OmTag. Färg eller svartvitt? Och lite om bildbehandling.

Vissa bilder funkar bäst i svartvitt och andra i färg, några funkar vilket som. Jag har ju skrivit en del om bildbehandling tidigare och det är ett viktigt ämne för mig. Men för det mesta är det bara mindre justeringar för att komma tillrätta med skillnaden mellan hur sensorn uppfattar saker och ting och hur jag gör det.

Speciellt bilder tagna i mörker blir sällan rätt som kameran väljer att hantera kontraster. Enkelt uttryckt blir de ljusa partierna för ljusa och de mörka för mörka, våra ögon i kombination med hjärnan kompenserar för detta genom att de i realtid anpassar sig till var vi har vårt fokus i motivet. Och vi tar inte in hela motivet med en blick så att säga utan vandrar runt i det med ögonen utan att vi tänker på det.

Så som sagt justerar jag i stort sett alla mina bilder för att få en mer balanserad kontrast. Nästa steg blir att välja hur jag vill presentera bilden och det är där olika insticksprogram eller plug-ins kommer med i bildbehandlingen.

Bara genom att göra olika filmval i t.ex. DxO Filmpack eller Nik Collection kan jag ofta få bilderna att se ut mer som jag vill ha dem. Detta med hur vi vill att våra bilder skall presenteras är alltid en smaksak så min poäng med exemplen är inte att alla skall tycka att mina val är de bästa. De visar bara hur man kan ändra uttrycket i en bild genom att till exempel välja olika filmförval eller presets.

För övrigt gjorde vi likadant på den analoga tiden där vi hade våra olika favoritfilmer och när det gällde åtminstone det svartvita även valde olika framkallare och framkallningsmetoder för att få det dit vi ville ha det. Skillnaden då var att man var bunden till den rulle man hade i kameran och den framkallningsmetod man valde, nu kan man gå in och hantera varje bild individuellt i efterhand och till och med göra en massa olika varianter från samma bild, såväl färg som svartvita om man vill.

Jag har upptäckt med mig själv att jag ofta ett par år senare gör en bild annorlunda än hur jag gjorde den då den var nytagen som exempel. Hur som helst, här kommer några exempel från en bild jag tycker funkar lika bra som färg som för svartvitt. Jag visar här dels originalfilen som den ser ut från kameran och hur den blev när jag bildbehandlat den och dessutom hur bilden blir när jag utgår från den bildbehandlade bilden och använder DxO Photolab 7 för att välja några olika filmer.

Originalfilen.

Bildbehandlad i Lightroom.

Fuji Acros.

Kodak TMAX 400.

Kodak Portra 160 NC.

Agfa Precisa 100 (en gammal diafilm som jag inte tror finns längre).

OmTag. Färg på lite olika sätt.

Profil för Kodacrome 64.

Vill åter igen propagera för DxO Filmpack 7 som jag kör som plugg in i Lightroom och Photoshop. Normalt använder jag den i konvertering till svartvitt men nu körde jag lite i färg för omväxlings skull.

De olika filmerna man kan välja (vilket är de flesta) är väldigt exakt framtagna då man mätt upp originalen efter konstens alla regler och skapat profiler efter dessa. Man får alltså en bild som till hur den tecknar gråskalan eller färger, kontrast och korn är så nära man kan komma jämfört med originalet.

Men det stannar inte där, man kan sedan justera alla parametrar som man själv vill ha dem och även blanda med ursprungsfilen efter eget tycke. Med andra ord kan det även vara en bra startpunkt som man kan jobba sig vidare ifrån.

För egen del justerar jag filen i Lightroom först så att den blir som jag vill ha den när det gäller ljus och kontrast innan jag konverterar, så gör jag oavsett om det skall bli en svartvit bild eller en färgbild. Ibland justerar jag lite mer efter konverteringen, kanske ljusa upp och mörkar ned något område osv. innan jag slutligen lägger till en ram.

Profil för Fuji Superia Reala 100.

Jag är personligen ganska petig med hur jag vill ha framförallt mina svartvita bilder. Färgbilderna brukar jag normalt bara köra som de är från Lightroom, inklusive justeringar för ljus och kontrast givetvis. Men jag ser att det finns minst lika mycket att göra i färgbilderna så jag kommer säkert jobba vidare med detta.

Konverteringar kan ge allt från ganska drastiska skillnader jämfört med originalfilen, som exempel bilden där jag använt profilen för Kodacrome 64, till mer subtila skillnader som i fallet med Fuji Superia Reala 100 och allt där emellan. Kodak Portra 160 VC ger lite mer ”färgsprakande” färger än Superia men inte på långa vägar som Kodacrome 64, den ger också en något mjukare kontrast än Kodacrome 64.

För min del och för mina bilder är bildbehandlingen direkt nödvändig för att få fram den känsla jag söker. Detta är ingen kritik mot andra som kanske kör mera ”rakt ut ur kameran”, vi kan bara själva avgöra hur vi vill ha våra bilder och vad som passar oss.

Profil för Kodak Portra 160 VC.

PS: Om ni redan har Nik Collection så funkar det bra att använda Color Efex också, men Filmpack 7 är ett snäpp vassare på konvertering tycker jag. Med Color Efex kan man ju även göra så mycket mer så jag tycker inte att det ena ersätter det andra utan snarare att de kompletterar varandra.

OmTag. Roten och trumpeten.

Min fotografiska stil kännetecknas av att jag inte har någon. Eller det är väl inte riktigt sant, de flesta bilder vi tar har ju någon form av personligt tonläge över sig. Det är därför vi kan känna igen olika fotografer när vi ser deras bilder även om vi inte sett just den bilden tidigare. Fast jag måste medge att mitt fotograferande spretar ganska kraftigt.

Roten har jag tagit massor med bilder av, det går alltid att hitta nya vinklar och varje gång tycker jag att jag ser något nytt i den.

Trumpeten fastnade jag för när jag såg den, motivet väckte något inom mig. Kanske mina drömmar från ungdomen att bli musiker, eller kanske det magiska i en trumpet hanterad av till exempel Miles Davis?

OmTag. En nattsväng till Kungsholmen.

Vi tog en promenad till Kungsholmen hunden och jag. Det är en fin strandpromenad på öns norra sida från det "nybyggda" området som kallas Västermalm till Sankt Eriksbron, eller hela vägen bort till Stadshuset om man vill. Några bilder blir det alltid, många fler givetvis men jag väljer två. Den ena visar strandpromenaden vid Hornsbergs Strand med Essingeleden i bakgrunden och den andra visar Sankt Eriksbron från Kungsholms Strand.

OmTag. Hundar.

Jag är en så kallad hundmänniska, alltså en person som älskar hundar. Jag har haft hundar en stor del av mitt liv, det började med en scheltiekille (dvärgcollie) när jag var 12 år, sedan har det varit hundar i stort sett hela tiden med undantag för en period då det inte fungerade med jobbet.

Bilden med Globen tog jag när jag varit på hundmässan eller Stora Stockholm som den heter i Älvsjö i december 2015. Det var några lustigkurrar som var ute och sprang på järnvägsspåren så det gick inte att åka pendeln till Södra Station vilket varit det normala för mig. Därför passerades Globen på vägen hem.

Jag hade några månader tidigare förlorat min Sally och det skulle dröja ytterligare nästan 10 månader innan jag kunde hämta hem min fantastiska Tobbe som jag lever med nu. Den sista bilden tog jag nyss när vi tog en sväng runt Reimersholme Tobbe och jag.

Sally, här är hon gammal och det är en av de sista bilderna jag har av henne.

Här ligger Tobbe och tittar på sin korningsplakett.

Reimersholme nyss.