En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Strövarkort 201. 785 meter trist gatufoto är väl inget att snacka om?

Börjar bli lätt less på allt tugg om gatufoto och all fundamentalism som omger den. Vad fan spelar det för roll vad HCB eller Winogrand gjorde för tusen år sen? Förutsättningarna har förändrats så i grunden sen den tiden att det inte längre finns någon gatufotografi att tala om.

Bara för att man traskar runt några timmar på stan och hugger gluggen upp i fejan på folk man möter, är man inte någon gatufotograf. Man är bara en helt vanlig plåtnicke som gör en massa (oftast oerhört tråkiga) exponeringar av människor som är ute för att handla, käka eller gudvetvad.

Det var nån som för ett tag sen skrev att all fotografi egentligen är dokumentär. Åtminstone den som icke-kommersiella fotografer ägnar sig åt. Man plåtar det som finns framför nosen på en och sen är det inte mer med det. En sorts verklighetsavbildning alltså.

Själv är jag så trött på alla svartvita, misstänksamma nunor som stirrar mot mig från sånt som pretentiöst nog kallas för gatufoto. Kan inte alla berätta om sina egna spännande eller urtråkiga liv i stället? Om 20 år är dagens mjölkförpackningar historia som man glömt utseendet på.

För att demonstrera vad jag menar laddade jag Ricoh'n en dag och avverkade så där en 785 meter stockholmsgator. Det tog väl en halvtimme ungefär. Svartvitt och hård kontrast förstås. Resultatet? Några trista exempel på det kommer här.

Inlagt 2015-07-04 11:39 | Läst 2757 ggr. | Permalink

"Gatufoto handlar kanske om att fånga dom unika stunderna, tillfällen som på en bråkdel av en sekund uppstår i gatuvimlet och sedan försvinner i evigheten. Kräver nog en hel del kännedom om mänskligt beteende, platsen man dokumenterar och en smula kunskap i sociologi. Annars blir det bilder på människor som går står och sitter och petar näsan." Förresten petar näsan såg just en bild inom mig". Somliga vill hävda att gatufoto är lätt det är det inte förbanne mig. Ha de gott i värmen /H-Å"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag håller med dig om att de gamla gatufotograferna fortfarande spökar för många som traskar runt på gator och torg i dag. Vi kan ju inte skildra gårdagens värld, som de gjorde, i dag. Nu är allt annorlunda och då blir ju bilderna annorlunda också. Men det behöver ju nödvändigtvis inte betyda att dagens gatufoto bara är skräp. Det fanns mycket skräp på HCB:s tid också. Bilder på människor som promenerar på stan är mestadels intetsägande och ointressanta. I dag, kanske man ska tillägga. Om 20 år är de högintressanta. Vill man ta bilder som är intressanta i dag får man nog anstränga sig lite mer. Någon detalj, knorr, ska väl bilderna innehålla som gör bilden intressant, inte bara för fotografen utan även för betraktaren. Finns det då några knorrar i dina bilder här? Inte så många, för mitt öga, kanske. Flickan med proppfull mun på näst sista bilden har en liten knorr. Liksom flickan i första bilden som håller i hatten för att det förmodligen blåser.
Svar från goranton 2015-07-04 15:09
Näe, det var just det som var grejen: att det inte finns nån knorr alls i mina bilder i detta inlägg. Bara knäpp rätt av under nån halvtimme. Ungefär som jag uppfattar massor av dagens gatufoto. Man gör det för lätt för sig, anstränger sig inte. bara trycker av.
Och visst har du rätt om morgondagen; det var vad jag menade med dagens mjölkpaket.
Gatufoto handlar kanske om att fånga dom unika stunderna, tillfällen som på en bråkdel av en sekund uppstår i gatuvimlet och sedan försvinner i evigheten. Kräver nog en hel del kännedom om mänskligt beteende, platsen man dokumenterar och en smula kunskap i sociologi. Annars blir det bilder på människor som går står och sitter och petar näsan." Förresten petar näsan såg just en bild inom mig". Somliga vill hävda att gatufoto är lätt det är det inte förbanne mig.
Ha de gott i värmen
/H-Å
Svar från goranton 2015-07-04 16:05
Vilket var vad jag försökte säga: gatufoto är det svåraste som finns. Många känner sig kallade men få äro utvalda skulle man kunna säga.
Hej, det finns två saker som bekymrar mig vad det gäller det man kallar gatufoto. Det första är att det alldeles för ofta saknas en komposition. Det ser helt enkelt ut som skit, lite som japansk fotografi, där man började plöja rakt fram på gatorna och publicerade allt huller om buller. De andra är att man skiter i folk, går fram, ställer sig framför, kameran på magen, och knäpp. Osynligt, ja men vad då?
För mig är det ett ytterst otrevligt förhållningssätt. Kolla in Sofia Sandströms POETISKA gatubilder. Helt oslagbara bilder från gatan, i Sverige, idag.

