Sorg...

Det kändes tungt och det gjorde ont, men det var rätt beslut tror jag… Idag tog vi farväl även av Silky. Katten blev väldigt dålig, när han förlorad sin livskamrat Ruffino för några månader sen. Åt dåligt och blev allmän deprimerad, men vi fick honom på bättring för en kort stund, innan åldersdemens och andra åkommor blev för svåra för honom och för oss. Han var ändå nästan arton år gammal.

Nu jagar de tillsammans igen i katthimmel…

I förbi farten...

I förbi farten  - brukar min kompis säga. Jag erkänner att jag aldrig förstod hur saker och ting kan ske i förbi farten… tills nu! Vi håller på att renovera, bygga om och fräscha upp lite i huset och allt annat sker just i förbi farten. Det var först hammare som jag höll i handen och annan golvutrustning och städredskap de senaste veckorna… Sedan var det lite trädgårdsarbete i förbi farten och mellan regnet fick Olympus nöja sig med några blommor och omgivningen. Tur att dagarna är långa så jag även ibland hinner kladda lite på en bit papper… När solen faller ner bakom horisonten vet jag knappt vad jag heter och somnar som en stock…

Skönt att sommaren är mer normal i år, det regnar då och då, så vi slipper bära vattenkannor, temperaturen är människovänlig, även om solen av någon anledning är stickig och jag klarar inte av att vistas ute längre stunder i soliga dagar…

Vi fick nya grannar i hagen så turister från stora staden som passerar på vägen mot stranden för att beskåda solnedgång får bäääa lite. Barn som vuxna så fort de ser får, bäääar de som en gammal bagge eller get. Ibland underhållande, ibland irriterande, särskilt när fåren blir stressade och är högljudda länge.

Maluszek var på någon längre upptäcktsfärd och kom hem vettskrämd och håller sig lugn just nu…

Idag är en del arbete avklarat så jag bestämde mig ta en stund vid dator, besöka era bloggar och blogga själv… Som ni förstår allt tar tid och allt behöver sin tid, vissa saker kan faktiskt inte ske i förbi farten. För att "fixa" bilder och skriva blogg till exempel behöver jag lite tid i lugn och ro.

Sommarfunderingar och några bilder...

Regndroppar studsar på hortensians blad och jag sitter och funderar över bloggen. Det är tredje eller fjärde gången som jag försöker få ihop det. Det hade hänt så mycket under de senaste månaderna så jag hann inte synka det digitala med det vardagliga och blogga… Lade någon enstaka bild på Fb, bara för att hålla det digitala i livet. Lite i alla fall. Jag vill inte förlora bloggen och den fina kontakten med er här.

Tiden går…  Jag fotograferar lite makro då och då… lite halvdant. Kan inte hitta till den ivrighet och fotoglädje jag hade i början. På minneskortet landar även någon vy från promenaden vid stranden. Jag är nöjd med bilderna, men de fastnar ändå i glömska och tiden går…

Winsor and Newton annonserade en akvarelltävling. Man fick måla utifrån sex olika färger. Tyckte det var intressant. Skaffade mig färgerna och lekte med olika motiv, blommor, landskap, stilleben. Det var intressant erfarenhet och jag lärde mig oerhört mycket. Dessutom var det bra sysselsättning i den hemska värmen vi hade för några veckor sen. Själva tävlingen struntade jag i. För mig är den sorts tävlingar meningslösa… Att tävla i konst/skapande känns fel, oavsett om det är foto, måleri, musik eller annat… Det är någon som bestämmer utifrån egna kriterier och det betyder inte att vinnande verk är bättre än annan. Det är bara juryns smak... Så det blev några målningar jag var nöjd med och det var roligt att måla med färger som inte tillhörde min palett.

Maluszek skulle fira år och ställde till det ordentlig. ”Skaffade” sig en skada på rumpan och slickade sönder det. Såret blev inflammerat och dagen innan Midsommar hamnade vi hos veterinären… och hade sjukstugan tills juni sista dag… Den lilla katten skadade sig på rumpan efter fajt med annan katt eller klättring, svårt att veta. Maluszek är inte den lättaste att hantera - en sjuk katt som är van att vistas ute är rena rama mardröm… Vi fick vara med honom hela tiden för att han är uppfinningsrik och envis. Redan första natt slet han sig lös från kragen och slickade ”rent” på det nysydda såret… Det var bara att bita ihop och sitta vakt dygnet runt… Men på något sätt kändes det att katten förstod att vi vill väl och aldrig rivit oss eller bitit. Han hade bara så ledsna ögon i den hemska tratten och jamade för att bli fri igen… Det gick bra. Han skuttar ute med fin rakad rumpa och ett fult ärr, men verkar inte bryr sig så mycket. Så fort jag öppnade dörren hoppade han upp på taket och tittade uppifrån på mig som klippte sniglarna… Pälsen växer snart tillbaka och Maluszek blir fin igen…

Sniglarna kom fram i skrämmande antal i år.  Det är saxen och jakten som gäller i rabatterna… efter 50 stycken slutade jag räkna. Jag blir aldrig klar med de… Man får lära sig att leva med de och försöka begränsa deras framfart, det vill säga klippa så många som det går…

Midsommarnatt hos oss var i alla fall magisk… det var länge sen som midsommar var så varm, med ljuvliga dofter och fantastisk ljus/sol nedgång…

Halva året har gått och juli börjar med kyliga dagar…