Februari

Kallt ute, men solen ger hopp… Försöker då och då att vädra Olympus, men stela fingrar vill inte sammarbeta så det blir kort runda och in i värmen igen.

Målade mycket istället. Landskap, björkar och små blommor. Måste fota målningarna. Det blev ett litet berg nu. Har en stor kista som rymmer många ark, men den börjar bli full… Förmodligen måste rensa lite och göra sig av med det gamla. När jag rotar bland gamla målningar ser jag att jag lärde mig enormt mycket under tiden och nästan skrattar åt de första skapelserna… En del behåller jag för skojskull och en del åker till tippen…

 Maluszek fångade några möss och fick maskar i magen. Blev jobbig och arg, rusade ut någonstans och fick på sig en liten skada under svansen, som han sen slickad till bar hud… Tack och lov ingen infektion denna gång. Fick avmasknings medel igår och jag hoppas att den mysige och fine Maluszek snart är tillbaka.

I den stora världen är det deppigast just nu. Klarar knappt att läsa rubriker i tidningarna och senaste nyheter fick jag stänga av. Jag levde i landet som var i rysk intressesfär… och trodde inte i mina vildaste fantasier att det kan komma tillbaka. Dessutom en stor buffel på andra sidan Atlanten gör saken inte bättre och oron växer. Ibland tycker jag bara vilken tur att jag är gammal… Deppigt…

På bilderna lite blandat från de senaste dagarna.

Happy Valentin Day!

Inget nytt på fotofronten i alla fall inget särskilt. Jag tar mina hälsopromenader och fotar lite, men bilderna är i mina ögon alldeles för tråkiga att visa här… Dessutom visade sig den senaste promenaden inte så hälsosam och jag drog på mig förkylning. Är lite nere och snörvlande. På självaste hjärtedagen!  

Men man kan inte vara sjuk på en sådan vacker dag. Jag fick skärpa mig. Tog ordentligt värmande slurk av makens gyllene flaska till mitt te igår kväll och mår faktiskt lite bättre. Snörvlandet består, men jag fungerar hahaha

Då och då tittar även solen fram och jag har betydligt längre stunder att måla.

Just nu var det Olympus och penseln som förevigade fullmåne…

Längtar till våren och lite arbete i trädgården.

Jag använde ord ”fotofronten” i början och det fick mig att tänka på alla de människorna i Ukraina som förlorade sina hem, nära och kära i kriget och det verkar inte ta slut i den närmaste tiden… Så lång tid och det är ofattbart vad mäniskor kan göra mot varandra… Jag lyssnar på Radiokorrespondenterna Ryssland varje torsdag och det är tungt att ta i att försöka begripa… Just nu är det dessutom väldigt oroväckande med alla de uttalanden och politiska utspel från maktahavarna på olika håll som egentligen inte vet ett dugg vad krig betyder…

Och alla andra dåd…

Varför?...

Svårt att glädjas nu för tiden. Det känns på något sätt fel att bli lycklig och glad, när det är så mycket elände runt om.

Men detta är kärleks dag så jag vill sprida kärlek, glädje, empati och hopp… för fred…

Så kan det vara...

Under längre tid hade jag alldeles för nära till gnällspiklåda. Öppnade den för ofta och gnällde för mycket… Till slut kom jag på att jag kan flytta lådan så den inte syns så tydligt och istället för att gnälla på väder, dumma individer, händelser som går åt skogen och liknande kan jag anstränga mina grå celler att uppleva det ljusa. Även om det är grått och tråkig runt om. Och det är det, tråkigt, fuktigt, kallt och hopplöst mörkt…

