Lugnet efter stormen

För ett par dagar sedan skrev jag ett inlägg och just när jag skulle trycka på publiceringsknappen kom någonting emellan som jag var tvungen att tar hand om på en gång. När jag kom tillbaka och läste bloggen igen verkade allt lite deppigt och på gränsen till gnäll så jag ångrade mig och stängde dator. Någon gnällspik vill man inte vara här.

Det händer mycket, men inte så intressant fotografiskt så jag hade inte mycket att skriva om eller fotografera.

”Hans” förvandlade somardagarna till höst. Trädgårdsblommor och andra växter blev bruna av de hårda regndropparna och saltade vindbyar från havet. Vi blev skonade ändå, inga större skador. En ruta på mitt lilla växthus och några krukor blev sönderblåsta. Huset täcktes av en saltig gegga och alla fönster behövde tvättas, som vanligt när vindarna är kraftiga och kommer västerifrån. Ingenting att gnälla över med tanke på alla människor som drabbades av översvämningar och annat i samband med ovädret.

Men ”livet gick ur mig”…

Vi åkte till skogen och kom hem med många kilo kantareller. Kantarellerna bara exploderade och täckte marken gult på vissa ställen, Helt otroligt! Själva plockningen var inte rolig. Vi hade korgarna fulla på nolltid. Gillar när man går genom skogen och får ”söka” lite… Men, men jag ska inte klaga. Skörden var enormt och vi fick glädja grannar och familjen.

Olympus var i farten med katten och bland dahlior och även på fältet, men jag var inte på skaparhumör, för att det var lite håglöst med så många regniga och kyliga dagar. Ibland bara 11 grader och det är inte direkt sommarvärme.

Undrar ibland om sommaren bara är min vanföreställning…

Den lilla katten vi tog hand om har vuxit och hämtat sig fysisk, men han har svårt att anpassa sig och ”kommer inte överens” med våra gamlingar. Men det finns hopp. Han verkar smart och fattar snabbt, fast han lär sig den hårda vägen, dvs efter stryk från katter eller utskäll från mig… men han gör inte om sina misstag och är ovanlig fjäskig. Vi ser att han gick genom mycket och låter honom välja sina vägar. Han gillar mat och slutade äta våldsamt. Vi leker mycket med honom och han gillar att följa efter oss i trädgården. Katten hade svårt också att koppla av, men de senaste dagarna såg jag honom sova djupt och länge… det finns hopp…

Just nu förbereder jag mig för akvarellkurs i en magisk plats, men mer om detta lite senare. Olympus ska med för att det blir tid över för honom med ;-)

På bilderna lite blandat med lite vissen stämning…

Delad glädje

Hoppas att det är så att delad glädje multipliceras. Först, häromdagen fick jag mail från Fotosidan, en ursäkt och förklaring om den olyckliga spärrningen. Det värmde gott i mitt sjuka hjärta :-)

Två: Min virtuella vän är inte sur på mig, tvärtom, vi har liknande syn på aktiviteter i sociala medier och jag blev förlåten för uteblivet svar på meddelandet.

Och för det tredje Sädesärlan landade på taket, Hurra!

Jag blir alltid lite orolig hur det går för den lilla fågeln med en sådan flytt, år efter år. Hon kom och det är full aktivitet mellan takpannorna. Det är den största glädjen på våren.

Våren är lite kylig i år, men det är vår ändå och dagarna är längre, ljusare och jag kan vara ute bland blommor och bin.

Fredagens morgon bjöd på lite sol och på Celsius skalan kunde jag se lite trevligare siffror. Det var länge sen jag njöt så mycket av att ”rulla mig” på marken med Olympus. Skruvade på ett makro och glömde tid och rum… tills det var dags att laga mat.

På bilderna en makroblandning från min trädgård.

Promenad vid havet och ny hortensia

Köpte mig en ny blomma. Vacker som en dröm. Undrar bara om den överlever. Hortensior brukar blomma lite senare. Hade den inne några dagar och nu är den ute i stor kruka innan jag planterar den i rabatten. Den rosa blomman lyser så härlig i trädgården som nu börjar få lite mer färger och grönskan tilltar.

Fredagen var ganska mild, utan sol. Efter målandet som inte gick riktigt som jag tänkte mig, behövde jag vädra tankarna och röra på mig lite. Kände mig stel och trött.

Det blåste inte så det blev stranden. Nästan öde och härligt lugnt. Olympus var med. Han fick inte så många tillfällen att hoppa upp från väskan, men några bilder till bloggen blev det.

Det var skönt. Jag passerade en man/gubbe som trampade med stavar och han var så glad så han hälsade högljutt med ett brett leende. Jag hälsade tillbaka och konstaterade att hans glädje smittade och jag blev också glad, bara sådär av väder, havet, lugnet och våren.

Det var en lång promenad och när jag tittade på stegmätaren var det närmare elva tusen steg. Och jag erkänner det kändes i kroppen efter några stilla dagar. Men jag gillar en sådan fysisk trötthet med lite rosa på kinderna och lätt träningsvärk dagen efter.

I skrivandet stund bryter solen genom fluffiga moln. Vi får se vad Olympus hittar på, blir det makro eller drar vi någonstans ut på fotoäventyr, och jag kanske smuttsar naglarna lite i rabatterna.

Det är mycket på dagens schema, utom det vardagliga som att laga mat och tvätta, men inte så noga. Det viktigaste är att det äntligen är vår här… jag njuter…