Vårens strapatser

Ingen av oss blir yngre, någonsin… men ändå har vi svårt att acceptera åldrandet och tidens gång. Jag har det i alla fall… Trots våren, fina långa dagar och ganska många ljusglimtar hamnade jag i en svacka. En djup sådan. Min vårstädning gick förvånansvärt bra och trädgården grönskar, men något smög sig på mig från mörkret och jag blev som förlamad… Började gråta över ”spillda mjölken” och det tog långa dagar innan jag blev någorlunda mig själv igen.

Känner att det blir jobbigare varje ny vår. Konstigt. Jag väntar och längtar så oändligt efter våren så fort sista löven faller, men konstaterar att med våren väcks något mörkt och betungande… Ålder? Svunna tider? Det man inte hunnit och som man aldrig kommer att hinna med? Ont i kroppen, sjukdomar och allmänna nyheter? Kriget i Ukraina? Den oroliga omvärlden? Biverkningar av medicinen (hjärsvikt)? Rädsla inför döden?

Jag tänker ofta på Ukraina… det gör ont. I mina barndomsminnen finns mormors berättelser om vackert landskap strax utanför Lviv, där hon föddes och där min mamma föddes.  Sen kom andra världskriget och allt förändrades och det är därför jag föddes i en annan del av Polen och i världen som delades i väst och öst. Min morfar klarade aldrig de sovjetiska och gick bort ung… Kvinnorna kämpade genom livet. Min fars historia är ännu mer komplicerad och mer blandad.

Jag sökte bara till friheten…

Min dröm om litet hus vid havet blev verklighet och jag har egentligen ingenting att klaga på.

Det blev lite nedstämd blogg, men solen skiner och jag hoppas att det blir lättare för varje dag som kommer. 

Ska svara på era fina kommentarer och surfa lite idag. Önskar er en ljuvlig fotovår. 

I mina bilder är det blandat från mars och april.

Vårstädning och vårtrötthet

Soliga varma dagar fick mig att vårstäda huset. Ordentligt! Vände upp och ner på halva huset och andra halvan får vänta lite… då kom lågtryck och ”livet gick ur mig”… Men det var skönt att damma av alla bokhyllor, rensa bort en del saker, vädra och tvätta fönster. Idag skulle jag fortsätta, men det regnar ute och städhumör försvann. Det blev lite tid för burken och foto istället. Mellan dammsugning och tvättning tog jag en liten runda till havet och strosade även med makro i trädgården. Det blev en del bilder att gå igenom. Till bloggen valde jag senaste från stranden och några gamla.

Det var en tid där paddor och grodor kravlade genom vår gräsmatta så man fick akta sig att inte trampa på några. När jag stoppade handen i dammen då klättrade hannar på mig som om min hand var en padda, en hona… det var roligt och de höll hårt. Jag hade roliga fotostunder med dem. Fick fotografera även yngel. Idag finns det inga kräldjur i närheten. Funderar ibland vad det var som hände att de bara försvann. Var det någon sjukdom som drabbade arten eller ändringarna i naturen? Mördarsniglar? I och för sig det var också några väldigt varma och torra år tätt på varandra… Jag saknar djuren i alla fall och dammen känns tom utan de… Jag saknar deras läte och plaskandet.

 Regndroppar dundrar på fönsterbrädor och jag känner mig lite vissen, men tycker faktiskt att regnet behövs nu. Snart sätter växtligheten i gång och de behöver mycket vatten. Det kändes torrt i rabatterna…

Oavsett väder våren är underbar. Vårblommor glädjer ögonen med sina starka, klara färger, fåglarna kvittrar och solstrålar värmer… Det skulle vara skönt att få lite mer glädjande nyheter från omvärlden. Men där ute ser allt fortfarande ganska mörkt ut…

I mars är det vår...

Krokusars underbara färger gör mig glad. Det är den bästa tiden på året från nu till ungefär Midsommar. Ljusare och varmare för varje dag och naturen som vaknar med färgprakt och grönska. Det är för tidigt för en del trädgårdsarbete, men jag pysslar lite ute och gör mig trött… Älskar tröttheten efter fysisk ansträngning, en liten träningsvärk här och där. Någon extra muskel som somnade under vinters för mycket sittande vaknar likt grönskan där ute.

