Appar och jag...

Så mycket det ändrades i den virtuella världen de senaste åren. Det var några som trodde att Internet bara är en fluga och idag kan vi knappt leva utan den. Internet ändrade vår vardag dramatiskt, för det mesta till det bättre, men det finns individer som förpestar en del. Jag skriver individer för att jag inte kan kalla människa alla de bedragare, tjuvar och annat skumt som härjar i det virtuella och skona sig på andras godtroget… Senast var det nyheter om sms. Skurkarna har kommit på att ge sig ut som myndigheter och lurar på bred front. Samtidigt tänker sig folk inte för och ”lägger” på nätet sina vanor, intressen och alla personliga uppgifter… Loggar inte ut, har samma lösenord till mycket och rensar inte kakor… Å andra sidan det är lätt hänt att uppgifterna ”läcker” för att någon kan göra fel eller förstår inte riktigt hur tekniken fungerar. Fortfarande virtuell djungel och ibland även vilda western…  

Själv håller jag på att konfigurera min telefon och det mesta är klart, men alla de moderna finesser fick mig att längta till tiden där telefon var en telefon och dator var en dator, det vill säga sakerna var kopplade till de uppgifterna de var uppfunna för…

Dessutom techjättarnas aggressivitet i kamp om sina kunder är också något jag blir störd över. Jag vill faktiskt inte och behöver inte så många sociala appar och kopplingar i min telefon. Jag vill inte att appar har åtkomst till mina uppgifter, jag vill inte betala med telefonen och ja… jag vill inte bli under radar jämt och ständigt…

Min son skrattade när jag delade med mig mina funderingar och ställde några frågor hur jag kan inaktivera en del funktioner… Det har ingen betydelse sa han. Men det har för mig. Jag känner mig obekväm och på något sätt naken när mitt privata liv skådas av ovälkomna appar…

Nytt år kom med förfärligt väder, först regnade det konstant, sen kom stormbyar och nu är det kallt, så det blev ingen fotopromenad. Jag plockade några bilder från min gamla mobil innan jag rensade bort gammal data och stängde den för gott.

Nytt...

Första dagen på det Nya Året försvinner i regnet. Jag hade huvudvärk hela dagen. Huvudet var tungt på grund av lågtryck, inte mängden av champagne! Hahaha!

Nyårskonsert från Wien sätter ramar för den första dagen. Det var vacker konsert led av Rikardo Muti. Härlig musik, fina bilder och fantastisk balett.  Det blev en tradition hos mig. Johan Strauss glada toner, god mat och sådär lite långsam dag där vi planerar i stora drag kommande aktiviteter och utgifter. Egentligen en dag som andra, den har bara NY som förnamn och år efter år på så sätt blir lite speciell… Vi människor hittar på mycket konstigheter, men kalender är ändå en utmärkt uppfinning! Hur skulle jag annars veta hur gammal jag är?  

Min mobiltelefon blev för gammal och efter åtta år trogen och felfri tjänst meddelade han att apparna inte kan samarbeta längre och att det är dags…

Hade tur med mellandagsrea eller erbjudande och klickade hem ny telefon, smartphone, som det heter nu. Lekte med den idag också. Ganska lång stund faktiskt. Lyckades bekanta mig med de moderna fiffiga funktioner och den är i gång nu, men det är mycket kvar att lära sig. Det är som en dator i litet format. Otroligt att så mycket kan göras idag med hjälp av en liten platt pryl. Men kameran fungerar utmärkt! Även om kameran bara är bonus för mig.

Årets första dag var lite mörk så jag grävde fram några soliga bilder och Maluszek är med och hälsar så gott!

(de två sista bilderna är tagna med mobilen)

GOTT NYTT ÅR!

Blue for you

Såhär heter min ros, Blue för you och jag tycker att det är vackert namn och passande till dagens blogg. Jag är också lite blå i denna tiden på året, när kreativiteten likaså solen lyser med sin frånvaro…  Allt känns direkt mycket tyngre och större på något sätt. Tänder ljus och andra lampor med rädslan om kommande elräkning då vi bor i el område fyra. Eldar i kaminen och försöker hinna med något under de få ljusa timmar, som i år inte är särskilt ljusa då det regnar mest och mörka moln hänger konstant. Verkligen blågrå för det mesta.

En del av er gläds av kommande jul och jag önskar er en fin och glädjefylld jul med mycket ljus!

Själv slutade jag fira för några år sen… och bara väntar tills den mörka perioden försvinner och dagarna fylls med nytt ljus och nya äventyr.

