OmTag. Natur och växtdelar
Man får fotografera sådant som dyker upp. I Värmland hos mina föräldrar blev det en del natur, vilket inte är min starka sida direkt. Men dagarna där innehöll inte så mycket umgänge förutom med mina föräldrar vilka jag visat bilder av tidigare. Naturen där är också ganska vildvuxen, inte mycket till stigar, skog är skog utan mänskligt friserande liksom.
Men det är en speciell stämning i storskogen, man kan nästan ana trollens tunga fotsteg i den mjuka mossan. Nu såg jag inga troll, men ett och annat rådjur och någon älg dök upp ibland. För mig har det varit nyttigt att fotografera sådant som jag normalt inte håller på med, framför allt har det gett mig respekt för utövare av andra genrer.
Man inser hur duktiga en del är när man själv upptäcker hur svårt det är. Jag tycker att vi ofta fastnar i den egna genren som den ”enda rätta”, detta är kanske vanligast med dem som fotograferar dokumentärt och människor? Många verkar se det egna som om det var det enda motivområde som förtjänar att kallas för fotografi, allt annat är skräp, piktorialism, nationalromantik osv.
Ett trist förhållningssätt som tyder på inskränkthet, man bör nog försöka skilja vad man gillar från vad som är bra. Det första kan man ju uttrycka med en viss säkerhet, det andra däremot är helt subjektivt.
Mellanbilden för mina tankar till Bien-U och hans sakrala bilder av uråldriga furuskogar och träd i Korea. Hans skogar och träd är mer knotiga där men med samma trolska uttryck, ljusspel och den skrovliga barken.
Berörande bild.
mvh/Jörgen
Att utdöma andras fotografi som " piktorialism, nationalromantik", och andra dumma epitet för det som man inte själv sysslar med är kanske den vanligaste amatörsjukan.
När man som jag har varit yrkesfotograf under en längre tid, så är man effektivt vaccinerad mot sådant. I den verksamheten måste man lära sig att klara "allt" - man måste ständigt vara beredd att förverkliga kunden bildidéer. När man sedan stöter på stora svårigheter inom fotograferingsområden som man trodde var lätta, och som man dittills hade sett lite över axeln - ja då håller man tyst och lär sig istället.
Fina bilder från trollskogen Affe.
/Krister
Ibland blir iaf jag lite trött på det...men men det braiga med FS är att man får öva på att inte bry sig så mycket.
Dina naturbilder idag gillar jag hursomhaver, skön svartvit känsla och alla stammarna har en skön rytm
mvh Johan