OmTag. Fika på stadsmuseet och en gammal glugg

Bengan plåtad med sin Sonnar 50/1,5

I onsdags tog vi en fika på stadsmuseet, ett ställe jag trivs på där det ligger lite i skymundan på Ryssgården. Just att uteserveringen ligger lite nedsänkt på gården gör att många missar stället tror jag. Stressen bara några meter bort vid Södermalmstorg och Slussen känns avlägsen.

Vi reflekterade lite över förra lördagens Gnesta-Plank och kom fram till att det inte var riktigt lika mycket folk i år, förmodligen beroende på vädret. I och för sig tyckte jag att tillströmningen var jämnare än tidigare år då det varit ganska intensivt någon timma mellan 11 och 13 för att sedan tunnas ut. I år tyckte jag att det kom en jämn ström med besökare ända fram till 15 när vi avslutade. Hur som helst var det lyckat och som vanligt prickade vi in fint väder.

Jag passade även på att ta några bilder med Bengans Sonnar 50/1,5 och kan väl konstatera att skillnaderna är ganska små mot min Summilux 50/1,4 asph när man bländat ned ett par steg. Ganska imponerande för en konstruktion från 1929 (har jag för mig). Den är nog ganska lik den pre asfäriska Summiluxen i hur den tecknar har jag förstått. Jag har haft en sådan och jag gillade den också, anledningen till att jag skaffade den nya var att jag ofta plåtar när det är ganska mörkt och på stora bländaröppningar är den nya bättre.

Hur som helst är de flesta gluggar så pass bra att man måste pressa dem för att se skillnad och den är ofta ganska subtil. Jag hade hoppats att få klämma lite på Kristers Fuji X-T1 men han fuskade med att bara ha med sig en Canon-kompakt, får ta det vid ett annat tillfälle. Fast för egen del tror jag att jag blir kvar i mina analoga prylar, jag har alltid fallit tillbaka till dem oavsett vilka digitala apparater jag har. Gillar det helt enkelt, det är något med de fysiska originalen och hur gråskalorna blir utan handpåläggning som tilltalar mig.

OmTag. Konst eller bara konstigt?

Konst eller misstag? Det handlar nog främst om vilka intentioner man har med bilderna. Ofta blir det nog som i det här fallet, en misslyckad bild som kanske blivit till av en ren olyckshändelse som man senare genom att dra i reglagen kan få att se lite häftig ut.

Konst eller bara konstigt, det kan vara svårt att avgöra, jag tror att det har med bildens avsikt att göra? Finns ingen ursprunglig avsikt, som i detta fall till exempel, är det inte heller konst tycker jag. Det blir inte konst bara för att man gör bilden konstig.

Hur som helst, jag skrev om krackelerad film i mitt förra inlägg - alltså film som blivit förstörd vid framkallningen genom för stora temperaturskillnader i de olika baden – och den här bilden är ett exempel på hur det ser ut.

Delförstoringen är 100% från en skanning på 4000 dpi.

OmTag. Mitt sämsta fotominne

En rubrik som man kan fylla i på sin profilsida. Jag har inte skrivit något där trots att jag har ett fotominne som fortfarande väcker lite ångest. För egen del är det annars ganska tunnsått med dåliga fotominnen, kanske beroende på att jag sällan fotar aktivt för just fotandet skull.

Oräkneliga gånger har jag givetvis misslyckats i bemärkelsen att det inte blivit några bra bilder eller att bilderna inte blivit som jag vill ha dem. Men detta ingår i paketet om man går runt och plåtar hela tiden, snarare regel än undantag att det inte blir så mycket att skriva hem om.

Men just denna gång, i min ungdom, hade jag tagit på mig att fotografera min dåvarande flickväns klasskamrater inför den stundande skolavslutningen. Som vanligt på den tiden var det Tri-X i kameran, klasskamraterna samlades utanför skolan och jag arrangerade efter konstens alla regler. Jag gav säkert intryck av att vara betydligt mer rutinerad än vad jag var, åtminstone tyckte jag det. Plåtningen i sig gick fint, jag drog av min rulle, sade hej och åkte därifrån.

En gång i mitt liv har jag lyckats att få en film att krackelera i framkallningen, krackelering beror på för stora och tvära temperaturskillnader ofta att man kör med för kallt sköljvatten. Detta hände mig på just denna rulle, som i sin tur bestod av bilder från mitt livs enda uppdragsfotografering. Alla såg ut som Ben Grimm i Fantastiska Fyran, alltså han som ser ut som en tegelvägg. Det var bara att försöka undvika möten och frågor tills det hela blåst över.

Kom att tänka på detta när jag hittade ett negativ som föreställer Monica, en flickvän för mycket länge sedan.

OmTag. Sjötullen

Det finns många intressanta byggnader på Långholmen i Stockholm. Det här är Sjötullen, uppförd 1764 och använd som tullbyggnad från 1785 till 1857. Idag är det privatbostäder och trädgården förvaltas av Långholmens koloniträdgårdar. 

OmTag. Mina bilder som jag visade i Gnesta 2014

Jag valde att visa bilder på mina föräldrar på årets Gnesta-Plank. Jag har ju skrivit om dem och visat enskilda bilder här på bloggen i omgångar, men jag ville göra något sammanhållet den här gången.

Min mor drabbades tidigt av demenssjukdom som slutligen tog hennes liv 2007. Far tog hand om henne själv i hemmet fram till 2001 då det slutligen blev dags för det särskilda boendet i kommunen där han besökte henne varje dag under resten av hennes liv.

Bilderna är dels från tiden runt flytten från hemmet, en bild från den första julen på det särskilda boendet, en bild från 2006 och den sista på far från 2007. Far gick bort 2010, jag saknar dem.