OmTag. Att förlåta är att sätta en fånge fri och upptäcka att den fången var du själv.
Många har gjort ordentliga klavertramp, för att inte säga magplask genom åren. Inom politiken är det snarare regel än undantag, vem mins inte ”jag har inte haft någon sexuell relation med den kvinnan.” Vi som är lite äldre kommer kanske ihåg Fälldins: ”Ingen ministerpost lockar så starkt att jag skulle kunna överge min övertygelse vad gäller kärnkraften!”, som efter valet förvandlades till ett: ”jag ställdes inför en mycket svår kompromiss.” Eller hur den ansvariga politikern i Rinkeby under en debatt om rasism och främlingsfientlighet uppmanade den upprörda folkmassan att sjunga: ”We shall overcome”.
Kommer vi in på idrottens område finns en mängd avslöjade fuskare, den ena dopingskandalen har följt på den andra. Andra fuskare har blivit nära nog nationalhelgon, vem kommer inte ihåg Maradonas "Guds hand". Eller för att ta något från nutid, Holländaren Arjen Robben som lurar till sig fördelar genom att falla på minsta grässtrå som råkar stå i vägen.
Gemensamt är att vi upprör oss, men när den första upprördheten lagt sig brukar vi även se de goda sidorna hos personerna och vad de gjort. Om inte så är vi i alla fall som regel förlåtande, det var den omänskliga pressen som orsakade fuskandet och så vidare.
Jag kommer att tänka på detta när jag ser en del naturbilder i dag, naturbilder som är väldigt influerade av en annan fuskare, Terje Hellesø. Att stämningarna var upprörda när han avslöjades som fuskare är förklarligt, väldigt många såg upp till honom och han hade även själv bidragit med en väl hög svansföring. Men att man efter detta förträngt honom till den grad att han mer eller mindre blivit en ickeperson inom svensk naturfotografi tycker jag är tragiskt.
För mig påminner det om hur man i de gamla kommuniststaterna retuscherade bort misshagliga personer och rent fysiskt suddade bort dem ur historien. Tittar man på naturfoto idag skall man vara blind för att inte se att Terje Hellesø var en stilbildare och föregångare till ganska mycket av den mer subjektiva naturfotografin. Ändå refererar man sällan eller aldrig till honom som inspiratör.
Ett antal fuskbilder för att uppnå det ouppnåeliga ett gigantiskt magplask följt av nervsammanbrott och en helt spolierad karriär för att inte tala om alla personliga relationer som säkert tagit stryk och/eller avslutats. Räcker inte detta, kan man inte nöja sig med detta.
Vi har en del att lära från idrotten, visst Robben snubblar på grässtrån och fuskar till sig fördelar men han är också en fotbollsspelare av yppersta klass. Dags att ge Terje Hellesø det erkännande som han faktiskt förtjänar, dels för sina egna bilder givetvis, där ju den förkrossande majoriteten inte handlar om fusk, men kanske framför allt för hans bidrag till att visa att naturfotografi inte bara behöver vara ett, ur ett fotografiskt perspektiv, tråkigt artbeskrivande.
Hårt straff att bli helt ignorerad sedan kan tänkas men han skulle kanske bli förlåten om han berättade lite mer om historien. Jag har inte följt allt vad som hänt så han har kanske redan gjort det.
Anders: Det kommer alltid finnas de som tycker att jag skulle gjort mer, men jag förstod redan efter några månader att det skulle vara moment 22. Och hela tiden drog det igång nya spekulationer. Alla rekommendationer jag fick från de närmaste och många kollegor var att jag skulle låta det vara och sedan försöka tänka vidare. Lära mig av misstagen och alltså gå vidare. Att jag aldrig gått ut och sagt exakt med vad jag fuskade, handlar om det samma. Det skulle alltid saknats något, enligt några. I min blogg finns erkännanden - så även i olika teveintervjuer, framträdanden för publik, radio och olika tidningar. Sedan att det även dök upp nya "avslöjanden" som jag också mycket tydligt gick ut på flera sätt och förnekade. Att förneka osanningar är också ett erkännande.
