kanske delar för att sedan kasta oss över nästa intryck. Efter bara en dag tror jag ganska många redan glömt bort sina tummar och delningar. Jag tror också att många tycker att de ”gjort sitt” när de frikostigt delat med sig en tumme och en delning.

Man snackar ofta om sociala mediers påverkan och att den skulle vara så stor, ofta hör man saker som att något drog igång en lavinartad reaktion på nätet och att ”inlägget har setts av fler än xxx tusen på facebook” osv. Men har man kollat hur stor påverkan detta egentligen har när det gäller till exempel beslutsfattande? Dessutom är det ju en hel del desinformation och kraftiga vinklingar som florerar på nätet, liksom rent förtal.

Jag skulle tro att nätet ofta funkar fint om man vill förstöra någons liv på det personliga planet, det finns det ganska många exempel på. Däremot tror jag att det är i det närmaste betydelselöst när det gäller att förändra attityder eller beteendemönster i sociala eller samhälleliga frågor.

Ofta blir det nog en megafon för de redan frälsta och sällan går det djupare än till att beskriva företeelser, och det av lätt förklarliga skäl. Om någon skulle drista sig att analysera en fråga i stället för att bara ge sig på symtomen, vilket ofta kan göras i några meningar, så skulle inläggen knappast få så många tummar eller delningar ty ganska få skulle orka läsa.

Om vi tar ett aktuellt exempel: SD och deras ledarskap. Det skrivs mängder av inlägg om deras förkastliga syn på människor och det näthatas ganska friskt. Men att SD och deras väljarstöd är ett symtom och inte en orsak skrivs det ganska lite om. Med andra ord saknas analysen av hur ett parti som SD kan få runt 10% av väljarsympatierna?

Att 90% inte gillar det SD står för, åtminstone inte tillräckligt mycket för att rösta på dem, och att en del av dessa skriver mer eller mindre hatiska inlägg på facebook gör ju inte mycket till förståelsen av fenomenet. Det är givetvis lätt att göra sig av med sin frustration genom lite näthat och förkleningar av sina meningsmotståndare. Men frågan är om detta gör något mer än att elda på brasan hos de redan frälsta i bägge lägren?

Den stora frågan som det är dags att ta tag i är hur det kommer sig att ett parti med sina rötter i nazism och extremhöger kan uppbringa ett så starkt folkligt stöd? Jimmie Åkesson och hans parti är ett symtom på ett samhälle som är på väg att förlora sin medkänsla och humanism, de är inte en orsak. Jag tror att man måste bemöta orsakerna om man skall bli av med symtomen.

OmTag. Ödet

En morgonrunda med hunden i parken, vädret är grått och kallt. Tittar ut över vattnet mot den nya skylinen som sakta växer fram utefter Liljeholmskajen. Den första skrapan av totalt fyra är nu rest till sin fulla höjd, det blir en magnifik utsikt från de övre våningarna.

Såg att en trea på 84 kvm i de övre planen kostar 6,5 miljoner i insats och har en månadsavgift på ytterligare 4700 kr, bara räntor och månadsavgiften skulle hamna någonstans mellan 25 och 30 tusen kronor. De vänder sig nog till en annan publik än mig?

För andra är bostadsbristen mer akut. Olika falla ödets lotter.

OmTag. Miljögifter och morgonpromenader

I går morse blev det en promenad till Vinterviken där Alfred Nobel tillverkade sprängämnen. Trots de natursköna miljöerna är området ett av de mest förorenade i Stockholms län, på nionde plats enligt länsstyrelsen. Men som sagt, inget man ser när man är där men man skall undvika att äta lera i strandkanten om nu någon kom på den idén.

Vi stack ut före gryningen då jag hoppades på en fin sådan, men det var mulet och regnet hängde i luften så det blev det inte mycket bevänt med. Hur som helst är det skönt med en tidig morgonpromenad i natursköna (om än förgiftade) marker.

På väg tillbaks tog jag en bild av Reimersholme över vattnet, även Reimersholme har sina miljöproblem men på öns nord-östliga del mot Långholmskanalen. Här låg Stockholms yllefabrik mellan 1860-1934 där intagna på Långholmen fick göra rätt för sig.

Det är en smula oroande att gifterna inte försvunnit på de 80 år som förflutit sedan fabriken var igång. Frågan är också vad som händer om man börjar sanera och gräva runt i den giftiga jorden? Det är nog inte helt enkelt skulle jag tro. 

OmTag. f/11 och 10 minuter

Plåta med ett negativformat som är 15 ggr större än småbild eller fullformat som det kallas numera ger en fantastisk kvalitet. Det finns inget som kan jämföras med större format när det gäller teknisk bildkvalitet. Baksidan är att det är en smula bökigt och att det tar tid, speciellt på natten.

Exponeringstiderna blir långa eftersom man måste blända ned en hel del som regel, det är sällan jag kan använda större bländaröppningar än f/11, ofta hamnar jag på f/16-22 för att få det skärpedjup jag behöver. Vid f/22 blir exponeringstiden på natten ofta bortåt en timma när man även tagit hänsyn till att filmens känslighet sjunker med långa exponeringstider, detta kallas för reciprocitetsavvikelse. Det skiljer ganska mycket mellan olika filmer så det gäller att kolla vilka filmer som funkar bäst på natten innan man köper film och ger sig ut.

Den här bilden har jag visat tidigare, den är tagen i februari i år när det fanns en antydan till is på Årstaviken. Annars var det inte mycket till vinter denna säsong, jag har inte upplevt en mildare vinter här sedan jag flyttade hit 1987.

Bilden är plåtad med min Wista SP 4” x 5” kamera och med normalobjektivet Rodenstock Apo Sironar 150/5,6 och filmen var Kodak TMAX 100. Jag körde med bländare f/11 och exponerade i 10 minuter, så detta är en relativt ”snabb” bild för att vara på natten. Jag minusframkallade filmen ett steg, brukar skrivas N-1 (Normalframkallning -1), alltså underframkallade jag filmen som om den skulle vara på 50 asa för att få ned kontrasten lite, något jag gör regelmässigt med nattbilderna.

OmTag. Natur och växtdelar

Man får fotografera sådant som dyker upp. I Värmland hos mina föräldrar blev det en del natur, vilket inte är min starka sida direkt. Men dagarna där innehöll inte så mycket umgänge förutom med mina föräldrar vilka jag visat bilder av tidigare. Naturen där är också ganska vildvuxen, inte mycket till stigar, skog är skog utan mänskligt friserande liksom.

Men det är en speciell stämning i storskogen, man kan nästan ana trollens tunga fotsteg i den mjuka mossan. Nu såg jag inga troll, men ett och annat rådjur och någon älg dök upp ibland. För mig har det varit nyttigt att fotografera sådant som jag normalt inte håller på med, framför allt har det gett mig respekt för utövare av andra genrer.

Man inser hur duktiga en del är när man själv upptäcker hur svårt det är. Jag tycker att vi ofta fastnar i den egna genren som den ”enda rätta”, detta är kanske vanligast med dem som fotograferar dokumentärt och människor? Många verkar se det egna som om det var det enda motivområde som förtjänar att kallas för fotografi, allt annat är skräp, piktorialism, nationalromantik osv.

Ett trist förhållningssätt som tyder på inskränkthet, man bör nog försöka skilja vad man gillar från vad som är bra. Det första kan man ju uttrycka med en viss säkerhet, det andra däremot är helt subjektivt.