Gatu-Japan 2.0

Det fanns mer varifrån korten i det förra bloggeriet kom. Japanska analoga knäpp alltså. Det är lite spännande att rota runt i det gamla när man inte förmår skapa något nytt. Varje vinter lägger år på mina axlar. Inte ens under en sån här mönstervinter, utan snö och extrem kyla, blir det mycket knäppt.

Men en japansk vår är något jag drömmer om. Körsbärsblomningen har jag förhoppningsvis kvar. Och att få ligga under träden och sörpla whisky medan kronbladen lägger sig över mig som florsockret på ett semmellock är en vision av paradiset. Om jag bara snällt äter mina d-vitaminer så kan det kanske bli verklighet en dag.

Klicka på korten så växer dom

Tokyo

Kyoto

Kyoto

Kobe

Nara

Itsukushimaportalen i havet, Hiroshima

Kyoto

Kyoto

Tsuwano

Kyoto

Kobe

Analogt gatufoto eller strövarkort från Japan

Senast jag plåtade analogt var för tre år sen under en resa i Japan. En jävla massa Ektachromerullar blev det, men eftersom jag helst betraktar världen i svartvitt så har jag suttit här och pulat lite med Silver Efex Pro 2. Man kan faktiskt skruva på en massa kranar i det programmet och få till det riktigt gott med korn och svärta som minner om fornstora dar med pressade Tri-X och Brovira nummer 5.

Eftersom det just nu råder undantagstillstånd i det här landet, vinter alltså, gör man bäst i att hålla sig på kammaren och drömma om den gris som flytt, som Magnus Hedlund skrev. Och kanske planera för kommande resor.

Dominikanska Republiken i februari, London i april och Spanien i juli. Ska man kanske packa den analoga smällan och ladda upp med film? Dia eller negativ? Svartvitt? Det tål att tänka på, men det finns ju tid till det. Och en liten, liten digitalare kan man väl alltid smussla med. Om inte annat för bloggandets skull.

Här kommer ett gäng strövarkort från Japan. Analogt så det skriker om det.

Kyoto

Tokyo

Nara

Tokyo

Mt Fuji

Nara

Tokyo

Tokyo

Tokyo

Tokyo

Bakom glas

Visst är det skönt med ett filter mot tillvaron. Ett skydd mellan sig själv och verkligheten. Antingen man befinner sig bakom eller framför glaset så slipper man direkt kontakt. Och med all trängsel är det  befriande att få ta skydd bakom ett tjockt glas ibland. Gärna pansarglas. Eller plexi.

Kameran är ett sånt glas. Med den mellan självet och realiteten runt omkring kan man vaccinera sig mot det obehagliga. Jag har plåtat sånt som bär emot; död, våld, olyckor, gemenhet. Och klarat av det för att jag haft kameran som en sköld. Och tröst.

Men det är farligt att alltid ha den där mentala kondomen på sig. Så ibland måste man chansa. Låta det råa obearbetade livet få välla över en och dra en med utför fallet och nästan dränka en. Släppa in dom obehagligaste, mest obearbetade känslorna.

Fast livet bakom glaset kan förstås också vara behagligt. Dekorativt. Och de är en del av staden och gatorna.

Paris, Frankrike

Stockholm, Sverige

Stockholm, Sverige

Stockholm, Sverige

Stockholm, Sverige

Stockholm, Sverige

Stockholm, Sverige

Hundens bästa vän?

Jag har varit med katt sen i julas men nu har hon återvänt till hemmabasen. Och det känns tomt, förfärande tomt. Att en liten katt kan lämna ett sånt hål efter sig är märkligt.

Fast egentligen är jag hundmänniska. Humlakatten är ett undantag. Hund är jag uppvuxen med och mentalt beroende av. Nu har jag ingen egen längre, men i samma hem som kissen bor också Vasastans mördarhund. Eller Milda Hilda, en stolt staffe och 18 kilo kärlek.

Så det är väl inte konstigt att jag ibland riktar sökaren mot hundar jag möter. Och deras människor. För det är kombinationen människa/hund som är spännande. Vem den ena blir tillsammans med den andra. Sådan hund sådan husse alltså. Och tvärtom.

Madrid, Spanien

New York City, USA

London, Storbritannien

Stockholm, Sverige

Berlin, Tyskland

Malmö, Sverige

Stockholm, Sverige

London, Storbritannien

Amsterdam, Holland

Nytt år, inga föresatser

Jag har uppnått den ålder då man inte behöver lova något längre. Och ändra sig får man göra när och så mycket man vill. Eller inte vill. Jag kan tycka en sak om morronen, en annan till lunch för att på kvällen uttrycka en tredje åsikt. Det är åldrandets privilegium.

Med det följer att nyårslöften också är ett passerat stadium. Nytt år, vad är väl det? En av alla dessa märkliga gränsdragningar vi människor är så besatta av. Till nyåret fullkomligt exploderar de: föresatser, årskrönikor, framtidsprognoser, sammanfattningar, det kommande årets ditt och datt.

Jag säger nej tack! Och drar en liten repa på gatorna och lyssnar till musiken. Världsmusiken. Den som må ha fötts i skogen men lever i asfalten.

Gott nytt år på er.

New York City, USA

Paris, Frankrike

Dublin, Irland

Istanbul, Turkiet

Brisbane, Australien