Tiden går...

Hösten är sen i år. Jo, den är här i kalendern, men inte ute i naturen än… Fortfarande mycket grönt, rosor, dahliorna,  och luktärtor blommar för fullt. Mycket annat smått med och gräsmattan växer så det knakar… När solen skiner då har jag nästan sommarkänsla, varmt och behagligt… Borde börja ordna i trädgården till vintern, men väntar… jag hinner…

Vid stranden på flera ställen blommar triften igen och de senaste vindstilla dagar var det många badare och även en segelbåt… Jag kunde gå barfota.

Olympus fick lida denna sommar då jag var upptagen med renovering och måleri, men vi är på g… Jag tar honom med mig till stranden och vädrade även tele och makro. Några bilder blev det. Framkallning visar om det är något att ha. Ibland är jag för kritiskt, ibland behövs lite avstånd och ibland landar allt omedelbart i papperskorgen.  

Maluszek är ute på långa rundor eller utforska sviskonträd och taket. Han trivs nu i lite svalare, men behaglig tillvaro. Jag förstår det. Han har en fin, tjock, tät päls så nu kan han vara ute, springa, hoppa och leka utan att svettas rejält och det är roligt att se. Han är väldigt energisk och smart. Jag är glad att han hittar sätt att anpassa sig och fungerar med oss alldeles utmärkt. En liten vilding eller en glad bomb. Det finns ingen dag utan skratt här. Maluszek framkallar det så lätt så fort vi vaknar… Vi älskar honom och vi känner att han älskar oss tillbaka. Då och då får vi en mus som present, levande eller död vid bilen. Han lämnar alltid ”presenter” vid bilen.

Tiden går fort, men min förmåga att bestämma över saker försämrades och jag grubblar fortfarande om jag ska fortsätta med en del sociala medier eller stänga det för gott… Var med i en del fotomedier, men det gav ingenting och jag gick ur. Raderade medlemskap och saknar inte det. För mig är det obehagligt att skryta om sig själv eller att ta del av andras överdrivna om inte falska framgångar.  

Jag får grubbla lite till över facebook. Där har jag några akvarellgrupper och en del trevliga bekanta, men… men det finns många men… Allt ändras så snabbt.

Människor är olika och en del ”framgångsrika” på olika sätt. En del har exhibitionistiska drag och en del är eremiter. Jag tycker bara att kontakt med andra borde vara respektfull och ömsesidig. Det finns uttryck för de som gapar mest likaså inte allt som glittrar behöver vara guld… 

Bloggen blir kvar.

och akvareller: