OmTag
OmTag. Extremväder och flyktingströmmar
Lekplatsen ligger öde, hösten kom hastigt. På bara ett par veckor har vi gått från värmebölja till höst, vädersvängningarna blir tvärare och intensivare. De flesta är överens om att klimatförändringar kommer att ge extremare väder och att det är början på detta vi ser.
Det finns fortfarande några enstaka som inte vill tro på människans påverkan, själv är jag lekman men sällar mig till den förkrossande majoritet forskare som menar att våra utsläpp har en stor skuld till att det ser ut som det gör.
Om vi tänker lite längre kan detta få konsekvenser som kommer att få dagens flyktingströmmar att te sig som i det närmaste som obefintliga. Om stora delar av världens mest befolkningstäta områden genom olika former av extremväder kommer att bli obeboeliga, vilket är en stor risk, kan vi börja snacka om flyktingströmmar.
Undrar hur SD och deras likar kommer att se på det? Får de som drabbas av konsekvenserna av i första hand våra, i den industrialiserade världen, producerade utsläpp skylla sig själva? Kommer man att hålla fast vid att ”det är bättre att hjälpa dem där de är” trots att det inte går att överleva där?
För övrigt är just detta den största anledningen att folk flyr även idag, det går inte att leva där de kom ifrån. Ibland beror det på besinningslöst mördande, ibland av andra orsaker. Visst, i den bästa av världar skulle givetvis ingen behöva fly, men vi måste förhålla oss till den verklighet vi har. Sanningen är ganska enkel, ingen flyr för att de är lata eller för att de tycker det är kul. Det är bara att gå till sig själv om man tror det.
En annan sanning är att vi (i västvärlden) ofta varit med och startat röran i första läget. Vi har också till stora delar byggt vårt eget välstånd genom förtryck och stöd till tyranner som om inte skapat dagens extremism så åtminstone hjälpt den på traven ganska ordentligt. Sedan kan man givetvis tycka att det är skamligt att inte alla av oss lite rikare länder tar sitt ansvar. Men detta är något man bör slå i huvudet på dem som drar sig undan sitt ansvar, och inte flyktingen.
Alla har samma rätt att leva, och för flyktingen är det inget annat än att hen utövar sin grundläggande rätt att leva, något att fundera över för alla främlingsfientliga som vill stänga ute den andre. Förresten kan det även gälla dig eller mig i morgon, då skulle vi nog inte vilja mötas av argumentet: ”åk hem och bli mördade/svält ihjäl så skickar vi ned lite hjälp sedan,,, kanske,,, om vi får något över”.
För dessa människor finns inget sedan där de kommer ifrån, det är liksom anledningen till att de flyr.
OmTag. Bildradion och några gamla bilder
Satt och lyssnade på Bildradio-Görans strapatser på fotomaran samtidigt som jag skannade några nattbilder. Jag hade en hel del skannat tidigare, men trots kunskap hade jag inte backat upp dem och disken kraschade förstås. Tur då att man kan plocka fram sina fysiska original.
Nu är de mörka nätter här igen så nu väntar jag bara in lite lämpligt fotoväder, fuktigt i luften och gärna låga moln, så att kontrasten blir hanterbar. Slänger upp några gamla bilder i väntan på nya.
OmTag. Dags för nya strövtåg
Snart är det dags att ge sig ut på nya nattliga strövtåg med kameran. Jag har mer eller mindre haft ett uppehåll på ett år, suget hade avtagit och jag kände mig klar med nattbilderna på något sätt. Åtminstone försökte jag intala mig det, men nu när det gått lite tid har jag insett att det faktiskt är detta jag gillar att hålla på med och den fotografi som ligger mig närmast.
Man måste gräva där man själv står brukar man säga och detta innebär nog mindre rent geografiskt än vad det innebär mentalt. Om man som mig är utpräglad nattmänniska och dessutom föredrar lugnet och ensamheten före det sociala livet så är det nog den typen av bilder man kan ta. Andra får ta de andra bilderna, huvudsaken är att man följer sin egen känsla oavsett vilka synpunkter andra har om det.
Jag tillhör inte heller dem som är speciellt resultatinriktade med mitt fotograferande. Det finns dem som vill göra det mesta i projektform med tydliga start och slutpunkter. En del kan till och med ha svårt att finna meningen i något man gör bara för att man gillar att göra det. För många måste det finnas något annat som driver, som en utställning eller en bok osv.
Visst jag har inget emot att göra en utställning med mina nattbilder, en bok har jag redan gjort. Men det är inte heller speciellt viktigt för mig, plåtar på nätterna gör jag för att det är mitt sätt att leva, utställningar och böcker är inte min drivkraft. Jag gör det jag gör för att jag gör det och inte kan annat, gott så.
Bilderna är från januari 2013
OmTag. Ett lusthus i natten
Längst ute på udden på Reimersholme finns ett litet lusthus. Det ligger ungefär halvvägs på min vanliga nattrunda med hunden, ofta slår vi oss ned en stund med Essingeledens brus i bakgrunden och kanske lite gnissel när spårvagnen passerar Gröndal på andra sidan vattnet.
Vi har använt lusthuset för att ta in nattens stillhet i många år nu, jag och mina hundar. Efter en stund reser vi oss och går vidare hemåt i Stockholmsnatten.
OmTag. Ibland händer det mer än vanligt
Ibland händer det mer än vanligt, i lördags var det kyrkbröllop när brorsdottern Åsa gifte sig med Jojje. Det var fint och lite rörande, önskar att brorsan fått vara med och uppleva detta men han gick hastigt bort redan 1994.
Sedan var det hem en stund för att senare gå på fest i Vita bergen, det var Micke Berg som hade kalas. Han hade lurats med att han skulle fira sin pensionering. När jag väl kom dit visade det sig att det i själva verket var en bröllopsfest, Micke och Wenke hade gjort slag i saken.
Hur stor är sannolikheten för två bröllop på samma dag? I mitt fall dessutom eftersom jag brukar gå ut på festligheter ytterst sällan. Hur som helst blev det en dag att minnas med många möten med en massa fina människor. Kameran fick vila, så jag har inga bilder från någon av händelserna, det fick andra sköta.
Söndagen gick mest åt till vila, man är ju inte direkt van vid festligheter längre. Jag önskar de bägge brudparen lycka till och tackar för en fin lördag.