OmTag. Negativet/raw-filen.
”The negative is the equivalent of the composer's score, and the print the performance.” Skrev Ansel Adams.
Så ser jag det också både med negativ och raw-filer. Jag försöker exponera så att bildfilen innehåller så mycket information som möjligt utan att klippa högdagrar och/eller sota igen lågdagrar.
I det digitala måste jag främst vara varsam med att högdagrarna inte klipper då uträtta partier utan information upplevs som betydligt mer störande än helt svarta partier i den färdiga bilden.
Det är också därför jag föredrar objektiv med hög upplösning och skärpa och en relativt neutral återgivning. Om jag har med mig så mycket information som möjligt när det gäller såväl ljus och kontrast som detaljer, upplösning och skärpa i ursprungsfilen så har jag maximala möjligheter att sedan jobba med denna för att den slutliga bilden skall bli som jag vill ha den.
I exemplet är den första bilden konverterad rakt av till svartvitt med förinställningen för Fuji acros och i den andra har jag valt en förinställning lite mer åt vintage hållet med lägre kontrast och mer överstrålning.
Jag minns ett heldagsseminarium med Stefan Olsson vid spakarna. Och det här med att klippa det vita respektive det svarta. Som han sa, det beror på vad bilden berättar. Det är skillnad mellan en brudklänning och "den lilla svarta". Man drar in nivåerna, eller ännu hellre kurvan så att den ligger på gränsen. Och skillnaden mellan en S-kurva och en omvänd. Om jag nu förstod Stefan Olsson rätt.
/Gunnar S
/Affe
Ansel Adams beskrivning att negativet är partituret och kopian konserten är perfekt. Mvh Wolfgang
/Affe