Många steg blev det! Och tunga var dom.
Å andra sidan kan jag gå med lättare steg nu. Eller framöver, i alla fall. Så här var det: i måndags började vi kolla på priset för så kallade värmeloggs, träbriketter om man vill. Dags att börja fylla på inför vintern, sådana elräkningar som i vintras vill vi helst slippa. Vi tänkte ta 20 paket i stöten med början dagen därpå. Alltså gick vi in på leverantörens hemsida för att beställa på tisdagsmorgonen. Då hade priset stigit med 20%! Vi kollade runt igen, men de andra var ännu värre. Sagt och kollat, vi beställde 20 paket och åkte för att hämta. De briketter som fanns på golvnivå var bedrövliga, men högst uppe på en enorm lagerhylla, i himmelsnivå ungefär, fanns nyinkomna fina briketter. Jag bad lagerkillen hämta ned en av pallarna så att vi kunde få våra 20 paket. Men han var måttligt intresserad av att hämta ned en pall och sedan sätta upp den igen, delvis plundrad. För som han sa, det säljer vi ju på vintern! Hustrun och jag funderade, och klämde sedan i med att "om vi köper en hel pall då!" Efter diverse dividerande om delleveranser och sånt gjorde vi affär. Vi tog 20 paket i bilen, sedan fick vi hjälp att få hem 51 paket på kvällen i tisdags. Det går 96 paket på en pall, resterande 25 paket hämtade vi i går, onsdag. När de där paketen kommit hem, skulle de från vår parkering till källaren för lagring. 96 paket á 10 kg, bra nära ett ton. Att hantera flera gånger...
På bilden nedan skymtar man vår bilparkering i lövgluggen uppe till vänster. Sedan körde jag 5 paket åt gången längs husets långsida och sedan längs gavelsidan ned för backen till källaringången. Många turer blir det, jag lovar!
Och många steg! Jag hade mobilen i fickan när vi tog hand om de 71 första paketen, 6333 steg säger stegräknaren som finns i nallen. Och 4426 meter! Tillkommer stegen för de 25 paket som inte finns i stegräknaren. Jag vill inte påstå att jag slår Bengt Björkboms fjällvandringar, men det känns som att det är något åt det hållet. Dom briketterna värmde ordentligt även utan eld! Men alla 96 paketen låg i går staplade i källaren inför vinterns ankomst. Århundradets mildaste vinter hoppas vi!
Nåväl, tänk om livet blott av briketter bestod, torrt och torftigt bleve det då. I morse blev vi uppmuntrade av att fler hjortmammor nu anser sina telningar stora nog att få rumstera i Damadromen! Halv åtta på morgonen var det dags, tre hindar och lika många kalvar kom. Först en ensam liten krabat:
och strax därpå anlände två till.
Här följer några bilder från morgonens uppvisning.
Litet filmat blev det också, men jag har inte haft ork att redigera ihop något av snuttarna. Burna briketters börda sänkte kraftigt bärarens ork. Konstigt va? ;-)
Jösses, nu är dom här igen! Måste ha tag i kameran!
Vi hörs!