Det som mig också är att nästan alla sk gatubilder saknar det avslappnade. Folk vilar liksom inte i bilden. Jag tror att om man ska plåta på gatan får man gå tillbaka till mötet, sensualismen och poesin.

Annars, ha en skön sommar.
Svar från goranton 2015-07-04 18:17
Du sätter fingret precis på vad jag försökte säga. Jag drar mig till minnes vad Tarkovskij sa till Erland Josephson: "Säg inte hela tiden att du förstår. Det jag försöker säga är inte alls enkelt."
Gatufoto handlar om möten och om komposition. HCB talade ju alltid om geometri och den är essentiell anser jag. Att skapa efter det gyllene snittet är det som gör bilden möjlig att ta in och njuta av. Vi behöver helt enkelt nån sorts balans och harmoni för att kunna tillgodogöra oss vad man försöker berätta. Sen kan det handla om mjölkpaket eller en blick av sensualism.
Ha en skön sommar själv!
/Göran
Jag tycker att det ofta verkar saknas något man vill berätta om i dagens gatufoto, det blir ofta mer att anonymt plåta "avvikare" eller folk som man tycker ser lustiga ut, jag har aldrig förstått mig på detta riktigt, en empatilös och fantasilös form av plåtande tycker jag. Det verkar också blivit lite av tävling i "titta vad jag vågade trots att gubben/gumman blev jättearg".

Men som sagt ofta saknar jag någon tanke: Vad vill man berätta med sina bilder och varför?

-affe
Svar från goranton 2015-07-04 20:04
Exakt. Bilder är kommunikation och har man inget att berätta så blir det bara tomt och tyst. Vilket det alltför ofta är i dagens så kallade gatufoto.
Ha det gott!
Göran
Jag upplever också att det visas bilder av typ "titta vad jag vågade trots att gubben/gumman blev jättearg" och ogillar det starkt.
Svar från goranton 2015-07-04 22:01
Ja, mod kan ju faktiskt vara att avstå också.
/G
Känsliga saker nu när alla e gatufotografer! :)
Du kan bli anmäld till DO! ;)

Ha det bra i sommarvärmen Göran!
/Bengan
Svar från goranton 2015-07-04 22:00
Ja, dessa mobilkameror :). Ha det gott själv. /Göran
Jag kan i princip hålla med, men jag förstår inte vitsen med att medvetet plåta bilder du själv tycker är poänglösa och dessutom utsätta dem för överdriven bildbehandling.
Håller med Anders F. Det vore mer pedagogiskt om du visade dina bra gatufoton. Gärna att du ger positiva kommentarer till andras, i ditt tycke, bra gatufoton och på så sätt påverkar utvecklingen. Men du kanske inte hittar några :)
Jag kan verkligen hålla med om att gatufoto är svårt. Att fånga ett ögonblick som känns unikt, är berättande och med bra komposition är ingen man snyter ur näven precis, Men det kan nog ta lite tid att komma till denna insikt.

Det märks att många som lägger ut gatubilder är nöjda med en liten del i bilden, att man vågat höja kameran, att man ser ett mönster, en konstrast osv. Det är en del av en utvecklingsprocess. Det tar tid att få rätt på allt och alla kommer inte ens dit. Jag tycker det är svårt att kritisera någon som är i denna process om bilderna inte presenteras som ett färdigt verk som i en bok eller en utställning.

Jag tror det underlättar för dem som är i en intensiv utvecklingsprocess att det finns folk som visar bra gatufotografi, skriver om gatufotografi osv. Just bra resonemang om gatufotografi är en bristvara.

Även om man tittar på andra motivområden på de stora fotosajterna så dominerar de ofärdiga bilderna, inget unikt för gatufoto.