”Många är långa och svåra att fånga, andra finns inte men syns ändå”
Så skulle man kunna travestera Beppe Wolgers och Olle Adolphsons visa när man spanar efter kryp här i Skåne-alpernas bokskogsdjungel. Jag berättade redan i första bloggen att vi har så många olika sorters kryp här så hälften av dem finns egentligen inte. Vissa av dem inte bara ser ut som barkbitar, de ÄR barkbitar konstaterade jag också. Andra ser ut som snafs.
I går när jag försökte fånga en spindel på bild och blåsten försökte hindra mig så mycket den kunde, fick jag syn på ett snafs på en gullrisblomma när den passerade punkten där spindeln nyss befunnit sig. Man blir ju aningen sjösjuk av allt det där gungandet när man försöker ställa skärpan på motiv som åker upp och ner, fram och tillbaka hela tiden, men jag lyckades hålla koll på det där snafset. Så här såg det ut:
Jag lyckades alltså få en bild på det nästa gång det passerade, och kunde konstatera att snafset i fråga var ett kryp. Ett i högsta grad levande kryp med modern stealthcamo! När den passerade i sökaren ytterligare en gång fick jag en bild på litet närmare håll:
Jag lyckades även få till en bild framifrån på varelsen. Visst liknar den en så´n där contraption som de allra första flygpionjärerna slog ihjäl sig i? Tittar man noga upptäcker man ett litet huvud allra längst fram. Märklig uppenbarelse!
När jag höll på och plåta denna fascinerande skapelse fick jag syn på ännu ett snafs i en annan del av gullrisplantan. Det liknade mest ett torrt blad, men på närmare håll såg jag att det var en skinnbagge av något slag.
Nu började gullrisets gungande i blåsten och därav följande tillkortakommanden i fokuseringens ädla konst tära på tålamodet, men ett par bilder till på baggen blev det:
Jag avslutar med ett idolporträtt på denne tjusige herre:
Vi hörs!
Jag gillar själv det lilla ordet snafs. Jag minns faktiskt första gången jag hörde det, vi hade fysik för en vikarie på Högre Allmänna Läroverket (flott namn var det då på nuvarande Söderportskolan!) i Kristianstad nån gång på sextiotalet. Han vände snabbt på ett lufttomt rör med en fjäder och en liten sten i, för att visa att fallhastigheten i lufttomt rum är oberoende av massan. Ett tredje föremål föll också inne i röret, och när vi undrade vad det var svarade han "Ah, det var väl nå´t snafs". ;-)
Snafs finns faktiski i SAOB, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=2/9/117.html
Fint fotat!