Torbjörn: Visst är det roligt med rykten och spekulationer, även från Söderhamns Fotoklubb där jag var medlem under flera år. Tre av dessa "företrädare" ska man däremot ta med en nypa salt - då det ligger annat bakom. Som jag inte offentliggör, naturligt nog. Men det handlar inte om hemligheter i någon form, om något jag gjort. Finns inget lik i skåpet från mig sida, från tiden i Söderhamns Fotoklubb. Det är rykten och osanningar!
Lars Olov: En annan myt som man försökt sprida i allt detta är hur jag agerat som person mot andra, även innan. Kaxig? Självsäker? Och att jag jagat andra med blåslampa. som jag också hört i detta. Detta är inget annat än elakt förtal av mig som person, för att kunna rättfärdiggöra "kampanjen" mot mig. De flesta jag har känt en lång tid, så även ett antal av mina nära vänner och kollegor - väljer oftast att skratta åt detta. Då meningen med sådana rykten är hur tydlig som helst. Jag har alltid varit rak och tydlig med mina åsikter - sedan kan vi ju fortsätta att diskutera detta andra när vi träffas i verkligheten? Så får vi se vad du tycker efteråt; om dessa rykten visade sig vara rätt bild av mig.
Margareta: Alla mina uttalanden om att man inte får ta bort eller lägga till om man säger motsatsen, är givetvis fusk om man ljuger om det. Fusket är det samma för mig, även om jag också gjorde det misstaget. Skulle också varit en fördel om du citerade mig på rätt sätt, då jag pratat om detta i många föreläsningar och kurser. Vilket jag fortfarande gör. Man får ju egentligen göra precis vad man vill, så länge man inte ljuger. Så klart! Sedan har jag ofta använt citat från andra fotografer som sagt detta, och även nämnt deras namn. Men det har väl fallit bort här? Och det med konstnären och att jag gick hårt fram mot henne; här har jag hört de mest otroliga historier - och samtliga FULLKOMLIGT OSANNA. Jag gick ut med detta i min blogg, när det skedde. Fick råd att skicka en faktura på 20 000 kronor vilket jag gjorde, tog även bort hennes namn från bloggen efter ett kort tag. gjorde sedan upp med hennes mamma över telefon - och några pengar behövde aldrig betalas in. Detta är SANNINGEN! Inget annat! Jag gick aldrig hårt åt henne, och den enda jag pratade med var hennes mamma.
Berätta mer om denna historien? Tycker det räcker mer än väl; efter mängder av intervjuer i teve, radio, media och inte minst på min blogg där jag skrivit ett stort antal inlägg om detta. Och har du inte följt med om jag redan gjort det, så är det märkligt att du då inledningsvis kan tycka att jag borde berättat mer.
Så, nog om detta!
Tack än en gång Alf för dina ord om detta. :)
Jag har konsekvent valt att undvika alla diskussioner med "lynchmobben", dels här på Fotosidan men också på Flashback. Det har räckt mer än väl med alla de kommentarer som figurerat redan. Mina nära vänner, familj och närmaste kollegor har valt att ta diskussionen privat. Självklart!
Och jag har fått nyttig lärdom av allt detta, självklart! Men alla former för diskussioner jag haft har jag valt att ha med människor där nivån varit så konstruktiv och seriös som möjligt. Jag har också tvärtemot all form för behandling från flera i detta valt att fortsätta. Gå vidare som naturfotograf. Hålla i fotokurser, föreläsningar, ge ut böcker mm. Men med en stor och nyttig lärdom rikare.
Det kanske finns flera där ute som känner att jag inte kommunicerat med dem, men det skulle varit en omöjlighet. Men jag har varit flitig i min blogg och gjort ett antal uttalanden om detta. Jag helgonförklarar inte mig själv på något sätt (jag är inte dum), men jag stärker mig själv och fortsätter mitt skapande - och förhoppningsvis kommer fortsätta utveckla mitt naturfotograferande. På mitt sätt, som jag också redovisar.
Jag gick ur Fotosidan under september 2011, då min gästbok här fylldes av hjärndöda hat- och idiotkommentarer. Jag valde däremot för ungefär ett år sedan att återvända som ny medlem. Men jag är inte aktiv, på något sätt. Visar några bilder och tittar på några bilder. Det är allt, och det kommer fortsätta så.
-affe