Tur är att Maluszek håller oss sysselsatta. Han blev vansinnigt bra jägare och kommer dagligen hem med döda och levande feta möss. Vi fick köpa extra musfällor för att den rackaren kan släppa de vart som helst och när som helst… Katterna är egentligen inte alls mysiga, de är hårda rovdjur med ljuvligt ansikte som bedrar… Men vi älskar vårt lilla odjur och lärde oss fånga möss.

Som jag skrev i början är kreativiteten på botten, så de flesta bilder är gamla, utom solnedgång, den fångades för en eller två veckor sen…

Ja, man blir blå inte bara på grund av mörkret, det räcker att öppna dator och läsa nyheterna. Elände efter elände, krig på flera håll och alldeles för mycket hopplöshet. De utvalda fajtar egoistiskt bara om maktpositioner med falska lovord till sina väljare… Priser på allt steg betydligt mer än det brukar. Ibland känns det som att världen är i gungning och när som helst kan explodera. Ibland orkar jag inte ens att uppdatera mig och stänger dator för längre perioder.

Som ni vet målar jag akvareller och även på den fronten fick jag också först en smäll men sen en trevlig överraskning. För ett tag sen köpte jag ett stort block av italiensk papper Magnani 1404. Magnani är Europas äldsta pappersbruk med anor, många historiska dokument är skrivna på papper från Magnani. Men mitt block visade sig felaktigt. Eftersom det gick ganska lång tid sen jag köpte det, suckade jag bara för att jag hade ingen rätt att göra reklamation. Men jag skrev till själva företaget eftersom felet var så pass omfattande och det kunde varit fler som råkade köpa fellimmat papper… (och papper är inte billigt idag). Nästan omedelbart fick jag ett fint svar och ursäkt, till och med de vill skicka ett nytt block! Det är en fin ljusglimt, oavsett om något block kommer eller inte…

Novemberkänslor...

Vi fick några väldigt kyliga och krispiga dagar. Igår visade termometern nästan 8 grader på minussida, brr. Trots det var ljuset så vackert och solen tittade fram då och då mellan molnen. Sådana dagar lockar till promenader, särskilt att det också var vindstilla.  

Häromdagen var en aning mildare då vågade jag mig på en längre sväng genom hagarna till havet. Kossorna och fåren är borta nu och allt är öppet och inbjudande. När jag prasslade med kameran kom Maluszek och följde efter. Han är en märklig katt, följer efter mig som en liten hund. Det är roligt och han får mig att skratta. Han reagerar när jag ropar och vill alltid leka kurragömma eller dra en pinne, snöre, beror på vad vi hittar. Olympus blev lite sur för att vi var ute för att fota och inte tramsa med katten, men han fick några makron med fina blå bär på en taggig buske och lite annat, så det blev ok. Maluszek och jag tramsade en stund och vi blev trötta. Jag ville längre bort till Kohallen och på stenarna, men sansade mig. Där är alldeles för öppet och många rastar nu sina hundar på hagarna och släpper dem lösa även i naturreservatet. Det kan vara för farligt för Maluszek, öppet och ingen skydd, vi vände hem.

Maluszek bli alltid överlycklig, när jag har tid att leka med honom. Men han har mycket frihet också och kan göra vad han vill. Han besöker grannar och charma de. Leker med allt han kan komma åt, särskilt tyger och allt som liknar tyg.

Det sägs att nyfikenhet kan döda en katt och Maluszek fick erfara att det inte alltid är så bra att vara nyfiken och snoka hos grannar. Det var någon gång i vecka, han kom inte till maten på kvällen och inte på hela natten. Vi gick ut och letade på kvällen. Vi trodde bara att han träffat en katt och att de båda sitter och utmanar varandra i buskarna. Men ingen Maluszek någonstans… Jag hade en sömnlös natt. Tidig på morgonen gick jag runt och besökte alla möjliga platser han brukar leka i. Knackade till grannarna. De sa att det var en fin räv i närheten. Jag stelnade. Kunde Maluszek stöta på en räv?! Kändes inte bra… Minus sju grader, kallt och obehagligt, man jag fortsatte min runda och hittade inget.

Jag kom hem och skickade sms till grannen med frågan om kanske de såg honom någonstans. Efter cirka en och halv timme kom sms att katten var instängd i deras garage. Jag passerade det fler gånger, men Maluszek måste varit rädd och tyst. Stackaren var inlåst nästan ett dygn. Efter ett sådant äventyr sov han många timmar hemma. Idag såg jag honom på taket ;-)

Bilderna är från olika tillfällen, men även från senaste promenader.

Akvarellerna väntar på att bli fotade ;-)