VARFÅGEL!
Solen sken idag när Amba och jag gick upp i hästahagen. Den står ju lågt nu, så trots skärmmössan blev jag bländad när vi kom upp så långt att jag kunde titta ut på kalhygget bredvid genom grenverket. På en uppstickande stängel av något slag satt en fågel. Den var för stor för att vara någon av finkarna och för liten för att vara en nötskrika, i övrigt var det svårt att skymta vad det kunde vara. I nästa glipa kunde jag sikta med kameran och konstatera att det var en varfågel. Två bilder fick jag på lååångt håll, en till nöds användbar. Kommer här.
Kanske skyllde jag felaktigt höken för att ha skrämt blåmesarna till is-stoder häromdagen? Litet märkligt var deras uppträdande, vid hökattacker brukar dom inte sitta kvar flera minuter, dom brukar ge sig i väg fortast möjligt. Kan det ha varit varfågeln som var på besök?
Det händer någon eller några gånger varje år att vi ser den här vid huset. Tyvärr är det mycket sällan jag hinner få tag i kameran vid de tillfällena, och ännu mer sällan får jag fina bilder. Det har inte hänt än...
2012 såg jag en 15 januari vid samma kalhygge, även den på långt håll:
2010 var det en som försökte fånga småfågel vid fågelmatningen, jag fick bilder genom ett fönster som inte uppfyllde ens enkla krav på optisk korrekthet, som den här:
Det skulle vara mycket trevligt att få några riktigt fina bilder på varfågel. Kan det tänkas att jag har tur i år?
Vi hörs!
Ja, alla fåglar är trevliga på sitt sätt tycker jag, men mesarna håller nog inte med när det gäller varfågeln. Han tar ju gärna någon av dom till middag...
Förr betydde det otur att se varfågel, jag hoppas att det inte gäller längre. Och jag tycker ju att det är mer otur att missa den ;-)