Litet naturligt från vår närmaste omgivning i Linnekullatrakten.

Snyltare! Gökar! Parasiter! Mordgalningar!

Sommaren är en härlig tid, bin och humlor surrar lugnt bland blommorna. Det verkar så fantastiskt fridfullt när man sitter på en sommaräng en solig dag. Är det verkligen det? Fridfullt? Njaee... 

Jag återkommer strax till det, men först blir det litet mer om bins bobyggande för sina ätteläggar. Jag har nämnt sandbin, som är grävbin och gör just som det låter, gräver. De gör en gång i marken och placerar sina ägg där i små kammare med matransoner till var och en. Det finns andra som också gillar hålrumstänket, men inte gräver. Många bin använder naturliga hål som larvbostäder, till exempel ihåliga växtstammar. Vasstak är mycket populära! Många vissnade fjolårsväxter står kvar som rör i markerna, utmärkta bostäder! Man kan använda andras små hål som blivit lediga, sitter det skräp i vägen får man baxa ut det. Här är en länk till ett minst sagt idogt arbetande bi som hivar iväg en enorm järnbalk som var i vägen! Ja, en spik då, men i jämförelse alltså: https://www.youtube.com/watch?v=8f9mhC-low4 

Jag kan ju inte låta bli att visa några hålbyggare. Först ett rödmurarbi, som mycket väl kan göra som biet i filmen ovan. 

 

Ett metallsmalbi (Lasioglossum morio) sitter i en näva. Ett grönskimrande litet bi. 

 

Citronbin är små bin, mycket ursprungliga. De är krävsamlande, samlar alltså födan i krävan och blåser sedan ut den som en bubbla. Man kan faktiskt ana en bubbla vid munnen på det här småcitronbiet (Hylaeus brevicornis) om man förstorar bilden: 

 

Ett annat citronbi, gårdscitronbi (Hylaeus communis), besöker blåeld: 


 

Det kan ju verka tryggt och fint, telningarna väl instängda i marken eller i rör, försedda med mat och allt. Hårt slit, men bra blir det! 

Jodå, men precis som i övriga världen finns det de som inte vill göra jobbet själva, utan hellre lever på andra. Det finns bin som struntar i både bobyggande och proviantering åt sina larver. Enklare att lägga äggen i de flitigas bon! Verkar det bekant? Ja precis, de kallas gökbin. Många gökbin är mycket lika och svåra att skilja åt, men här kommer ett som jag lyckats få namn på, sälggökbi (Nomada lathburiana):

 

En grupp gökbin har röd bakkropp/undersida och kallas blodbin (Sphecodes sp.). De är omöjliga att artbestämma på bild, här kommer ett exempel: 

 

Här har jag tagit ett oidentifierat gökbi på bar gärning. Jag har borrat en massa hål i en samling gamla lärkkubbar för att öka binas bostadsbestånd, och det här gökbiet undersöker möjligheterna att placera sina ägg där när någon flitigare är klar med förberedelserna. 

 

En riktigt vacker parasit är guldstekel (chrysis ignita). Jag är inte säker på att det är rätt artnamn det latinska, men det är en god gissning i alla fall. 

 

En närbild på guldstekeln: 

 

Bina kan också råka ut för rovsteklar. De är blixtsnabba och kastar sig genast över ett offer som kommer i närheten och biter huvudet av det. Den här rovstekeln med latinska namnet Cerceris rybensis patrullerar den lilla sandhåla där jag plåtade det rödlistade hedsidenbiet i förra bloggen. Vi får hoppas att det inte är biets bohåla den kommer upp ur på bilden under. 


 

Humlorna håller sig också med snyltande arter, de kallas just snylthumlor. De är lika blodtörstiga som rovsteklarna, ännu värre faktiskt. De är tämligen lika de humlor de parasiterar, och tar sig förbi arbetshumlorna i ett etablerat humlesamhälle, går längst in och biter huvudet av drottningen. Sedan får arbetshumlorna ta hand om snylthumlans ägg och larver i stället. Här en jordsnylthumla (Bombus bohemicus). 

 

Både bin och humlor kan drabbas av kvalster. Det finns sådana som bara liftar med värddjuret för att ta sig till en ny plats, men de flesta är direkta hot mot värdens hälsa. Det händer att de är så många att värddjuret inte orkar flyga. Så allvarligt är det inte för denna, en mörk jordhumla (Bombus terrestris), men det kliar nog runt halsen... 

Inte helt fridfullt i sommarhagen, alltså. Men de här hoten har humlor och bin utvecklats tillsammans med, de kompletterar varandra och lever i balans. Det finns betydligt alvarligare hot mot bin och humlor. Dessutom drabbar verkningarna en förfärlig mängd arter om hoten skulle vinna och humlor och bin försvinna. Inte minst skulle det drabba oss människor mycket hårt. Och då är det ju minst sagt himla märkligt att de hoten... 

Det tar vi nästa gång! Jag avslutar med en pigg humla som bara har något enstaka kvalster och flyger glatt utan att tänka på eventuella hot. 

 

God helg på er alla!

Vi hörs!

Inlagt 2016-12-03 19:48 | Läst 1830 ggr. | Permalink
Som vanligt helt otroliga bilder, speciellt guldstekeln som är otroligt vacker. Citronbin har jag sett många gånger, och tagit bilder på. Men jag har inte begripit att de är bin, trodde de var rovsteklar med det utseendet. På tal om rovsteklar, såg en dramatisk strid mellan en spindel och rovstekel? när jag fotograferade gräshoppor förra sommaren.
Svar från aasaboe 2016-12-04 10:40
Tack Stefan!
Man kan få se fantastiska strider i kamerasökaren om man har tur! Jag hamnade en gång mitt i en uppgörelse mellan en allmän metallvingesvärmare och en krabbspindel som tänkte sig en god middag. Svärmaren samlar på sig gifter som den duschar angripare med, och spindeln åkte på bakslag bokstavligt talat.
Tack för lektionen! God helg på Dig/U
Svar från aasaboe 2016-12-04 10:41
Tack Ulf!
Kul om du gillar det! :-)
Du levererar nya lärdomar och fantastiska bilder på många utav våra vanliga insekter som jag inte trodde vara bin eller humlor. Kul att du delar med dig.
Ha det gott och ha en trevlig advent/Stig
Svar från aasaboe 2016-12-05 10:20
Tack Stig!
Det är mycket givande att titta på insekter! Och roligt att försöka få fler intresserade!
Tack för en god insikt i insekternas värld! Mycket fina bilder och texten ger dem ett sammanhang och förklaring till vad bilderna visar.
Hälsningar, Bjarne
Svar från aasaboe 2016-12-05 10:22
Tack Bjarne!
Det är en viktig värld, insekternas. Vi behöver dem!