Spenatens oemotståndliga charm….

Jag gillar spenat och gillar uttrycket om att vistas/fota i spenaten… Det hörde jag för första gången här på fotosidan för länge sen och det var vid första intrycket liiite förvirrande, som ni förstår. Men det tas emot snabbt för att jag gillar ordvitsar och metaforer…

Min svenska blev med tiden dessutom mycket bättre och idag kan jag njuta av fler uttryck som är förståeliga och användbara bara på svenska… det vill säga om man översätter de rakt av blir det något annat…

Ja, ni vet, när man pratar om alla hästar hemma eller begravda hundar och att man anar ugglor i mossen och många fler…

För mig var det enormt frustrerande att inte kunna läsa och skriva på svenska. Jag lade all min lediga tid på att lära mig språket, när jag fick möjlighet att ”bygga” mitt hem i Sverige. För mig betydde språket frihet och möjlighet…

Jag förstår inte människor som bor här i Sverige många år och fortfarande kräver tolk när de behöver röra på sig i samhället…

Spenaten är på tapeten alltså ;-)

Kröp bara lite i liljekonvaljfältet med 35mm makro. Liljekonvaljblad påminner mycket om spenat, blommor doftar ljuvligt, men jag fick inte särskilt lång stund att vara i fototrans. En svärm myggor omringade mig omedelbart och det var svårt att fokusera på plåtandet… det blev pannkaka på det sättet. Kanske inte totalt, men jag är inte nöjd… det blir nästa år och jag får skaffa mig en djungelolja…

När allt går åt skogen…

då är det bästa att gå till …skogen.

Det är ett starkt uttryck ”går åt skogen” och egentligen var det inte så starkt för mig, men det hände det ena efter det andra och jag kände att jag behövde rensa tankarna.

Tog en sväng till Haverdals naturreservat. Hade ingen lust att fota, men maken tvingade mig att ta med mig makro… och det var bra! Med makro är aldrig fel. Även om promenaden bildmässigt var sisådär, men en liten blomma och lite annat fastnade på kortet och jag fick vädra hjärnan.

Kom hem skönt trött och kan bara skriva att skogen är den bästa medicin när man inte är riktigt säker på vad det är som skaver… det vill säga smådeppig eller bara trött. En skogspromenad ger livsglädje tillbaka, efter någon timme eller två bland fågelkvitter, dofter av blommande tallar och massa annat är man som på nyfött.

lekte med ryssen

De senaste dagarna bjöd på mycket värme och sol och jag tyckte att det var dags att vädra ”artilleriet” det vill säga min canon. Vi trivdes aldrig så bra ihop, jag och canon. Jag kände mig klumpig med den och fick ofta fruktansvärda besvär i armen efter en fototur.  Oavsett om det var landskapsfotografering eller makrotur.

Ofta var det för tungt att bära utrustningen, så jag brukade välja ett objektiv och inte mycket tillbehör så fotografering var mest frustrerande för att just när jag hade med mig vidvinkel, stötte jag på roliga makromotiv eller tvärtom. Ja, det går att experimentera och leka med perspektivet och former, men ibland vill man ha det enkelt.

Canonen gav mig förvisso många fina fotostunder och några mästarliga bilder, men ändå… det skavdes jämt och ständigt… Dessutom även om jag inte betraktar mig som efterbliven, kände jag mig som en sådan när det snabbt behövdes byta någonting i inställningarna…

Försökte sälja den, men fick inte så lockande erbjudande och använder den nu ibland med gamla gluggar att leka med i trädgården.  Tamrons makro funkar med och så leker vi då och då med helios eller meyer görlitz. Då är canonen mysig och jag är ganska glad. Lärde mig med tiden att behärska menyer med ;-)

svalkande vatten

 Idag ville jag kyssa havet... ;-)