Porträtt av folk på gatan - eller våldtäkt av dom?
Porträtt av folk man bara stöter på - på gatan, i en affär, vid en pyramid - berättar det egentligen något om dom? Jag menar, blir det till nåt mer än bara en snabb registrering av deras yta?
Jag har inget riktigt svar på den frågan, men jag tycker att man bör ställa sig den som fotograf. Anledningen är att det finns så mycket gatufoto som gör anspråk på djup och konstnärlighet bara för att bilderna just är tagna i rappet, utan att fotografen känner personerna på bilden.
En av dom där upphöjda plåtisarna är Bruce Gilden. Han överfaller folk på trottoaren och bränner av en blixt rätt i fejan på dom. Resultatet blir förstås bilder på folk som ser skräckslagna, halvknäppa eller förbannade ut. För det har Gilden rosats och han ska snart hålla en workshop på Fotografiska.
Själv har jag väldigt svårt för Gildens typ av fotografi och jag är rädd för att det bara spär på svårigheterna med att fotografera okända om allt fler sätter blixtkanoner i nunan på dom. Alla måste ju få ha rätt till sin frizon.
Det är så lätt att förvränga människor och deras utseenden. "Titta vilken tjock gubbe! Honom måste jag ha en bild på." "Kolla den där tantens roliga frisyr. Plåta!" Ja, ni vet jag menar.
Men plocka fram respekten. Använd din mänsklighet, känslan för humanism. Då kanske varken den feta magen eller risiga frisyren är så kul. Då kanske ett ansikte, en blick, ett uttryck är mera spännande än aldrig så grimaserande människor på New Yorks trottoarer. Och du kanske får till ett möte som blir till något mer: en kontakt.
Bilderna är från London, veckan före påsk.
Trevliga bilder, som jag nog tycker pekar på personligheter, men kanske inte djup.
Människor är spännande! //PeterL
Den här programmet på SVT Play tycker jag ger en mer nyanserad bild av Gilden, utan att försvara hans metoder. http://www.fotosidan.se/cldoc/portratt-i-fokus-pa-svt-play.htm
http://inmotion.magnumphotos.com/essay/coney-island
Det viktiga är nog syftet med bilden och om syftet är att visa folk som "man tycker ser roliga eller konstiga ut" och man dessutom förstärker detta i sina bilder så undrar jag om det inte är samma människor som ägnar sig åt detta som i sin barndom var de värsta mobbarna på skolgården. Det tyder på en brist på empati om man över huvud taget gillar den typen av bilder tycker jag.
-affe
Och vad gäller en större tolerans på Manhattans gator än på exempelvis Trosas eftersom det finns fler knäppskallar i New York så stämmer det säkert. Det gör dock inte själva påhoppet mer legitimt.
/Göran