Promenad vid havet och ny hortensia

Köpte mig en ny blomma. Vacker som en dröm. Undrar bara om den överlever. Hortensior brukar blomma lite senare. Hade den inne några dagar och nu är den ute i stor kruka innan jag planterar den i rabatten. Den rosa blomman lyser så härlig i trädgården som nu börjar få lite mer färger och grönskan tilltar.

Fredagen var ganska mild, utan sol. Efter målandet som inte gick riktigt som jag tänkte mig, behövde jag vädra tankarna och röra på mig lite. Kände mig stel och trött.

Det blåste inte så det blev stranden. Nästan öde och härligt lugnt. Olympus var med. Han fick inte så många tillfällen att hoppa upp från väskan, men några bilder till bloggen blev det.

Det var skönt. Jag passerade en man/gubbe som trampade med stavar och han var så glad så han hälsade högljutt med ett brett leende. Jag hälsade tillbaka och konstaterade att hans glädje smittade och jag blev också glad, bara sådär av väder, havet, lugnet och våren.

Det var en lång promenad och när jag tittade på stegmätaren var det närmare elva tusen steg. Och jag erkänner det kändes i kroppen efter några stilla dagar. Men jag gillar en sådan fysisk trötthet med lite rosa på kinderna och lätt träningsvärk dagen efter.

I skrivandet stund bryter solen genom fluffiga moln. Vi får se vad Olympus hittar på, blir det makro eller drar vi någonstans ut på fotoäventyr, och jag kanske smuttsar naglarna lite i rabatterna.

Det är mycket på dagens schema, utom det vardagliga som att laga mat och tvätta, men inte så noga. Det viktigaste är att det äntligen är vår här… jag njuter…

Monster i mönster

Under den senaste veckan trampades det mycket på stranden och det blev till och med en del bilder men jag hann inte titta på dem.

Jag erkänner att för ett tag sen brukade jag lämna kameran hemma. Övertygade mig att jag ska bara göra mina tiotusen steg för hälsan, det är ändå samma tråkiga stigar… Istället för att njuta frustrerade jag mig över saker och ting som länge sen tappat betydelse… eller händelser jag inte kunde påverka eller göra något åt efteråt….  

På de senaste promenaderna ”släpade” jag min vän Olympus med mig… Skriver vän, för att kameran var som en riktig vän. Alltid vid min - på min sida, det var jag som vände ryggen och gick till havet själv. Som en sur unge.

Med tiden lättade frustrationen och hälsan blev betydlig bättre så det klarnade även i huvudet och jag tillåter mig att njuta av min hobby utan prestationsångest och andra liknande dumheter…

Jag behöver inte prestera, jag fotograferar och skapar olika bilder för att det är roligt, ger glädje och förbättrar hälsan!

Samma tråkiga stigar är inte alls tråkiga. På stranden är det oändligt med olika motiv. Dessutom ändrar havet utseende från en sekund till en annan och jag kan ta tusen bilder och ingen av dem kommer likna varandra. Ljuset faller annorlunda vid olika tidpunkter på dagen och samma stenar kan lysa på många olika sätt. Bland sandkorn och musselskal ligger guldkorn för makro… Bara väcka fantasin och hitta på… Tiotusen steg ”trampar” sig själva på nolltid!

Samma stig i naturreservatet i skogen gömmer ännu mera skatter!

Men som jag skrev, hade mycket annat att göra och hann inte se vad jag fångade under senaste promenaderna så idag blir det olika bilder från tidigare utflykter/promenader.

Hur många förstenade gubbar ser ni nedan?

rädsla...

Gårdagens promenad fick mig att fundera över vad har jag tagit på mig?!

Att uppdatera regelbundet, fota och se ljuset???!

Jag vet inte vart jag gett mig in i, men jag ska fortsätta så gott det går.

Att promenera det gör jag ändå, men prestera, det vill säga att regelbundet skapa några bilder… det är kanske inte så farligt heller ;-)

Solen kom efter gårdagens morgonregn och promenaden var ganska skön, fast när jag kom till stranden täcktes solen av gråa moln och himmelen och havet hade samma toner… det var inte lätt att se ljuset…

Gårdagens promenad gav dagens bilder.

Vi får se vad som kommer idag…

havet blev till guld

Efter några regniga och blåsiga dagar kom lugnet... ett gyllene sådant, med härlig lyster över havet. Nästan vindstilla, behaglig temperatur och ljuset så vackert att jag knappt kunde tro mina ögon! Letade efter olika mönster...

Kände mig lite vilse och osäker med mitt skapande ett tag och anmälde mig till kursen här på FS med Jan Peter Lahall. Tyckte att det kan bli intressant och givande att få feedback och vägledning från en professionell fotograf.

En av uppgifterna var att hitta mönster i naturen. Till synes lätt kan man tycka. Det finns mönster överallt, på stenarna, på träden, växtligheter bildar roliga mönster och det finns oändligt att hitta på stranden..., men det som vi ser blir inte alltid bra på bild eller det blir ingen bild överhuvudtaget. Så det tog lite tid innan jag hittade lite mönster och kunde leka med...

Samtidigt som jag skrev, var ljuset magiskt så jag fick byta objektiven lite fram och tillbaka för att ha möjlighet att fånga det fina havet och dela min upplevelse med er.

Jag hittade lite olika mönster men främst var jag häpen över att havet blev till guld :-)

Kohall