Som sagt lådan var borta och jag såg genom köksfönster en svag solstråle över havet. Tog på mig jacka och gick på en lång promenad. Det visade sig att även i det gråa kan jag hitta något roligt och jag kom hem med några bilder. Skulle blogga igår kväll, men tittade först på Facebook och vet ni vad? Nu kommer det något riktigt spännande, min lilla akvarell med björkar kraschade en grupp! För andra gången! Akvarellen gillades mycket av vanliga betraktare och bekanta som jag har där, men väckte även alla möjliga sovande botar, algoritmer, falska konton och svårt att fatta vad mer. Det regnade ”likes” och kommentarer med en sådan hastighet att jag blev nästan skrämd. Meddelade till gruppadministratör att något är galet, men fick svar att målningen är väldigt vacker och att allt är i sin ordning… Hahaha senare fick hon ringa mig och ta bort mitt inlägg för att det inte gick att hantera en sådan uppståndelse. Jag tror att det närmade sig till tusen likes och inlägget legat ständigt först.

Jag fick ett gott skratt…

Tänk, om jag inte markerad att något är fel, kunde jag skryta offentlig hur mycket min målning gillades… Ja, nätet och folks beteende, det kan man skriva långa spalter om, men min gnällåda är borta…

Så det blir några skapelser från stranden från olika promenader, samt några målningar och den mest lajkade är med! ;-)

Grå januari

Havet är ett spännande motiv att fotografera. I ständig rörelse och förändring. Även om jag ofta promenerar på samma strand så ser allt olika ut vid alla tillfällen. Ljus blir annorlunda, vatten blir lågt eller högt och moln bygger olika formationer eller det är en klarblå himmel. Samma utsnitt av landskapet blir inte likadan på bild. Jag älskar att fotografera havet och vid havet, men trots det januariregniga gråa dagarna gjorde att jag hade ingen lust att bevara det gråa… Även om jag visste att jag kan hitta färger eller något spännande på stranden oavsett väder.   

Det var bara några få stunder som jag tog mig på en fotorunda och det var som det brukar, vid havet blir man inte besviken. För det första en promenad är en fysisk aktivitet och den är bra för kroppen och för knoppen och för det andra det blev några bilder med!

Appar och jag...

Så mycket det ändrades i den virtuella världen de senaste åren. Det var några som trodde att Internet bara är en fluga och idag kan vi knappt leva utan den. Internet ändrade vår vardag dramatiskt, för det mesta till det bättre, men det finns individer som förpestar en del. Jag skriver individer för att jag inte kan kalla människa alla de bedragare, tjuvar och annat skumt som härjar i det virtuella och skona sig på andras godtroget… Senast var det nyheter om sms. Skurkarna har kommit på att ge sig ut som myndigheter och lurar på bred front. Samtidigt tänker sig folk inte för och ”lägger” på nätet sina vanor, intressen och alla personliga uppgifter… Loggar inte ut, har samma lösenord till mycket och rensar inte kakor… Å andra sidan det är lätt hänt att uppgifterna ”läcker” för att någon kan göra fel eller förstår inte riktigt hur tekniken fungerar. Fortfarande virtuell djungel och ibland även vilda western…  

Själv håller jag på att konfigurera min telefon och det mesta är klart, men alla de moderna finesser fick mig att längta till tiden där telefon var en telefon och dator var en dator, det vill säga sakerna var kopplade till de uppgifterna de var uppfunna för…

Dessutom techjättarnas aggressivitet i kamp om sina kunder är också något jag blir störd över. Jag vill faktiskt inte och behöver inte så många sociala appar och kopplingar i min telefon. Jag vill inte att appar har åtkomst till mina uppgifter, jag vill inte betala med telefonen och ja… jag vill inte bli under radar jämt och ständigt…

Min son skrattade när jag delade med mig mina funderingar och ställde några frågor hur jag kan inaktivera en del funktioner… Det har ingen betydelse sa han. Men det har för mig. Jag känner mig obekväm och på något sätt naken när mitt privata liv skådas av ovälkomna appar…

Nytt år kom med förfärligt väder, först regnade det konstant, sen kom stormbyar och nu är det kallt, så det blev ingen fotopromenad. Jag plockade några bilder från min gamla mobil innan jag rensade bort gammal data och stängde den för gott.