Sommar och sol, bin och humlor, livet är härligt!

Hej igen!

Roligt och intressant. Jag skrev sist att så är det med humlor och bin. Och jag vidhåller, dom är mycket roliga och intressanta att studera! Jag ska ge några exempel på vad jag menar.

Solitära bin har ju inga kupor eller bon att bege sig till för att sova i lugn och ro när arbetsdagen är slut. Men dom fixar det ändå! Blåklocksbiet (Melitta haemorrhoidalis) till exempel övernattar gärna i just blåklockor. På bilden har en hane börjat göra sig hemmastad i hotellrummet. 

 Ibland upptäcker man roliga saker helt utanför ämnet så att säga. Visst ser väl det här blåklocksbiet i malvan att ha ett kattansikte?

 Det finns fler som använder blåklockor som sovsal! Småsovarbi (Chelostoma campanularum) är ett litet bi som tycker att det är perfekt. Det är verkligen litet, 4 till 6 mm. Det har två ”krokar” baktill som det använder för att hänga upp sig i blomman med. Här är ett bi på väg in i sin sovsal, en stor blåklocka. Det kallas även litet klockblomsovarbi på svenska.

 Att det är litet ser man även på den här bilden där det håller till i en liten näva.

 Ett bi med mycket intressanta vanor är fibblesmalbiet (Lasioglossum leucozonium). När arbetsdagen närmar sig sitt slut, söker biet upp en korgblommig växt, till exempel fibbla. Där bökar det ned sig bland kronbladen i blommans kant. När sedan solljuset minskar, viker blomman ihop sina kronblad och sluter sig över biet. Snacka om paulun! Om vädret är dåligt nästa dag, regnet öser ned och solen inte visar sig, öppnar sig inte blomman och biet snarkar vidare. Det skulle ju ändå inte kunna jobba utan solljuset och värmen.

 Fibblesmalbiet på bilden ovan visar prov på ännu en rolig och intressant del av sitt beteende. Humlor och bin som hittat en lämplig blomma och käkar/samlar pollen/nektar, gör klart för andra humlor och bin som kommer att här är det upptaget. Intränglingen får ”fingret”, mycket tydligt. Detta genom att biet sträcker upp ett ben i luften. Fibblebiet på bilden förstärker informationen genom att dessutom visa gadden! Det tänkte väl att det skulle göra susen mot paparazzi. Jag blev inte särskilt rädd, inget solitärbi kan sticka en människa, och försöker inte heller. Men hota kan man ju!

 På bilden nedan visar en åkerhumla (Bombus pascuorum) prov på samma beteende.

 Glödsandbi (Andrena fulva) är förtjusande bin som liknar en svärm röda ädelstenar när dom letar käk i våra berberisbuskar på våren. Ett sandbi, honan gräver alltså en gång i marken där hon gör små celler där hon lägger ett ägg i varje och proppar in mat till larven. Den kläcks, käkar upp maten, förpuppas och övervintrar till nästa vår.

 Ett bi med passande namn är sobersandbi (Andrena cineraria), även kallat gråsandbi som ju också är ett passande om än tråkigare namn. De brukar ha bon i våran gräsmatta.

 Ett av mina absoluta favoritbin är praktbyxbi (Dasypoda hirtipes). De ser ut som små lejon i sin fantastiska pälsskrud. Damerna alltså. De använder byxorna för att transportera pollen. När de kommer till sin gång där de ska lägga ägg och portionera ut matsäck till larverna, sätter de sig vid mynningen och vibrerar för att släppa loss lasten. Det kan ta en bra stund om de är vällastade, åtskilliga minuter. Här är ett par bilder på praktbyxbidamer.

 Killarna är inte lika praktfulla. Värsta sortens don Juan-typer, far runt hela dagarna och jagar tjejer, hinner knappt äta. Men det gäller alla solitärbihanar. Inte lätta att plåta, man hinner sällan rikta in kameran innan de ger sig iväg igen.

