hjärtligt

Jag hann inte känna efter… men det var mycket hjärtligt runt om.

Mitt stackars hjärta är sjukt och behöver hjälp.

Jag behöver hjälp…

Många dagar med olika tankar, vart, när, varför? Och liknande. Tungt.

Diagnosen är bekräftad och burkar med piller ligger vid frukostbordet och några till kvällen. Roliga, svindyra svagt pastellfärgade piller i olika former och med knäppa namn som på små insekter får jag svälja dagligen i tron att alla de droger gör gott för mitt hjärta… Det tror jag på. Har inget val, jag måste tro att allt blir bra och min ”hjärtliga resa” bara börjat. Det blir fler undersökningar, förmodligen fler piller och förhoppning att jag kan ta långa promenader med kameran igen… någon gång…

Jag är glad att jag är i Sverige, är svensk medborgare och har runt mig ett hjärtligt team som tar hand om mitt hjärta och mig.

Men nog om det, ingen gillar att läsa om sjukdomar. Som ni förstår var det inte mycket fotostunder de senaste veckorna. Men jag grävde lite bland de bilderna jag har tagit tidigare och inte hann slänga. Det var våren 2020 innan vi fick veta att året bli ”kört”. Våren kom som den brukar, krypande, sprudlande med ljus och färger, med härligt surr i krokusrabatten och med många löften… ganska tidigt grönskade även buskarna och tusenskönor verkade blommat året om.  

En dag såg jag något mörkt rör sig i buskarna på hagen mot havet. Hare? Rådjur?

Det var sju vilda roliga grisar som sju dvärgar från en känd saga. Helt ofattbart och spännande! Senare visade det sig att grisarna gör den rundan ganska ofta, nästan dagligen. Sådär runt nio på morgonen, förmiddagen. Försökte flera gånger att få de på bild. Det var inte så lyckat, för att när jag var beredd ändrade grisarna sin rutt. Lite katt och råtta lek utan resultat, men en gång fick jag se de från altanen. Tele räckte inte hela vägen, men grisarna fastnade på bild :-)

Önskar er en fin helg!

Jag ska försöka var lite aktiv i mån av tid och ork, kommentarer och svar på de kan blir försenade, men jag är hjärtligt glad att vara här…

quo vadis?

Sitter framför burken och scrollar lite slött här och där, svarar på kommentarer och försöker kommentera, samtidigt som jag tänker på mitt sjuka hjärta… hur kommer det gå?

Är det något allvarligt och kommer jag behöva opereras?

Ska jag knapra piller livet ut?

Är det slut?

Mår inte så bra idag, disig och trött.

I bakgrunden rullar ett morgon program från en kommersiell kanal. Det pratas om hälsan, fysisk aktivitet och hur viktig det är. Jag börjar lyssna mer noga.

Ja… det handlar om vilka kläder vi ska ha på oss när vi behöver röra på oss… Det ska vara på detta sätt hit och på annat sätt dit, sportbehå som man kan använda på dejt, special designat material, färgglada ultralätta sneakers, speciella tajts och mycket mer. Till och med en inköpslista för alla de ”nödvändigheter” lades till (några tusen lappar). Jag känner att min puls blir högre och högre… för en stund sen i samma veva var det viktigt att tänka hållbart, handla smart, undvika överkonsumtion osv…

I min värld hyckleri på högsta nivå!

Missförstå mig inte jag har ingenting emot fina kläder för olika tillfälle, har man råd go ahead!, men…. är det verkligen det viktigaste i livet att ha designade sneakers på fötterna när man ska på en vanlig promenad, på ett träningspass, på aktiviteter för sin hälsa? Blir man friskare då av alla de löjligt dyra och färgglada plagg?

Det tror jag knappast och förstår inte…

Jag vill bara skrika quo vadis människa?!

covid eller?

Alla som är förkylda kan betrakta sig som sjuka i covid… en läkares uttalande läser jag i en tidning på nätet.

Jag har mått fruktansvärt dåligt under mer än två veckor nu.

Skulle göra test, väntetid på svaret gör det meningslös…

Hostar och kan inte sova, kan inte äta, har andningsbesvär och lite annat och orkar nästan ingenting. Är trött och ser ut som en zombie.

Till slut bestämde jag mig för att kontakta vården. Träffade en läkare, lämnade prover, blev noga undersökt och skulle få svaret dagen efter,

Då drabbades kliniken av driftstörningar i telefoni, och även kontakt via internet var omöjligt.

Svar på proverna kom sent. Jag hoppades att doktor fick tid att titta på de och jag slutligen får hjälp…

Smittspridning är så stort så även om jag tänker att det är omöjligt, att jag har covid, blir jag osäker… Jag följde alla rekommendationer och lite till. Även mat beställer vi fortfarande via nätet och väldigt sällan behöver vistas i butiken och då under sådana tider att det är knappt någon där… träffat ingen på två år nu… Skulle ta min tredje dos då hostan kom…

Det plingar i telefonen. Doktorn har skickat remiss.

Jag ska till akuten.

Det blev många undersökningar där, tester och samtal.

Jag har ingen covid, lättnad.

Jag ska fortsätta med fler undersökningar, det bokades tider och kallelse kommer snart hem.

Hjärtsvikt…

Jag blev skräckslagen, covid på det och jag är död…

Jag ska fortsätta hålla mig undan så ”inskränkta” antivaxare kan leva som de vill. Undrar bara hur de tänker om andra särskilt i vården som de utsätter för fara, kränker, överbelastar, riskerar andras liv… Sjuksköterskan som tog prover på mig sa att de flesta på IVA är ovaccinerade och dör… Inte särskilt gamla.

Vi har en fantastisk vård i Sverige! Jag är så tacksam!

Det kommer bli bra för att jag hamnade i goda vårdhänder…

Mitt fotande och andra aktiviteter på Fotosidan blev lite rubbade just på grund av sjukdomen. Jag återkommer snart. Just nu behöver jag vila lite. Det var omtumlande veckor…

januari

Utanför fönstret råder dimmor och högt fuktighet. Inne sänder media partiledardebatt…

Det går rätt bra att städa bland högar med bilder utspridda på dator, som jag var osäker på vad ska jag ha till, medan politikerna spottar på varandra istället för att presentera framtidens lösningar på dagens betydande problem….

Ibland undrar jag i vilken syfte människor väljer att jobba inom politiken…

Oroa er inte det blir inte mer ord om politik, även om jag är enormt intresserad just nu om allt som pågår på denna fronten :-)

Som jag skrev går det bra att rensa diskar samtidigt med debatten och jag plockade fram några bilder som var tagna under 2020.

Mycket dimmor. Som idag och även i det politiska landskapet…

för tidigt...

Utanför fönstret dansar snöflingor med regn och skapar obehaglig slask på marken. Det blir halka. Kallt, mörk och ruggigt.

Jag älskar vinter och vid den tiden på året skulle jag önska mig bara mer snö, men i år blev det annorlunda. Det måste vara den hemska förkylningen, hosta och snörvlande som gjorde mig ”knäpp i mössan”, jag längtar starkt till våren! Redan! Till sippor, videkottar, fåglar och solen… till att stoppa händerna i jorden igen…

Det är söndag förmiddag när jag skriver. Jag måste tända en lampa för att urskilja bokstäver på tangentbordet… Deppigt.

Tar fram minneskort med vårbilder. Det känns fel, eller kanske inte… Jag blir lite gladare av att minnas fina stunder, färger, ljus… som jag blev när jag läste Peters underbara årskrönika, särskilt de första delarna ;-)

Så lite färger och ljusglimtar fångade i fjol.