Rostiga vårtecken
Rosten ville inte släppa. Det gick trögt för kroppen och för knoppen under några veckor och vädret ville inte hjälpa till. Men jag tvingade mig ut ändå. Med kameran. Gick mina vanliga hälsostigar och jagade första vårtecken.
Som jag skrev rosten var stark, hade inget kort i kameran.
Hur är det möjligt, frågade mig min man när jag kom hem… Ja, hur kunde jag glömma kortet…
Stegmätaren visade över sju tusen steg så promenaden gav något. Lite av det rostiga trampades bort.
Dagen därpå var dimmig och jag var på sisådär humör, men det blev några inte märkvärdiga bilder. Gillar dimmor och brukar gilla bilder med dimmor som motiv, men det behövs lite ljus, en svag solstråle bakom dimslöjor. När det är jämn grått och mycket fuktigt blir allt småtrist… Och dimmorna tunga…
Under en gammal bok i skogen i närheten gjorde en första blåsippa mig lycklig! Tänk en liten blålila knopp och allt blev annorlunda. Som vid förtrollning!
Har lite av det rostiga kvar att bekämpa, men jag är på G… liksom våren.
Mina första bilder för i år blev en blandning från skogen, Haverdalsnaturreservat, Haverdalsstranden och trädgården. Lite rostiga vårtecken…
Tack för att du delar med dig!
Hälsningar Halina
Jag ska vädra min kamera i alla fall ;-)
Hälsningar Halina
Hälsningar Halina
Hälsningar Halina
Hälsningar Halina
Hälsningar Halina
Hälsningar Lena
HaD/Gunte..
Hälsningar Halina