 Jag avslutar dagen med en raritet på en raritet. Ett hedsidenbi (Colletes fodiens) sitter på hedblomster (Helichrysum arenarium). Båda är rödlistade, hotade till sin existens. I Sverige hör dessa båda intimt samman, utom på Öland där hedblomster inte finns. Där besöker biet i stället renfana för att få pollen. Nektar hämtas från flera olika korgblommiga växter och några andra.

Sommar, sol, bin, humlor, pollen, nektar. Allt är frid och fröjd, flyter på i stilla ro. Eller???Fortsättning följer.

Vi hörs!

Blommor och bin. Eller Humlor och bin. Eller...

Hej!

Humlor och bin lovade (hotade?) jag ju med i förra bloggen. Blommor, humlor och bin kanske. Plåtar man nektar- och pollensökande krabater kommer det ofelbart blommor med på bilderna. Eller, det räcker ju i så fall med ”blommor och bin”. För humlor är ju också bin! Men det visste jag ju inte då i fjol när jag fick för mig att försöka fotografera och artbestämma humlorna i vår omedelbara närhet.

Jag visste att det finns olika humlearter. För sex år sedan såg jag som vanligt många humlor i ett tistelbestånd, en av dem avvek från de andra med intensiv gul päls. Det blev några snabba bilder och jag frågade på ett nätforum och fick veta att det var en åkerhumla:

Jag hittade bilden när jag klickade på ”humla” i Lightroom för att få ihop bilder till bloggen. Jag kände direkt igen bilden, och kunde också konstatera att det inte alls är en åkerhumla. Inte ens en humla. Det är en fluga! En brun björnblomfluga (Arctophila superbiens) som skickligt klär ut sig för att skrämma den som vill ha ett gott mellanmål.

På den här nyare bilden ser man att den lyckas bra. Men den avslöjas av sina ögon och antenner.

Nedan ett par bilder på en riktig åkerhumla (Bombus pascuorum). Nog är den där blomflugan lik!

Jag såg ju att det var skillnad på humla och humla när jag väl börjat titta efter. Den här fick jag lära mig var en trädgårdshumla (Bombus hortorum), på väg att samla blått pollen i en iris.

Eller den här lilla skönheten i rött och svart, en stenhumla (Bombus lapidarius).

Jag undrade hur många humlearter det finns. Fem? Tio? Dessutom kom det med andra små kryp på insektsbilderna. Här har en silverstreckad pärlemorfjäril fått sällskap med en färgglad liten krabat. På ett nätforum fick jag veta att det var ett buksamlarbi. Jag hade hört talas om solitära bin, kul att ha sådana här tänkte jag.

Jag hade bilder på tapetserarbi också, och det hade jag hört talas om tidigare. Två arter redan! För jag visste inte att det finns flera arter buksamlarbin. Inte bara arter förresten, flera släkten med många arter vardera! 11 släkten, varav tapetserarbin är ett. När jag hittade de uppgifterna snurrade det i skallen, och sedan var jag fångad i bivärlden. Jag måste ju försöka plåta de som finns här i Linnekulla! Både humlor och bin!

När jag sökte vidare fick jag veta att i Sverige har vi 40 humlearter och runt 260 arter solitära bin. Det hade jag ingen aaaning om... Men jag hittade snabbt en art, trädgårdssandbi (Andrena haemorrhoa) på tomten. Den gula blomman är, citat från Wikipedia "harris, uttalas "har-ris", eller på bygdemål i Skåne hararis, Cytisus scoparius"

Jag har låtit de latinska namnen följa med i texten när jag kopierat nyckelorden i LR. Inte för att snobba, det är helt enkelt den bästa identifieringen om man vill veta mer. Dessutom har jag ingen anledning att snobba, jag är total nybörjare på humlor och bin, dessutom försedd med ett allt mer teflonbehandlat minne så jag har ett elände med att lära mig vad krypen heter och att känna igen dem. Jag hoppas att jag inte gjort bort mig och satt fel namn på bina och humlorna här... inte alltid lätt att få det rätt! Men roligt är det, och himla intressant!

Nog för idag! Mer kommer!

Vi hörs!