Fåglar städar i holkarna och på stranden hörs strandskator. Jag behöver inte mycket mer för att vara lycklig… Under korta stunder i trädgården glömmer jag omvärlden och allt elände. Bara Maluszek ställer till ibland. Han har inte lärt sig än att fina rabatter inte är toaletter…, men jag skrattar bara… Ibland känns det som att den lilla katten är ett magiskt väsen för att ingenting hos honom är som det brukar vara med katter… Han är inte normal, men vad gör det? Han tillför så mycket glädje och smittar med energi. Vi leker fortfarande mycket ute och inne, han är outtröttlig och älskar springa…  

Två ekorrar fajtades vid fågelbordet och det var härligt. Förra året kom aldrig någon ekorre till matningen och jag var bekymrad att de råkade för någon olycka. Men de finns. Ett stort gäng grönsiskor var på besök och ett par domherrar finns kvar. Det är betydligt mindre fåglar, men det var inte riktig vinter heller. För varmt och bar mark, även om vi hade en snöyra inte så länge sen, så smälte snön genast…

Jag önskar att tiden stannar här med vårens färgprakt… och tokig Maluszek.

På bilderna en känslomässig blandning, lite som marsväder…

Mellan regnet och dimmor

Det blir nästan halleluja moment när solen visa sig i våra trakter. Det var ovanligt regnigt och mörkt redan från november… I morse vid första ljusglimtar fick jag lust att gå ut bara. Vi var på en kort morgonpromenad vid havet, jag och Maluszek. Först märkte jag inte att jag har någon bakom mig, men det lilla djuret är omöjligt att förstår sig på. Han sprang efter och jag var rädd att vi kan stöta på någon som rastar hund. Men det var lugnt. När vi kom tillbaka färgade solen lanskapet guldrosa och det kändes omedelbart helt fantastisk. Vid skrivandet stund är solen uppe och det är 7 grader på termometern, så jag tror att det blir utedag…

Jag fortsätter med mina hälsopromenader och försöker ha koll på stegräknaren, brukar hamna mellan 8 till 10 tusen steg på mina dagliga eskapader.  Räknar inte alla de steg man gör hemma… så jag är nöjd med mina fysiska aktiviteter haha. Lite sämre med fotandet då Olympus inte alltid är med, fast någon bild blir det ändå. Min nya telefon har en mycket bra kamera, för den gången stämde det med reklamfilm som jag såg innan jag köpte telefonen…

Därför är det salig blandning idag från olika stunder vid havet… från mobilen och några foto tagna med Olympus.

Svanarna fick vara även ett akvarellmotiv :-) Målade på min fina Magnani papper :-)

Det är härligt med hobby...

Akvarellen fyller för det mesta min tid. Jag följer Jean Haines (en engelsk underbar konstnär) råd och tar penseln varje dag, även om det tar emot, och lägger en droppe på pappret…  Brukar ofta välja en uppiggande färg, röd, orange eller skrikig gulgrön, som heter Green Gold. Färgerna har roliga namn ibland, som Opera Pink eller Sleeping Beauty  till exempel. Jag väljer lite slumpmässigt, men ändå en droppe som väcker något. Droppen börjar leva sitt eget liv på pappret och tar ”en promenad”, det blir ett streck, en fläck och jag är i en annan värld… Tar ett nytt ark och börjar följa efter droppen… Som ni  förstår, oftast blir det bara en övning med färger som leder till tankar om något motiv och min hög av olika akvarellskapelser växer. Jag är himla glad att akvarellen kom till mitt liv.

Ni som följer min blogg läste om Magnani1404 papper, mitt klagomål och att företaget svarade omedelbart på min förfrågan och lovade mig nytt block. Som jag egentligen inte trodde så mycket på…

Jag borde skriva tidigare om fortsättningen. Dagen innan julafton kom kurir med nytt block från Italien. Jag var helt förstummad och nästan sprängs av glädje.

I mellandagarna skrev jag till Magnani1404 igen och tackade. Det ledde till en fin konversation med deras kundtjänst finaste Lisa och hon bad mig att skriva omdöme… Jag tänkte tacka nej, på grund av min usla engelska, men tänkte att det blir oförskämt, så jag ansträngde mig och Google och skrev om min erfarenhet med papper så gott jag kunde. Som exempel skickade jag någon liten målning/kladd att illustrera detta. Då fick jag frågan att publicera länk till mitt Instagram konto med måleri. Jag fick bråttom att uppdatera kontot som har sovit över ett år och jag glömde till och med lösenord… Så min målning på deras fina pappret pryder Magnanis sida och när man klicka på den kommer man till mitt Instagram… Jag är jätteglad! Får lite att jobba med och hålla koll på med mina sociala medier… Hahaha Försöker uppdatera regelbundet nu.

Här är länk till Magnani för er som vill titta: https://www.magnani1404.com/en/paper-finder/

Att se Instagram räcker det att klicka på ordet.

På bilderna är skapelser från stranden, mer väntar på framkallning ;-)

Och Maluszek är med! Alltid! ;-)

Och ett ord till. Förlåt att det dröjde med svar på era fina kommentarer. Hade lite bekymmer med hälsan och var inte riktig på humör…

Svarade på allt nyss och tackar så hjärtligt mycket!