Att sitta i London

Man går en del i London. Sliter sulor och odlar blåsor. Hälplåster och bekväma skor är ett måste. Ändå väntar fotvård vid dagens slut. Men det kan det vara värt. För stan är omöjlig att upptäcka om man inte fotvandrar.

En stad är sina människor. Dom som bor där och dom som hälsar på. Alla bildar dom den mix som gör staden och dess själ. För städer är besjälade. Av goda eller mindre goda krafter. Det brukar kännas  redan vid stadsgränsen.

Att London är gott besjälat håller många med om. Jag kan åka dit och bara vara. Utan andra krav än en pint på puben efter fyra. Att få prata väder med en gammal dam på bussen. Eller se den där fantastiska utställningen man kommer att minnas åratal senare. Att bara finnas till i London räcker.

Här kommer en räcka bilder på människor i London som satt sig att vila. Ryggen, fötterna, hjärnan. Och som finns där. Även när jag inte gör det längre.

För övrigt är ni alla fortfarande lika välkomna att titta på min utställning på 591 Photography Blog.

Klicka på den här länken för att komma direkt till mina 60 svartvita bilder från olika håll i världen, tagna mellan 1976 och 2012.

Vernissage av min utställning Ramblin'

Så var den då klar. Min utställning Ramblin' finns nu till beskådan på 591 Photography Blog. Det är en sammanställning av 60 bilder tagna mellan åren 1976 och 2012. Alltihop är i svartvitt och jag har använt både analogt och digitalt samt en massa olika kameror.

Tryck på den här länken för att gå direkt till galleriet.

Välkomna in för en titt!

Ett krossat självporträtt (är också ett självporträtt)

Det är inte helt ovanligt att ens självbild får sig en törn ibland. Det kan ha sina randiga skäl och rutiga orsaker, men faktum är att man sällan ser det så tydligt som i mitt alldeles nytagna självporträtt från London.

Annars är jag sällan självbespeglande i någon högre grad; sånt får andra syssla med. Men ska ändå nåt göras måste man göra det själv. Så Ladies & Gentlemen: Here I am.

På lördag är det vernissage. På 591 Photography Blog kommer min utställning Ramblin' då att läggas upp. Och ni är alla så välkomna att gå in och kolla.

Bonusbild. Också jag på nåt sätt.

Ingen Tri-X men skitigt i London

Jag är tillbaka. Åter från staden jag älskar: London. En fin vecka men kall. Fast inte lika kall och snörik som här tydligen.

Det blev ingen Tri-X. Bara kort. Fast det betyder ingenting. Det är bilderna, uttrycken i dom som är viktiga. Inte kameran, tekniken.

Jag vill ha mina bilder lite skitiga. Svarta, korniga, kontrastrika. Det funkar digitalt också. Och skärpa är en relativ egenskap, rätt överskattad. Jag vill ha känslor, stämning. Här är några kort från mitt work in progress. The GREAT British är arbetsnamnet.

Och den 21 april kommer min exhibition upp på 591 Photography Blog.

London, gamla Tri-X och analogt till salu.

När man ska ut och resa måste man packa och ska man packa behövs en väska. Den finns i källarförrådet och där finns också - nånstans - en kartong med en massa negativ i pärmar. Tri-X mest och småbild. Resultat av knäppandet från slutet av sextiotalet och framåt.

Efter att ha slagit i skallen i en hylla - ljuset går på timer och slår av efter ett par minuter - stod jag så med en pärm i handen. Negativ. Inte dom äldsta och långtifrån alla, men ändå. Och si, där fanns ett par Londonkort och ett från pensionärsorten Clacton på ostkusten som jag kunde skanna in.

Och då insåg jag varför filmtiden och det analoga plåtandet hör till det förgågna för min del. Repor och fläckar, en massa retusch och efterarbete. Och jag får inte ens känns den goda doften av mörkrum. Näe, det blir digitalt hädanefter. Nån som vill köpa mina Contax-smällor? Två G2:or och fyra gluggar?

I morron drar jag till London. Digitalt. Vi hörs!

London Zoo

London, Oxford Street

Clacton